VildKatt

Jag är inte bara nörd, jag är knäpp också!

Sitter och spelar ett hästspel som går ut på att föda upp och tävla med hästar, vilket låter mer action än vad det här, men jag tycker ändå det är rätt roligt alltihop. Anyway så har man ju alltid problem med att döpa alla hästarna man föder upp, så jag har slagit ut på en ny linje och namngett mitt fullblodsstuteri "Rollspelsgarderoben" och alla mina föl därifrån får namn från de rollspelskaraktärer jag har. Inser förstås att det kommer komma fler föl än jag har karaktärer till, men eftersom de brukar döpas om när de sålts så kommer jag nog kunna återanvända en del. ;)

Men bara så att ni ska förstå vad jag menar så har jag gjort ett litet urklipp från skärmen:



Spelet? Det finns här: Howrse

Det har varit full rulle senaste tiden så jag har knappt hunnit med att sova, men nu kanske saker saktar in lite. Jobbet känns då segt med bara sju anställda, varav två är iväg på älgjakt, och med hösten som andas en i nacken. Svampkursen är dock slut och numera kan jag också ett par behändiga skivlingar inom svampvärlden och det är ju inte fy skam. Däremot ser jag mest fram emot att komma ikapp mina hobbys igen.

Har införskaffat mina första figurer till Hordes från Privateerpress (Nej, inget GW här!) som jag ser fram emot att pyssla med! Är ett warpack med Circle of Orboros som ska tvättas, renskrapas, limmas.. You name it! De ska, så småningom, ersätta mina Menoth som tillhör systerspelet Warmachine, som i sin tur kan spelas mot just Hordes. En bra kombination - if you ask me! En nackdel bara: figurerna är av metall. Nu har jag förvisso alltid sagt att "Om man inte bokstavligt talat kan döda folk med sin armé, så är det inte mycket till armé", men på senare tid har jag insett fördelarna med plast. Fast känslan av en tung figur av metall mot handen är inte att förkasta!

Och eftersom jag, som så många andra, kan stjäla idéer utan att drabbas av skuldkänslor ska jag nu faktiskt börja göra just det. Således ska jag stjäla en idé från en annan nördig källa och faktiskt inrikta min blogg på min sega figurmålningshobby. Nu är jag, så klart, inte hälften så nördig och taktiskt lagd som vissa andra (inga namn nämnda.. Egge) men å andra sidan är jag lite mer intresserad av själva målandet och pysslandet kring mina figurer. Får dock se om det inte kan bli lite försök till tunerande för mig med - bara jag blir klar med 35 poäng någon gång!

Ja, och så kommer det förstås att dyka upp annat också, som alltid. Resten av livet vill nämligen också vara med på ett hörn!

Oj, oj, oj.. Kanske börjar man bli gammal som inte längre kan hantera hela nätter med rollspelande utan att tappa bort lite av orken på vägen? Igår var ämnad att vara en kväll för middag med vänner, sedan spel och måleri nere i spellokalen, vilket faktiskt blev ungefär som det var tänkt. Dock kom Oskar, mitt på eftermiddagen, på att det var hög tid att spela Vildhjärta - ett Drakar och Demoner-spel. Jag högg ju genast på idén och menade på att föärdigställningen av min Juggernaut kunde vänta (Jodå, den är snart klar!), men tyvärr fick vi inte spelare nog för att spela Vildhjärta så det verkade få nöja sig med att vi ätit tacos med polare och sedan bara hängde i lokalen och gnällde över att folk inte ville spela..

Sedan blev klockan väl tolv - ett ungefär, och DÅ blev folk intresserade. Mest för att folk som spelat Dungeons and Dragons (?!) blivit klara och fortfarande kände sig i humör för mer spel. Således började dem också skapa karaktärer (jag hade tjuvstartat med den uppgiften någon timme innan - som förberedelse till annan afton) och strax innan fem på morgonen började vi!

Vid halv tio eller så gav vi upp till fördel för lite sömn, vilket blev till strax innan ett för då skulle en grupp med Rouge Trader ta vid. Jag slumrade dock lite till nere i lokalens soffa innan jag hällde i mig en Monster Energy och läste ett antal Larsson-tidningar och sedan kom hem alldels nyss.

Tänkte strax ta mig ett bad, men kom på att schampo och balsam är slut så.. jag får väl se till att handla först. Har tänkt försöka spela lite över syskonskapet också, som jag negligerat så kraftigt, men frågan är om hjärnan klarar av det. Jag har redan rättat mitt inlägg mångt mer än jag vanligtvis brukar - och då har jag inte ens postat det ännu!

Var iväg till Kjells-Runos butik Iocus, här i Luleå, och beställt mig en stor warhammerfigur som jag tänkte måla upp på nästa workshop nere i rollspelsföreningens lokal. Det var lite ångest light att välja gubbe för att det finns så många snygga sådana men till slut kom jag överens med mig själv om att en större figur, med lika delar störra ytor som med mindre detaljer var att rekommendera. Speciellt som den faktiskt bara var en dryga 50 spänn dyrare än en mindre modell som jag också starkt funderade på. Överlag finns det sjukt mycket snyggt att måla, än mer om man går utanför Warhammer-figurernas värld dessutom. Kanske borde jag välja en Warmachine nästa gång.

Metall är dessutom att föredra eftersom man tydligen kan ge figuren ett acetonbad om man inte gillar målningen - så kan man måla om den. Något som är en jävla fördel när man spenderat dryga 300 kronor för figuren. Då vill man hemskt gärna att den ska bli snygg. Om inte förr så senare. Dessutom ska jag få hjälp med att montera ihop den. Det är den stora fördelen med att vara med i en förening - det finns hur mycket kunskap som helst att hämta.

Tyvärr vågar jag mig inte på att direkt lägga upp bilden på en färdigmålad modell av den utvalda figuren eftersom Games Workshop brukar vara griniga med sådant, men intresserade kan ju få länken till min utvalda Khorne Chaos Lord on Juggernaut

Den är väl värd att se. ;)

Så nu längtar jag dels till den 9:e december när jag ska få hämta ut underverket - dels till den 19:e då workshopen ska börja. Jul? Den börjar tidigt för vissa!

Så var jag där igen - skapande av en ny karaktär. Eller nå - ny och ny. Egentligen har hon spelats i en Warhammer 40k kampanj ett tag, men eftersom det spelet ska läggas ner för att ersättas av ett annat äventyr, tyckte jag att jag inte tappat intresset för rollen ännu. Således ska hon göras om och modereras lite för att passa i  Skyskonskapets Langtrue istället - som ju är ganska mycket mindre rymden.

Tyvärr skulle jag vilja ha en bild på henne, men jag är en verkligt urusel tecknare, så jag får helt enkelt se hur det blir med det. Att ta en bild, skriva ut den, rita av den och där modda om den borde däremot gå. Eh.. Tror jag. Vad hon däremot fått, är en häst. Något som faktiskt gick riktigt fort. Från rymdmoppe till havremoppe är ju ändå inte så stort hopp - ey? Han ska bara få ett namn också, men det dyker nog upp ellt eftersom. Under tiden kan jag klargöra att hon är en brunhårig högalv med vit läderrustning och en ganska skrämmande mask med röd hårman till det. Två svärd och en häst som passar till löpning, hästpolo så väl som tjurfäktning lägger ytterliggare krydda på steken. Och hästrasen jag valde att repesentera finns nämligen på riktigt och heter Azteca - så har ni lärt er något nytt!

Di'Nahs hingst

I övrigt så har jag hunnit bli arbetslös så jag har hunnit besöka AF och meddela mig som arbetssökande och ska fylla i papper till A-kassan så jag kan få stämpla. Sedan ska jag kontakta komvux och köpa in lite prylar till hunden. Bella kommer ju snart så det är bäst att få alla detaljerna klara tills det är dags eftersom det ju bara är två veckor kvar eller så. Full rulle med andra ord. Veckan tog så fort slut medan jag var i Byske och hälsade på Sel. Hennes fiskar, som vi köpte i sördags, har redan hunnit lägga ägg en omgång så man kan ju gissa att det nog blir fler så småningom!

Ikväll ska jag måla warhammerfigurer och försöka rita lite. Inser hur fort tiden går! Har knappt hunnitt räna heller. Ett pass Afro-dance kom dock till skott och det var ritkigt jävla roligt! Bara att släppa loss och hänga med!

/VildKatt

Nidum VII avslutades med ett ytterst vått regnväder i enighet med Nidumkrönikans goda anda, men det var faktiskt torrt i övrigt - till skillnad mot förra året. Och jag måste säga att det gick riktigt bra för mig som åkte dit som en gammal bekant roll vid namn Noomina Askenbål, som kanske inte är den minst skrupelfria av rollpersoner. Om än att det skulle vara orätt att kalla henne för den allra värsta. Det finns alltid värre, så att säga.

Vad jag visste från min intrig var:

1. Ett särskilt barnbarn till en nobel herre i Bartonien behövde en escort över gränsen till Eindirien där han skulle avlämnas åt avlägsna släktingar. Han gnälldelite i början, men några lätta groggar dämpde den saken så att färden därmed blev sällsamt lätt att företa sig.

-Detta kom sedan upp i lajvets gång där pojkens moder helt enkelt lät fråga mig om saken, efter att herr Sparrebo inte kunnat hålla tyst om saken. Blir väl så när det är hans ägor man far igenom. Hon påstod sig dock vara pojkens moster. Just det. Vi tror inte på allt vi hör... Och jag valde att inget förneka, även om jag uteslöt nämnadet av groggarna och det faktum att jag ljög om att jag överlämnade honom till någon. Det gjorde jag nämligen inte, bara lämnade honom på dörrporten till en särdeles söt liten stuga.

2. En viss Marcel, som är en särdeles... egen poet, kommer vara på samma område. En forna älskare till mig, som dock inte var mycket att hänga i granen, och som tydligen anser att en natt är värd att spinna något vidare med. Han kommer nog visa sig vara jobbig, men kanske om jag gav honom samma verkningsmedel som sist vi träffades?

- Jag såg till att det blev gjort. Om än inte att jag gjorde det personligen. Nej, jag skickade istället den närvarande gycklar- (*host*) gruppen på honom med en flaska uti vilken de blandat drogen i. De skvallrade naturligtvis på mig, men jag menade att jag förvisso såld dem medlet, men vad de sedan väljer att göra med det - ja det kan ju inte jag stå för! (Speciellt som jag inte ens betalade dem)

3. Jag hade "hittat" en medaljong på vägen som jag skulle försöka bli av med. Kanske genom att försöka inbilla folk att den skulle ge dem ofantlig styrka?

- Här misslyckades jag sälja smycket, även trots löften om styrka. Det visade sig dock, efter lajvet, att smycket var ett som förespråkade en tro som går under namnet Limajdyrkande, vilken just blivit "utrotad". Alltså borde smycket väcka avsky och ogillande. Ingen nappade dock på det, vilket kanske var tur för mig?

Vad som kan vara värt att spinna på, utöver detta, till nästa lajv kan jag rabbla upp här i enkel punktform:

* En kapten i det Einiriska gardet (spelad av Thomas) blir skyldig mig fyra (eller fyrtio?) guld efter vadslagning under de grenar han själv ställde upp i under spelen i Falz Brygga. Han flyr dock utan att betala. Något som, naturligtvis, inte kan tillåtas.

*Eindiriska storkonungen Antorn Falk har uppenbarligen drabbats av storhetsvansinne och i och med hans tio nya lagar så verkar hans folk vilja bege sig från riket. Åtminstone skicka deras barn därifrån, som annars riskerar klosterskola och / eller treårig värnplikt. Ett tillfälle att syssla med människosmuggling med andra ord. Frågan är om man verkligen ska hjälpa dem över till Bartonien, eller sälja dem som slavar? Kanske kombinera dem båda tingen, beroende på vem som flyr?

*Jag gjorde fina pengar. Inte bara genom att sälja potenshöjande läkemedel, utan också genom vadslagning och försäljning av droger, så det kanske är hög tid att utöka försäljningen och kanske än mer - gräva sig djupare ner i undre världen i övrigt?

Sedan hände förstås lite annat smått och gott. Inte minst att jag slog Antorn Falks rådgivare till präst i Kaleha, vilket kändes oförskämt bra. Sedan var jag så säker på att den felkryddade förrättssoppan var förgiftad att jag passade på att hälla ut den under bordet medan Marcel läste en av sina dikter, för att sedan påstå att jag ätit upp den. Allt för att undvika giftet, som alltså inte fanns där, samtidigt som jag alltså var uppfostrad för att jag "ätit upp" den måltid som Storkonungen så vänligt bjudit på.

Så. Nu är det nedskrivet så att jag, förhoppningvis, kommer ihåg det till nästa år så jag kan använda mig av det igen. Skönt att ha en karaktär som man kan fortsätta med, för det har jag hittills inte gjort. Men nu är både Edana och Noomina utplacerade. Den senare i både Eterna- och Nidumkampanjerna. Toppen!

I morgon är jag ledig från jobbet, men ska fara söderut igen - till Skellefteå! Jag ska nämligen flytta bilen igen, förhoppningsvis för sista gången, för att ge Sels bror Dennis en chans att lappa ihop min arma bil! Han som erbjöd sig så vänligt att både finna och montera in en ny växellåda. Det är så man blir alldeles lyrisk!
XD

Hemma igen efter en vacker och solig helg på Tälleberget där jag spenderat min tid med att försöka lösa problem för egen del. Intrigerna jag fick var nämligen av sådan sort att jag hade bekymmer med att reda ut dem och slutligen fick se mig besegrad och fly med svansen mellan benen till Högländarna och därmed fly till Högländerna. Riktigt roligt med andra ord, där jag insåg den största skillnaden mellan Adana (eller Edana som jag kallade mig i lajvet) och Noomina. Noomina hade genast sett över sig själv medan Adana var mer inne på att se över folk i stort och därför prioriterade jag alltså landet Gelion före mig själv. Och före Vågmästaren, som jag då arbetade för. Vågmästaren som är van vid att få sin vilja igenom - vilken den än är. Droppen blev alltså när mina ledtrådar ledde in till det Loheliska lägret. Glöm att jag skulle trava in dit, utan lejdepapper, och fråga efter ett porträtt föreställande den Egentliga ledaren för Gelion. No way!

Ovan som Edana dessutom är vid att vara den styrande parten, så hade jag också feta problem med att ge order där det inte var uppenbart att den andra parten redan var i underläge, således lyssnade jag uppenbarligen lite väl mycket på Borgmästarinnan av Gelion snarare än styrde så som jag fört hade tänkt göra. Det visade sig nämligen, efteråt, att det var hon som var den stora lögnaren i hela affären! DUH! *garv* Jag BORDE ha tagit det, om jag bara TÄNKT efter lite. Känner vi igen det kanske?! XD

Bilen, däremot (detta eviga ämne!) lade av, mer eller mindre. Växellådan är mer än dålig och bara fyran och femman fungerar - hyfsat. Således chansade jag inte utan lämnade bilen i Tälleberg för att hämtas upp av en av mina medpassagerares far som körde oss hem. Nu står det att fundera ut hur jag ska få iväg bilen till nämraste tipp, sedan får jag vara billös ett tag. Just nu har jag nämligen folk som bor i närheten av mig som jobbar på samma ställe som mig, så just att ta sig till jobbet är lugnt. I alla fall på vardagar. Just nu ska jag dock jobba på lördagsmorgon och det går hju, som bekant, inga bussar dit, men det löser sig nog. Mina föräldrar kommer nämligen upp på torsdag så det blir nog till att hyra bil medan de är här. Vi ska ju och hälsa på Olle också, som bor strax här utanför Luleå. och som varit gift med fars kusin - och då behöver man en bil!

Trött är jag däremot, och kommer väl vara i ytterligare ett par dagar, men glad och nöjd överlag är jag. Det är alltid lika najs att lajva nämligen!

/VildKatt

Hela helgen har gått och vilken lång helg sedan! Faktiskt FÖR lång, hur konstigt det nu än känns att ens skriva det. Jag har faktiskt varit rastlös, vilket säkert kommit av att jag Inte klivit upp klockan sex och sedan vandrat med såmaskin hela dagarna igenom. Men spelat har jag gjort. Bordsrollspel och över syskonskapet, och det i sådana mängder att det nästan är löjligt. *skratt* Vet inte hur många loggar som gått åt, men det är sjukt många i jämförelse med vad jag totalt spelat på senare tid.

Idag var det Tangokväll som gällde och jag var sällsamt nervös innan det satte igång, samt under stora delar av själva spelet. Det är mycket som pågår under min polisinspektörs hud som folk naturligtvis inte ser, men som Jag onekligen Känner. Löjligt men jävligt sant. Jag var fullkomligt uppe i varv när jag satte igång och det var inte förrän min roll började bli frustrerad som det lade av - timmar senare!

Och ja, jag är fortfarande vaken och uppe, trots att klockan snart är ett och jag dessutom ska upp sex igen, tillbaka till jobbet därmed, men jävlar! Det var ett så himla najs spel, och man måste älska Jonathan Grip för att han är ett sådant härligt ärkeas. Jag är fan snart kär i honom med, även om det går emot mina principer. Synd att Almond är så förbaskat upptagen alltid, för hennes spel ger mig alltid sådana kickar. *garv* Beror nog på att hennes roller alltid startar någon slags åsikt hos mina roller. Hujja! *ruskar på sig* Får se om mer skit drabbar min inspektör efter det här jippot. Hon är ju och travar omkring i Elysiumet as I write. Åtminstone är det tänkt så: Inspektion av Elysium

Får se vad det leder till.

Over and in bed!

*Sob, sob, sob*
Det är allt jag säger. Inte för min egen del, inte mer än att jag drabbades av akut sympati (vilket ju beror på att hälften utspelar sig i min hjärna), men för att något så ljuvligt surt och underbart helt verkar ha nått sitt slut.
Ja, naturligtvis talar jag om rollspel igen, vad annat liksom? Mitt liv är inte hälften så spännande som det fiktiva är.
Men för att återgå till ämnet så fick så Adana och Mernerde äntligen talat ut då. Och gråtit ut, å den ena parten. Alver gråter förstås inte, det är allmän kännedom. Och sedan? Ja, sedan var det slut, helt enkelt. Det känns slut, ut i varje fiber och med ens sitter jag där, med ett tomt skal, igen.
Mitt gamla hyrsvärd börjar verkligen mjölkas ut helt och hållet. Börjar kanske bli dags att faktiskt ta sig till att ge henne ett slut eller något. Även om det inte längre är aktuellt att låta henne hänga ibland bjälkarna i stallet. Nåja, jag får testa henne först. Man vet aldrig och i Langtrue får man aldrig några garantier.
*Skratt* Skumt ändå hur en kärlekshistoria kunnat fortgå utan att minsta kyss utbytts dock. Romeo och Julia kan slänga sig i väggen. Jag har faktiskt aldrig gillat Romeo och Julia. Två våp, rakt upp och ner som inte vågar stå för vad de känner trots att de båda lovar varandra det så dyrt och heligt, och fortfarande inte kan prata med varandra. Eh, fast just det sista är kanske mer ett allmänt syndrom i och för sig. *vissel*  Jag står dock för att den kärlekshistorien är bättre. Om inte annat så personligare för min egen del i alla fall.

I övrigt drömmer jag mycket skumt just nu, vilket nog beror på att jag börjar bli förkyld, sådär lagom till att jag ska iväg med arbetsförmedlingen i morgon. Systern min har bilen, så stallet blir det inte av till förrän till kvällen. Detsamma i morgon, fast då är det, som sagt, jag som är iväg. Skellefteå, det ni!

Ibland har jag fortfarande inte uppfattat att jag bor i Norrland tror jag. XD

Riktigt så illa är det väl inte däremot men där Natalie Raam, min varulv, dog, fick jag ju fylla upp med något annat och minsann om inte det gick väldigt fort. Jag körde ett testrejs med henne redan igår och det gick som smort. Kan vara en ren lyckoträff, nybörjartur om så önskas, men jag hyser ändå starka förhoppningar om att det kan fungera. Och nej, naturligtvis påminner hon väl inte det minsta om lilla söta Natta, men det är ju halva poängen, är det inte? Får se om denna också kommer förbi halvårsstrecket. Mina ulvar tycks gå åt som smör i solskenet. Lite jobbigt eftersom man fäster sig så vid vissa karaktärer, men man överlever ju, även om man får mess till dem efter deras död, ägnade åt loggar som ännu inte avslutats. Men ni ska få ett litet smakprov på min nya roll, vars tankar och beteende verkade uppskattas hos mina medspelare. Min roll är ute och gå med en Liten chihuahua, vilken tillhör hennes Chefs dotter.


Adana spelades också igår och där gick det väl.. illa däremot. Jag vet inte riktigt hur hon ska hantera att hennes magi blivit stulen, men hon brukar klara sig på ett eller annat vis. Återstår att se var hon vaknar upp och sedan blir det att fråga Narath varför hon fick lov att leva. Tro mig, det är en fråga som både jag och min karaktär vill ha svar på. Vi hyser rätt många gemensamma drag vi två. *skratt*

Sel är, allt som oftast, med på ett hörn. Det är svårt att släppa bra spelare när man väl fått tag i dem och eftersom vi kommer riktigt bra överens off också så blir det extra mycket tjatter ibland. Nu fick jag dock tag på henne med att göra en ofrivillig smajley igen, och naturligtvis fångade jag det i en skärmavbildning. He, he! Det krävs lite för att roa de små! Och alla stavfel beror på tiden på dygnet, inte bara det faktum att jag är usel på engelska. *flin*

Vilket inte är så illa som det låter, eftersom Natalie är en rollfigur bara och inte finns på riktigt.

Ändå tar det hårt, det gör det alltid med karaktärer man fäst sig vid, och speciellt om de är lättspelade som denna var. Jag skäms ändå inte för att säga att jag satt här och lipade, trots att det var en Snygg död. Jag har alltid mina roller i Snygga dödar, annars får det vara, men det är ändå sorgligt. Inget som tvingade mig att ha ihjäl henne förstås, men scenen var sådan att det blev snyggast så, helt enkelt.

Och bara för att ni ska få ta del av min nördighet, så kommer jag posta upp slutmesset här. Natalies sista meddelande, omringad av tre Sabbat-vampyrer som talar engelska, som hon inte förstår.

Ingen har väl undgått att notera att jag inte har en normal dygnsrytm? Nu har vi Anna från södern på besök och jag satt uppe hela natten för att kunna säga hej, bara för att sova framåt morgonen sedan. Halv fyra, efter att ha vaknat vid flera tillfällen av att de andra två (syster och Anna) fnissat och pratat, så kom jag upp igen och vi spelade Uno och har käkat tacos, kollat på TV och käkat kladdkaka. Sedan hamnade jag här framför datorn igen, som vanligt. Natalie, min varulv, pratar med vampyren Petra i telefon i detta nu och Sarah, min polis, råkade på primogenen för Brujah men fick vad hon ville ha. Slutet gott, allting gott?

Och däremellan får man meddelande på msn som man passar på att fånga på skärmavbildning bara för att visa upp som fula inlägg här i min alldeles egen blogg!

Tidigt uppe innebar en massa dötid som jag spenderat framför datorn, väl medveten om att ingen brukar vara vaken vid sju, utom Sara, som jag hann vinka av innan hon försvann iväg på jakt i Örebrotrakten. När jag låg i sängen låg jag dock och tänkte på alla möjliga scenarion som mina karaktärer kunnat råkat ut för, har råkat ut för och kommer att råka ut för i de rollspel som jag ägnar mina kvällar åt. Något som ledde till att jag tyckte att det var dags för att uppdatera Adanas jävla dagbok.

Nu är det gjort! Och jag är faktiskt framme vid aktuella datum. Tjo för mig!
Oktober, november och december fick gås igenom den här gången och i eftermiddag tänkte jag göra om designen också. Brunt är bra, men det går att göra snyggare så det går lättare att läsa. Illa nog med stavfelen, som är medvetna, men designen behöver inte vara dålig för det.

Mycket har också hänt i Adanas fiktiva liv inser jag. Inte undra på att hon sitter i en dammig vrå av mitt huvud och lider av självömkan, liksom min varulv från Vampiri-världen sitter vid en annan sådan och ömkar sig på sitt håll. Jag börjar få en massa EMO-karaktärer tydligen. *garv* Ja, utom Sarah då, min polis, som verkar oväntat nöjd istället som till och med log, fastän hon var nykter. Shit pommes! Lite av ett mirakel faktiskt.

Nu ska jag dock klä mig och ta mig iväg till stallet, men för nyfikna finns det en länk till Adanas dagbok just: här!

Mitt dygn är knarkat. På helgerna kan jag sova nästan hur mycket som helst känns det som, medan jag vaknade prick tio idag, trots att jag tänkte ta mig en halvtimmes sovmorgon, och då kom jag ändå inte i säng förrän vid fem. Ett hopplöst jävla fall är vad jag är. Och så sent kommer jag rätt ofta i säng numera, så just det är väl inte så förvånande men nog är det skumt att min kropp inte kräver mer sömn? Men att jag sover så mycket på helgerna? Säkert en tio timmar i lördags och igår.. Blev väl en nio?

Att jag inte kommer i säng tidigare är för att jag är så nerknarkad i spelandet på Syskonskapet och i natt / morse var inget undantag. Fråga mig inte vad det är frågan om, men Adana och Léal kommer bara så väl överens. Nu var det förvisso lekar i sänghalmen som gällde, så det kan ju vara det som limmar (*höhö*) ihop dem så, men det känns som om de skulle fungerat väl i vilket fall. Knasbollar. Och då fick jag ändå inte igång min polis över vampiri, vilket var tänkt. Min spelpartner fastade i spelet Max Payne och jag dubbelspelade rätt länge. Acisse fick hjälp med att lägga om förband på sig eftersom hon är värdelös på sådant. Som jag sa till Faxes spelare: 0 i defence!
Jag har nog världens crappigaste mörkeralv. [insert garv here]

Jag är så nördig.


På onsdag är det tid att fara tillbaka till Skåne och Porthos har fått en ny och fin transportväska att kunna flyga i. Biljetterna gjode mig mer än pank, har övertrasserat mitt konto så jag fick 75 :- i böter av banken så att jag är på minus 318:- Lagom till jul. Good bloody work! Inte för att det påverkar mycket, vi kör inte på julklappar längre i den bemärkelnsen, utan istället ska jag få se på gänget bakom HippHipp i Lund, och glöggkväll på fredag med lajvgänget från Skåne. Det ska bli kul och skönt att åka hem en tid, men vid Gud! Jag ska vara hemma till den 30:e, utan en ordentlig dator. Tuggar jag inte tapeter på annandag jul är det mer än vad jag skulle våga hoppas på!

Men är hemma till nyår igen. Lyllos mig!

Storm och snö måste innebära snöstorm, inte sant? Så är det nog och just nu är det minst en decimeter snö, på riktigt! Så jävla underbart och förhoppningsvis har det slutat att blåsa till i morgon, för då ska jag och Corall kolla hur ridvägarna ser ut. Igår körde jag henne i en och en halv timme ungefär, samt red Zara på en sväng så jag känner mig lagom stel och öm i kroppen idag. Eller om det är det nattliga besöket i fredags natt som spökar? *flin* Fint gick det i alla fall, med båda hästarna. De är så duktiga så! <3

Spel förresten! Jag dör snart! Adana hamnade (*harkel*) i klameri med Atherin och var mer än nära döden när hon sprang ifrån den blodtörstande alven och hans lika blodstörstiga och dessutom sårade riddjur, bara för att hamna i famnen på Fex! *garv* Jag svettades som om det var jag som suttit fast och det i evighet! Vid sex på morgonen kom jag i säng bara för att kliva upp dryga fyra timmar senare och motionera djuren jag nyss skrev om. Något som gjorde att jag faktiskt gick till sängs klockan nio igår! Det har nog inte hänt på flera år!

Ändå hann jag spela en runda med min varulv igår också. Lilla fjompan sitter ju i en ganska prekär sits, inte minst efter att hon hamnade i slagsmål med Sabbatens Charlie och Felix så nyligen. Något som gör att hon är både sårad, stel och öm. Underbart! Och min arma *host* polisinspektör är inte fullt så mänsklig som hon tror längre. *garv* Överlag har jag alltså fullt upp och kan inte annat än längta tills i kväll! Får se om jag kan få loss ulven min och vad det kommer att resultera i. *stort flin*

Just nu tänkte jag dock starta upp mitt World of Warcraft. Kithara, min drenai warrior, är väl snart level 72 och jag har dragit igång en DeathKnight också som jag tror kommer passa mig fint. Bara att kämpa på!

Fan, jag älskar att vara en nörd.
Peace out!

Äntligen så lossande det hela. Alla dessa små hintar som min hjärna givit mig själv via mina egna och påhittade karaktärer. Nu förstår jag hur allt hänger ihop, hur Verdandi kan hålla Beam i så strama tyglar. Varför Beam inte gör något åt det och varför allt ändå är som det är.

Jag är glad att jag inte är någon författare, för jag hade ju aldrig blivit klar med någon bok så som jag håller hemligheter för mig själv. Å andra sidan: jag hade kanske klarat mig riktigt bra eftersom jag inte själv vet hur det slutar. Tänk då hur det skulle bli för mina eventuella bokläsare. Helt galet.

Jag saknar dock några få, få detaljer, men dem ska jag nog klura ut dem med. Bara jag tar reda på lite informartion från mina medspelare. Sedan.. Äh, varför ljuga? Jag ska, redan nu, låta lite sippra igenom. Det är ju ändå så strålande bra. *flin*

För eventuellt nyfikna ger jag er här tillgång till Beams dagbok:
Beams dagbok

Blev ingen golf idag eftersom det blev inställt, däremot fick jag något att draggla över och en fin bild som visar just vad som är värt att se numera. *Nihihihihi*
Bilderna i bilden går att se på hos Verdokai på deviantart.

Bara för att jag fick låten av Xhakhal och tyckte att den kunde passa "förhållandet" mellan Fray och Verdandi. Kanske inte passande rakt igenom, men i gensomsnitt så... *he he he*



Took a right to the end of the line
Where no one ever goes.
Ended up on a broken train with nobody I know.
But the pain and the (longings) the same.
(Where the dying
Now I'm lost and I'm screaming for help.)

Relax, take it easy
For there is nothing that we can do.
Relax, take it easy
Blame it on me or blame it on you.

It's as if I'm scared.
It's as if I'm terrified.
It's as if I scared.
It's as if I'm playing with fire.
Scared.
It's as if I'm terrified.
Are you scared?
Are we playing with fire?

Relax
There is an answer to the darkest times.
It's clear we don't understand but the last thing on my mind
Is to leave you.
I believe that we're in this together.
Don't scream there are so many roads left.

Relax, take it easy..

Relax, take it easy..

Relax, take it easy...

For there is nothing that we can do.
Relax, take it easy
Blame it on me or blame it on you.

Relax, take it easy
For there is nothing that we can do.
Relax, take it easy
Blame it on me or blame it on you.

It's as if I'm scared.
It's as if I'm terrified.
It's as if I'm scared.
It's as if I'm playing with fire.
Scared.
It's as if I'm terrified.
Are you scared?
Are we playing with fire?

Relax
Relax

Pill, pill, pill, knåp. Ja så har det sett ut, eller hörts, ett bra tag nu och undra på?! Jag suger på HTML-koder men inte har jag vett att ge mig heller. Nej nej, för fan, hellre dör jag! Men till slut är den ändå klar; Beams dagbok! Och utöver att jag vill ha mellanrum mellan inläggen och slänka bort "länklistan" långt mer åt höger, så ser den annars fullt duglig ut. Fick dessutom hjälp med titeln av Wera. Yey!

Idag kom jag för övrigt för sent till gruppmötet på Arbetsförmedlingen, men kom undan med en ursäkt och löfte om bättring. Typ. Jag slapp till och med undan det senare. *he, he* I vilket fall så kom jag i rätt god kontakt med flera nya personligheter och även om dem är en del år yngre än mig, så tycker jag att det känns bra. Knappast som om jag har många restriktioner kring vilka jag umgås med, eller än mindre; vilken ålder de bör ha. Trevliga typer i alla fall, även om hela gruppen inte faller in i den kategoriseringen. Men som vanligt så har jag både selektiv hörsel och syn så de faller, som alltid, till bakgrunden.

I morgon är det tid att ta tag i deklarationen. Jag räknar med att det ska gå rätt fort och samtidigt så kan jag passa på att slänga ut en hög papper som inte länge är till någon nytta. Två ting i en smäll.

Annars är det, som alltid, en hel del spelande i luften. Igår hann jag dessutom med syskonskapet, så att Adana kunde gå omkring och vara självgod och bara därför uppdaterade jag förstås hennes dagbok också. Ville annars slänga Noominas, mycket för att den är jobbig att skriva, men också för att hon så sällan spelas. Men tji fick jag för minsann om jag kom på hur man gjorde! Men det löser sig nog, det med.

Nu, däremot, blir det nog fan säng för mig.

Undrar vart jag gjort av fjärrkontrollen till datorn...