VildKatt

Igår gjorde jag premiär bakom en riktig bardisk, vilken var placerad på Luleås enda rockbar, och verkar ha klarat mig rätt bra bland drinkar och mängder med öl. Inte nog med att det sades att jag skulle bli schemalagd, utan jag fick dessutom två mailadresser från besökare på krogen. Ett sätt att ta kontakt antar jag, men jag lär nog inte nappa. Fast det är klart, ett litet poke på Facebook och de kommer kanske tillbaka? Bra för äffärerna. ;)

Annars var det rätt roligt. Stressigt och varmt förvisso (Tack goda Gudar för att det är rökförbud på krogarna numera!) men det var bara att hålla igång! Timmarna gick rätt fort över och med ens var det natt - ja nästan morgon. Mina ben klagar däremot! Vad ska en maskinförare springa omkring på benen i timmar för?

Så, numera har jag ett heltidsjobb och ett extraknäck vilket känns bra nu, men än bättre när heltidsjobbet tar slut. Nu har jag kanske lite möjlighet att faktiskt tjäna lite pengar också till vintern.

Att sitta på masiknen och lyssna på radio en dag när jag är uttråkad är inte helt smärtfritt, fast nu är det fel att säga att jag led, men jag kände av ett behov av att skicka sms och bjäbba lite. Allt för att komma ifrån en massa material som min hjärna uppenbarligen bär på, men det är livat i holken nu kan jag säga!

Hösten är på intåg och igår var det hela 4 grader klockan 22.30 igår så det känns som om vintern lär komma tidigt i år! Året då rönnbären ligger tungt på rönnbärsgrenarna! Jag har börjat en svampkurs via ABF idag så det blir kanske till att gå ifrån de trygga sopparna sedan för att ge sig på diverse riskor.

Annars ska jag minnas att dels hämta ett akvarium i morgon, dels hämta upp en bokad fisk till Sel och eventuellt köpa ett par botier till mig som ska käka upp sniglarna jag har i akvariet. Sedan ska jag, förstås, till stallet och röra på mig!

Dessutom söker jag en ny arbetsplats nu. Fortfarande på golfklubbar förvisso, men nu ligger dem i Norrköping, Linköping och Växjö. Det börjar nämligen bli dags att ta tag i livet och börja jaga pengar nog att köpa det där röda drömhuset med vitna knutar som jag alltid velat ha! Det som ska ligga invid en äng i Småland djupa skogar! Hoppas bara på att någon av klubbarna ska nappa och fiska in mig till denna nya ort så jag får tummarna ur röven och kommer igång på riktigt!

Men innan vintern är slut har jag två mål att nå.
1. Åka hundspann!
2. Se ett riktigt Norrken.
När det är gjort, däremot, ja då känns det som att Luleå med omnejd givit mig det bästa det kan ge mig och jag kan röra mig vidare för att ta mig hit som turist senare i livet. För egentligen är det inget fel på norrbotten - det bara ligger så långt bort!

är ett himlafenomen som uppstår när laddade partiklar (huvudsakligen elektroner) som accelererats till höga energier i jordens magnetosfär kraschar i atmosfären. Sådan acceleration sker bara i vissa områden i magnetosfären, vilket gör att polarskenet huvudsakligen uppträder i ringformade områden runt jordens två magnetiska poler. Polarsken på norra halvklotet kallas norrsken, och detta ord används ofta (om än lite slarvigt) som en synonym till polarsken i allmänhet. Ordet sydsken används sällan, men syftar på polarsken runt sydpolen.

Där arbetsveckan har innehållit ovanligt mycket tårar, där det blev klart att min kärlek stannar i Kiruna, så avslutades dock veckan med ett leende. Jag läkte ihop rätt fort, så långt i alla fall, så det var bara att ta tag i helgens händelser istället. I fredags kom Sel upp till Luleå och vi vandrade genom stan för att träffa en av Kelizies (Sels Jack Russel) valpar och sedan ta oss ut till Gülzaudden och Musikens Makt för att se Raubtier (tyska: rovdjur) som är ett svenskt industrimetalband från Haparanda. Riktigt bra skit, och än bättre blev det av att vi träffade bekanta till mig där. Vi var där dock inte länge eftersom vi skulle upp tidigt på lördagen.

Lördagen gick nämligen, till stor del, åt att ta oss bort till Piteälven norr om Storforsen där vi mötte upp med andra för att prova på forsränning! Något som innebar att vi, i regn, bytte om och krånglade i oss i våtdräkter för att ge oss i kamp mer forsarna. Kände mig onekligen som en kvinnlig Batman i min åtsittande svarta klädsel! Och ut på gummibåten så var det bara att paddla på! Blev nog lite besviken i slutändan för dels var det inte så högt vatten som vi hoppats på, dels visade det sig att inte riktigt alla i sällskapet var lika entusiastiska till att ta oss an de värsta vågorna. Ändå kan jag inte annat än att rekommendera att man testar det. Var riktikigt skoj och inte frös man heller. Länge leve våtdräkter!

Sel passade också på att köpa lite akvariefisk som fick bo i mitt akvarium mellan lördag och söndag och efter jag kört hem henne idag fick jag lite kavraieväxter i retur som jag nu planterat ner. Har alltså också passat på att städa ur karet en smula och möblerat om, så nu kommer det kanske nya fiskar i veckan när jag ändå ska till akvariebutiken och hämta ännu en firre till Sel.

Annars har jag hjälpt till att mocka ur ligghallarna och har kört Figaro som var riktigt glad och pigg. Han lär väl ångra det i morgon när han troligtvis lär ha lite träningsvärk. ;)

Figaro den 17 maj 2010

..ner som en pannkaka, och nu kommer jag ligga här i en dag eller två innan besök och forsränning kommer få mig att tänka på annat.

Nu känns det redan lättare. Bara man får prata av sig lite - och får svar tillbaka. Det gör underverk, på riktigt.

Fast jag önskar fortfarande att jag inte var så körd. Det här med att inte veta tär mer på mig än jag skulle velat erkänna och jag bara vägrar att ge upp! Som någon jävla pitbull som vägrar släppa taget även om det skulle förhindra att man tog fler sparkar.

Idag är en sådan dag då inget känns rätt. Allt känns fel och orättvist och inte ens kroppen vill fungera - fast här vet jag i alla fall varför. Jävla p-piller är allt jag säger.

Jag är rätt arg. Inte minst för att jag uppenbarligen inte varit annat än en chaufför idag, en man lånar bilen av men i övrigt inte behöver säga ett enda ord till. Sedan kräver andra betalt av en för en full tank bensin där man använt hälften.

Jag är arg, men mest av allt så är jag ledsen. Ledsen över att ingen verkar bry sig, över att ingen frågar hur jag mår eller hur dagen varit. Att jag ska behöva tigga om lite medömkan av en IRC-kanal, som tystnar, fastän jag har träffat folk hela dagen.

Och framför allt är jag ledsen för att jag verkligen gått från "Älskling" till någon som knappt förtjänar en klapp på huvudet. Idag vill jag bara veta var jag gjorde fel så att jag kan lära mig till en annan gång, men inte ens det verkar jag få, nu när jag äntligen tar tag i saken.

Dagar som denna.. Hoppas verkligen att de inte blir många.

Igår slutade jobbet med lite fest så som det brukar vara när man ska ha jippo för att fira att vi jobbar. Det hände väl egentligen inte så mycket där annat än att vi åt god mat, drack en massa goda drycker (Somersby cider för mig. Ekologiskt odlade äpplen och fruktansvärt god!) och njöt av gitarrspel och sång. Därefter drog jag mig ut till Porsön för att göra Annette och hennes gäng sällskap en stund innan de lotsades in mot stan och Heroes medan jag knoppade vid tiolv. Somnade som en stan men vaknade till vid fyra då en av grannarna kom hem. Något jag bara hörde för att ytterdörren råkade stå öppen. He, glömde visst dra igen den ordentligt igår. *flin*

Idag har jag bara njutit av att vara ledig. Klev upp vid halv tio och spelade lite world of warcraft, samt åt frukost. Vid två drog jag iväg till stallet och där var jag kvar tills nyss då jag kom hem. Vädret har varit varmt och soligt så jag har passat på att bära shorts och tvätta lill-hästen innan vi tog oss ut i skog och mark genom tömkörning. Väl återkomna fick den grabben komma ut i hagen igen medan jag och Hogge klev iväg på en barbackatur. Hittade lös häst vid en liten ponnyridklubb så det var för ägarna att hämta in den medan vi tog oss hem igen och, utan minsta problem, passerade en liten övningsbana där de provsköt jaktgeväret innan älgjakten som ju snart drar igång. Duktig häst, säger jag bara!

Så var det att mocka och packa ihop sig när åskan kom in över nejden. Något som gjorde att jag stannade kvar hos Karins föräldrar medan ovädret passerade, och fick litet att äta under tiden. På så vis är faktiskt denna lördagen den bästa på länge. Känner mig pigg och fräsch! Det sista kan nog ha en del med att göra att jag ockå är alldeles nyduschad!

Och nu... nu ska jag äta kräftor! :D

Tiden går så fort. Att det redan är augusti känns nästan horribelt och det har redan börjat kännas som höst. Känner att jag nästan inte hunnit med något alls. Knappt hunnit känna att det varit sommar för att jag varit så sjukt upptagen med mig själv och mina egna små problem som bara väst större och större i mitt huvud. Min egen värsta fiende är helt klart mig själv och inte de människor som kallar mig för biatch - vilket jag mest tycker är uppfriskande.

Nu kom jag hem ifrån Norrköping igår och det var ritkigt trevligt. Blev en hel del starkdricka men hann också med att fiska, käka kräftor på kräftskiva, bada, spela Dragon Age (måste ta reda på om det går att spela på Mac) och se på filmen Inception (som jag för övrigt rekommenderar). Dessvärre glömde jag typ hälften av min lätta packning där nere så jag gick väl egentligen back på den resan, men det var ändå värt besväret att ta sig ner. Allt för att ta avsked av Rickard som snart ska fara iväg till Australien och som jag bodde hos. Blev en hel del snack där också, så ikväll är jag rejält trött som inte sovit på hela helgen och inte igår heller.

Och så har jag, under helgen, kommit till insikten att jag verkligen älskar en person, som alltså inte är en del av min familj, vilket är skrämmande. Jag var sjukt nervös när jag skulle berätta det för honom - med dundrande hjärtslag och ett underliggande illamående på det - men han tog det bara så.. enkelt. Jag vet inte om jag är besviken på det, så som jag själv darrat för denna sanning, men det är ändå rätt skönt att det togs med sådan jämnmod även om det också retar mig. Inte för att jag vet om det alls var klokt att säga något om det, men för min egen del så var det en lättnad att alls få det ur mig. Ändå känns det som om jag spelar ett sorts spel hela tiden. Ett spel som går ut på att jag gärna vill visa och säga just vad jag känner, men håller igen för att inte skrämma bort honom, för om folk bara visste vilka känslor som ligger bakom orden "Jag älskar dig" i mitt fall.. Gudar. Jag skulle nog bli inlåst! Det är som om jag hamnat i ett personligt Kalla Kriget och jag ser fan inte hur det kommer att sluta.

Så just nu är jag olyckligt lycklig men känner mig rätt sliten. Goda nyheter är dock att syrran kommit in på det tekniska basåret här i Luleå, så jag blir kvar här ett tag till i lugn och ro. Något som kommer innebära att jag kommer läsa upp Matte B och ta tag i min jägarexamen och sedan får vi väl se om jag får min kärlek besvarad eller inte. Att detta sista skulle bli en sådan stor del av mitt liv känns... underligt. Minst sagt. Jag som alltid varit så självständig.

VildKatten har helt tappat fotfästet men räknar kallt med att landa på alla fyra - hur det än går.