En alfahonas memorarer

Kände mig tvungen att se över basen flera omgångar och till slut, efter mycket tänkande och studerande av vad jag gått miste om, så somnade jag.Vaknade sedan upp av att Stifle, av alla människor, kom med frukost. Varför han valde att göra detta och nu, vet jag inte. Jag kan inte heller säga att jag uppskattade det, men jag kunde bara inte förmå mig att avsky honom i den mån jag brukar.

Jag vet anledningen till varför, minnena är alltför skarpa ännu och jag avskyr det faktum att det krävs så lite för att ändra på ett beteende. Jag borde göra något åt det här, det ska inte behöva gå till så här, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

En sak som är säker är att jag inte kan fortsätta leva så här just nu. Skillnaden mellan vad som hänt och inte är fortfarande för diffus och vad som hänt mig i programmet kan också hända här, även om det förhoppningsvis är mer än otroligt. Så egentligen finns det bara en sak att göra. Sanningen kommer alltid fram.

/Beam 12008-09-22

Allt är som innan, som om jag aldrig ens varit borta. Åtta timmar är stulna ifrån mig, stulna och ersatta med dygn som inte fanns. Eagle lever, ingen verkar ha uppfattat vem jag är. Allt som hänt, har inte hänt. Det är fruktansvärt förvirrande och jag vet ärligt inte vad jag ska tro. Mina gamla dagboksinlägg är kvar, orörda. De var också en dröm. Ett intet.

Jag måste samla mig, behöver samla mig. Gå ännu ett varv runt basen. Kontrollera, se över.. Åtta ttimmar var längre tid än en evighet och jag vet inte hur jag ska hantera det här. Vet verkligen ingen eller är det bara ett skådespel?

Är jag ens vaken?


/Beam 12008-09-21

Ingenting händer. Eagle ligger kvar i sjukan och verkar inte återhämta sig, tynar bort inför alals våra ögon. Varför verkar allt hopp vara övergivet?

Folk vet onekligen vad jag gjort och det har förstås givit en del konsekvenser. Det är knappt att jag är betrodd med att få lov att andas ens en gång, men läget kunde varit värre. Även om det är knappt. Men motion och arbete hjälper mig att inte tänka på det. Småarbete kallar Blitz det. Kanske så, men samtidigt så är det åtminstone något jag är betrodd att sköta och så länge det fortsätter så kommer jag att, på något vis, ta mig igenom det här också.

Jag ska ta mig i kragen och gå och besöka Zeal. Någon dröm är det här inte, men på något sätt ska saker ordna upp sig. Jag tänker inte ge upp.

/Beam 12008-09-05

Zeal har vaknat! Alldeles precis! Det kommer onekligen att innebära problem på ett eller annat vis. Inte minst så kommer han väl att dela upp basen i två läger, men jag har sedan tidigare redan beslutat mig. Klarar han sig igenom det här kommer jag att ta platsen som hans livvakt. Han kommer att behöva mig där. Ändå är det chockerande. Han har legat i koma så länge att jag helt enkelt inte räknade med att han skulle vakna upp igen. Kanske hoppades jag till och med på att så inte skulle ske. Jag är snart åter. Ska bara se över honom igen. Kanske var det bara en dröm ändå?

Vilken lättnad det skulle vara i så fall. Då skulle händelsen i mässen inte heller skett och jag skulle sluppit vetskapen om att jag just förstört allting. Jag har ingenting att hämta här, bara smärta att medföra. Förlåt Trigger!

/Beam 12208-09-04

Nu är sanningen ute i ljuset och här sitter jag. Ville läsa igenom mina senaste inlägg men hittar inte dem! Är det Stifle som varit framme igen? Om han kunde sända mig bibliska citat kan han säkert stjäla mina dagboksinlägg, eller så är det någon annan klåfingrig typ som varit framme. Ifall jag inte själv lyckats med bedriften på något oförklarligt vis?

I vilket fall så tänker jag inte hindras av det. Saker börjar ändå falla samman här, sanningen är blottad och jag har inte ens vett att skämmas ordentligt. Jag är förvisso medveten om att Trigger är sårad och besviken, och det ångrar jag förvisso, men det faktum att jag arbetat för teokraterna kan jag inte skämmas över. Jag trivdes bra i Zion och skulle säkert fortfarande gjort om inte saker hänt som manat mig därifrån. Ändå gjorde han, som jag trott, inget åt mig. Han är för jävla dum! För fan! Inte ens jag skulle tvekat av att sätta ett vapen mot mig själv om jag varit han. Och varför ville han plugga in mig?

Det är dock inte mina enda problem, min enda frågeställning, om nu nästa problem kan sägas vara mitt. Eagle har kollapsat av någon anledning. Spydde visst blod, så långt vet jag, men utöver det så verkar alla stå handfallna. Utom Unicorn som opererar i skrivande stund. Jag försökte mana Saw till att sammarbeta, men den förbannade kirurgen vägrade tala med mig och Stifle är då fan inte till någon hjälp alls! Jag vet att han avskyr mig, säkert lika hjärtligt som jag avskyr honom, men jag hade faktiskt hoppats på att han skulle se det förståndiga i att göra som jag säger åt honom! En vacker dag kommer jag säkert få nog av honom, på ett eller annat vis, men jag hoppas väl på en viss ordning ska infalla innan dess.

Eagles situation oroar mig dock. Det kan ju faktiskt ha varit någon involverad i hennes tillstånd och jag vill verkligen inte att vi ska mista ännu en medlem. Det tog hårt nog med att Orpheus verkade ha givit upp hoppet.

/Beam 12008-09-02

Tanken var att jag skulle berätta, ange just vilken usling jag är och därmed få det ur världen. Slippa ta mer skit från Stifle som jag bara skulle sätta på plats först innan jag tog tag i nästa problem. Nu gick allt åt helvete och istället gjorde jag det nog sju resor värre.

Trigger och Iago. Vad de skulle där och göra vet jag inte. Varför skulle de till sjukhuskorridoren just då? Just när jag föll för min svaghet igen och stod med Fray och hånglade. Jag kunde inget göra. Inget säga! Inte ens den förbanade tyskens namn fick jag fram bara för att jag skämdes så mycket. När man hade all anledning att säga något så får jag tunghäfta. Och allt är Stifles fel. Det var han som började allt och jag klarar inte ens av att avsluta det!

Vid Gud. Jag vet inte hur jag ska klara av det här, men på något sätt så måste jag. Trigger har rätt att veta och är det någon som har rätt att kasta stenar här så är det väl han. Jag har dock en känsla av att han inte kommer att göra det och det kommer göra saken än värre. För som nu, vad är egentligen värre än att bli påkommen med att göra något förbjudet och sedan inte ens vara värd straffet därefter?

Fan ingenting.

/Beam 12008-08-31

Orpheus tog livet av sig. Ingenting säger annat. Det finns ingen att skylla på, ingen att anklaga än oss allihop, för att vi låtit det hända. Vi har svikti honom, svikit oss själva. Han dränkte sig med hjälp av en handduk och sten, så enkla medel, och återfanns av Iago. Jag hoppas att han lider under samma samvetskval som jag gör, om inte mer! Jag har aldrig trott annat än att det var vår unga ryss som misshandlade honom sist, trots att Orpheus själv höll tyst om saken. Och vi? Vad gjorde vi?

Jag kan säga vad jag gjorde. Ingenting. Orpheus avskydde mg, liksom så många andra, och jag var och är förblindad av mina egna känslor, av mina egna besvär, och jag gjorde ingenting.

Det är tid att ändra det. Jag har suttit still alldeles för länge. Låtit mig brytas ner av mina egna känslor och tankar, låtit blunda för omvärlden, men det är tid att ändra på det nu. Det är tid att agera.

/Beam 12008-08-29

Hur kan man vara så hög och så låg samtidigt? Jag mår illa och vill bara spy. Lägga mig i ett hörn och gråta. Ställa mig på det högsta berget och skrika ut min lycka. Jag har ångest samtidigt som jag försöker övertala mig om att det som hänt var för längesedan och inte borde få påverka mig. Men jag vet att jag har svikit honom.

Dumma, dumma tysk! Livet var så mycket lättare innan du klev in i mitt liv!

/Beam 12008-08-25

Träning, har jag kommit på, är lösningen på mitt problem. Det går förvisso inte att träna med folk längre, det har jag ju insett, men det hindrar egentligen ingenting. Jag har förr inte lämnat Hermes skrov så ofta, annat än för att försöka bemästra vattnet eller för att utföra något arbete, men när jag väl insåg att jag inte kunde vara i närheten av människor rädd för vad som skulle eller kan hända, så drog jag mig ut. Där kan jag vara ensam och driva mig längre än någonsin. Inga tankar, bara fysisk ansträngning.

Jag oroar mig fortfarande för att bubblan ska spricka. Att de kommer för att hämta mig, slänga sanningen i ansiktet på mig och förskjuta mig. Det gör mig förstås orolig, lynnig och till än mer besvär än innan så jag ser till att arbeta när jag kan och sedan hålla mig ur vägen. Kanske är det inte det bästa jag kan göra, men jag är inte redo för att vidta något annat steg. Kanske är jag bara feg helt enkelt. Jag vet ju att inget av det här kommer att hålla i längden.

/Beam 12008-08-24

Fortfarande ingenting. Inte ett ljud, inte en sned blick, utöver dem som brukar kunna dyka upp. Allt tycks vara som vanligt. Verdandi är fortfarande sjuk med hög feber och tydligen så fortsätter hon med att feberyra. Kanske har hon sagt något. Kanske har hon sagt något, men ingen tror på det eftersom hon just yrar? Jag såg över henne, som kortast. Fray lämnar knappt hennes sida, just nu så sov han invid hennes bädd, men inte ens om jag varit desperat nog så hade jag klivit in. Jag är ingen idiot och Fray är onekligen Fray. När det kommer till Verdandi så skulle han inte tveka till att ta livet av mig.

Men jag är inte så desperat, jag får bara fortsätta hoppas på att hon håller tyst eller att ingen tror på henne om hon skulle säga något.

/Beam 12008-08-22

Verkligheten är alltför fylld med känslor och vad folk vill kalla rättvisa, inom vilka ramar jag så smärtsamt blivit stöpt. Hur mycket skulle jag inte önska att jag kunde strypa kräket. Sakta krama livet ur honom och därefter bara känna tillfredsställelse. Sådan är jag nu inte, dessvärre, och det grämer mig att jag inte kan göra något åt denna pestbärande kloakråtta som, på något vis, fått reda på sanningen gällande vad som hänt mellan mig och Fray.

Jag har svårt att tro att Fray skulle sagt något, han bröt förvisso det löfte han gav mig om att hindra mig från att löpa amok, men han har alltid haft en viss förmåga att hålla tand för tunga. Eller är ändå felet hans?

Hur kräket till kloakråtta ändå -vågade- skicka mig bibliska citat går över mitt förstånd. Han jag tappat min pondus så totalt att han faktiskt tar risken att ge mig dåligt samvete för något jag redan lider under? Det här kan inte fortsätta, det är säkert bara en tidsfråga innan han går steget längre och börjar utöva utpressning mot mig eller något annat än värre. Skulle inte förvåna mig alls trots hans påstådda ärliga uppsåt!

Anledningen till att jag inte, direkt, såg till att statuera ett exempel jag borde lämnat av för evigheter sedan? Kräket räddade mig! På något vis har han uppfattat att jag inte klarar av att hantera Aztec och klämde sig in framför honom för att mana honom från hopprummet. Och trots hans förmaningar till min dator genom dessa bibliska utdrag så har han samma problem som jag när det kommer till vår gyllene demon. Jag känner så igen orden i korridoren och även om alla andra är så förbannat förblindade av Stifles ack så mjuka framtoning så är jag det inte. Jag ska fan klämma åt kräket där det gör som mest ont och om det inte hjälper mot att hålla honom från mitt liv, får jag tänka ut något annat.

Och Fray? Är det han som sagt något trots att han inte lovade... måste något göras.

/Beam 12008-08-21

Vad har jag gjort?! Fray sade att han gillade mig och just då insåg jag vad jag har gjort! Jag har förlett en man att tro att jag kunnat vara intresserad av honom bara för att jag inte kunnat kontrollera mig! Det hela är som gjort för en total katastrof och jag vet inte hur jag ska kunna avvärja det annat än att helt lägga av med att träna tilslammans med Fray, eller ens någon annan.

Det hela har till och med gått så långt att han kommenterar mina bröst! Förvisso är det Fray men också han borde väl ha några sorts gränser? Jag är glad att allt han stoppas innan vi kom längre, för det hade gått längre om han inte sagt orden. Fray! "Tycker om dig." Det kan förvisso bara ha varit ord han slängt ur sig i hettan, men det var en riktig varningssignal om vad jag egentligen håller på med. Jag måste lösa det här på något sätt! Att bara träna med hjälp av lappar kan inte vara hållbart i längden, det ska inte ens behövas!

/Beam 12008-08-19

Intensiva morgnar är något jag numera inte är van vid. Fray hämtade upp mig i morse, just efter att jag klivit upp, och träningen var bara ett faktum. Vad annat kan Fray vilja? Jag ska erkänna att jag var tveksam, till och med orolig, inför detta, men det hela gick bra.

Dessutom dök Trigger upp, vilket onekligen gav mig vissa bekymmer. Hur ska man kunna undvika att känna skuld när man, i just det läget, låg i underläge mot den karl som jag lyckats driva på villovägar? Jag var så säker på att han skulle genomskåda mig där jag låg under Fray, men det verkar inte vara så med tanke på hans beteende. Min axel, däremot, fick ta en del stryk. Först slagen ur led av Fray, sedan drar Trigger rätt på den bara för att, under vår privata träning, ha ett visst intresse av att smälla till den igen. Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att mina smärtsamma utlåtanden gav honom viss tillfredsställelse. Trigger uppskatta mina kvidande ljud? Inte då.

Allt känns faktiskt bättre nu.

/Beam 12008-08-16

Jag saknar honom. Alltid så förbannat upptagen, alltid efterfrågad och alltid så fruktansvärt plikttrogen. På sätt och vis avundas jag honom, efterfrågad och ett stort stöd för hela basen och trots att det verkar tära en smula på honom, kan jag inte tro annat än att han trivs. Här, liksom i Zion, så har han ändå en tämligen framträdande roll och det kan inte annat än passa honom att ha med ett finger överallt. Jag är förvånad över att han alls verkar vilja ha min åsikt alls faktiskt, innan han störtar iväg för att se över Iago.

Vad gäller ryssen så är det väl nästan det som svider mest. Att bli slagen på fingrarna av Iago utan att denna ens anstränger sig är nästan det värsta. Ibland undrar jag om jag ens skulle få samma brådskande uppmärksamhet om jag behövdes läggas in, jag som i alla fall har vett nog att inte överdosera på något medel som säkert han valt att svälja bara för att bli hög.

Så jag erkänner, jag är mer än en smula bitter och inte ens mina egna synder kan få mig att känna annat, även om den bitterhet jag känner är det minsta jag förtjänar.

/Beam 12008-08-14

Då och då blir jag förvånad över att mer inte hänt här. Utöver mina egna små bekymmer så är här ändå rätt lugnt även om det förstås tisslas och tasslas utmed korridorerna och alla knappast kommer överens med alla. Verdandi blev förvisso skadad. Trots att hon hela tiden påstått att det var hennes egen klumpighet som var boven så har jag förstås haft svårt att tro henne. Verdandi klumpig? Den dagen finns inte, såvida hon inte ligger sjuk vill säga.

Allting är däremot inte riktigt som det verkar ändå, men det vet vi säkert allihop. Jag valde att hälsa på Saw idag och i ärlighetens namn är det förvånande att han inte gjort mer skada ändå. Han är som en uppretad gorilla där han sitter och det förvånar mig inte det minsta att det har beslutats att han ska sitta där ett bra tag. Inte den minsta rena tanke uppfattade jag från honom och vi ska nog vara glada att det bara är Stifle och Verdandi som råkat illa ut, för nu börjar hans verkliga natur verkligen framträda. Men vi har ju sett tecken på hans våldsamhet förut, både jag och Trigger och Iago verkar ha fått en kamrat. Intelligensen på den här basen känns löjligt låg överlag. Nästan lite sorgligt. Ibland förvånar det mig att vi faktiskt lever alls.

/Beam 12008-08-14