VildKatt

El hel dag har spenderats i stan i sök på den klänning jag sett i mitt huvud. Den / de hittades men räkna med ett pris på 800:-. Hur lockande är det? Speciellt med tanke på hur sällan jag kommer bära den därefter. Så allt jag kom hem med var en ömmande fot, lite hårfärg och en hårinpackning. Inte ens en baddräkt som jag behöver för att kunna simma i Linköping och därmed börja få bort all vikt jag lyckats samla på mig. Helt galet. Jag har lätt tagit tillbaka den vikt jag hade blivit av med innan jag kom hit. *mutter*

Men i alla fall. Har beslutat mig för att försöka färga håret i kväll sedan ska jag ta mina högklackade skor och återvända till HM på Gustav Adolfs torg i Malmö för att tänka om helt enkelt. Blir därmed kjol och linne som gäller, i någon festlig form. Ska inte glömma bort att byta bh också så jag bär den på mig som jag antagligen kommer att använda till nyår. Och om inte den passar kan jag väl trippa efter en ny på vingliga ben. Inte mer med det.

Men gah för att få kasta sina planer. Men nåja, något bra ska jag väl kunna skrapa fram ändå. Jag ska bara se till att hålla mig på ett ställe så jag slipper trippa runt ännu mer för då får jag verkligen ont i tassarna mina. Speciellt i högklackat.

" Kärlek är som kalla kriget. " Det vill säga att alla vill veta mer utan att avslöja sig själva. Inte avge sin position i detta svårförklarliga "maktspel" som det ändå är och innebär. I alla fall så är det så för mig. Jag kan inte glömma dessa ord som Amanda sade till mig och kanske beror det på att allt föll på plats när hon väl sa det? Kanske och mycket möjligt. Det gav mig en sådan nytändning att jag ibland bara kan stå och dumflina för att jag hör hennes ord fara genom mitt sinne igen.

Som jag skrivit innan så är jag så oerhört löjlig när det kommer till dess ömma känslor (och ömmar gör dem!) och undviker alltid att förklara dem för de personer jag känner så för? Varför? Enkelt. Det är ofta (alltid?) folk jag känner mer ingående som jag får sådana känslor för och för mig känns vänskap så mycket tryggare! Det är stabilt med vänskap. Där finns tysta fasta regler om vad man gör och inte gör och det brukar hålla i mångt fler år än kärlek gör. Därför. Det är så sjukt logiskt när jag nu uppfattat det. Jag uppskattar stabilitet helt enkelt, och äventyra allt bara för en känsla känns så instabilt.

Så, varför kan man helt enkelt inte kväsa detta "kalla kriget" känslorna? Fan vad mycket lättare det hade varit!

Ändå ger dem viss krydda till livet. Hjärtat slår fortare, tankarna skiftar helt riktning och på det hela taget är det faktiskt lite roligt, så länge ingen vet. Eller bara anar.

"Jaha, men du berättade det ju för Adam." Ja, över msn. Och hur länge hade vi varit vänner? 7 knappa dagar. Inte precis så att vi var så vänskapligt stabila ens en gång. Det är skillnad. En jävla skillnad. Dte är svårt att förlora något man inte har.

Alla dessa tankar. Shit. Jag börjar kanske bli gammal? Börjar min biologiska klocka att ticka? Hemska öde. Nu ska jag återgå till att spela Antioch och skriva kontaktannons efter fler rollspelare till just detta spel. Intresserad? Hör av dig!

Igår besökte jag min gamla väninna sedan dagistiden Mona. Trots att vi inte har så mycket verkligt gemensamt längre, hennes liv så olikt mitt, så träffas vi fortfarande då och då för att uppdatera varandra om vad som pågår i våra liv. Föga förvånande ligger jag som vanligt i lä, men i det här fallet är det bara att vänta sig. Monas liv är så mångt mer spännande än mitt! Dessutom bakade vi lussebullar, provade klänningar, drack glögg och så fick jag en kopp arabiskt kaffe.

Jag som aldrig dricker kaffe annars tyckte faktiskt att det var fullt acceptabelt att dricka. Dessutom spår man i det. Efter att man druckit upp ligger det nämligen "sump" kvar i botten. Då lägger man en tallrik på den, önskar sig något och vänder koppen upp och ner genom att vrida den mot sig. Så låter man den sista vätskan rinna ut innan man spår i den sump som är kvar och i de märken som ligger utmed koppens kant.

Nu visste jag först inte vad jag skulle leta efter, har ju aldrig gjort det förr, och när jag väl förstod mig på det, ja då hade jag sköljt ur muggen. Men Monas mamma hade hunnit titta i den och meddelat att där fanns en uggla däri.

En uggla enligt svenk symbolik står för vishet. Enligt romarna var det också något bra, medan det i arbisk kultur är ett dåligt omen. Så, ska jag förlita mig på min egen symbolik eller på den arabiska eftersom det var arabiskt kaffe?

Inte för att jag är så djupt troende på saken, men det är ändå lite spännande. Roligt. Och frågan gällde nyåret, om det jippot jag ska bevista ska bli roligt. I alla fall delvis, jag lade nämligen till lite till. Svaret blev alltså en uggla. Så, dåligt omen eller var det ett vist val? Någon specuellt klok person som dyker upp kanske?

Äh, jag vet vad jag tror och hoppas på, men det tänker jag faktiskt inte skriva ner. Lite hemligheter vill jag ha kvar, dels för egen del, men också för andra. Världen behöver lite hemligheter för att bevara lite av mystiken. I alla fall enligt min åsikt. Fick man allt framlagt hela tiden... Hu vad tråkigt! Inte nog med att jag inte kommer råka på någon drake, eller riddare i skinande rustning, när jag är ute och går, utan att man ska få allt serverat också? Nej tack. Alltså sitter jag med ett småflin på läpparna och hoppas på att det blir som jag tänkt. Och om inte? Tja, då ska jag ha roligt i vilket fall. Som Amanda sa; Man har det aldrig roligare än man gör sig!
Och jag gör mig rätt rolig. *haha*

Det är lite illa faktiskt. Det är en minimal chans att jag hinner få några pengar innan jul, vilket innebär att mitt julklappsinhandlande blir lidande. Det suger! Jag älskar att handla julklappar och jag har väntat både länge och väl på att få sätta igång, men istället sitter jag här, pank och urfattig. *suck* Min mor som ska få presentkort hos frisören, min far som.. som.. jag vet inte. Jag har ingen koll på min far alls. Kanske något likande åt honom? Ingen jävla slips i alla fall, inga verktyg, ingen skjorta. Vi får se. Min tur ligger i att jag redan tidigt köpt ett pussel med tre olika motiv till min syster och ett måleriset till min bror. Men resten! Moster har jag också kvar! *Gnäll* Jag vill ha pengar!
Fast naturligtvis får familjen sina kvarvarade julklappar i efterhand. Inget mer med det, men det känns så B.

Till tröst har jag att jag snart ska åka till Mona. En gammal kamrat sedan dagis till och med, som jag fortfarande träffar då och då. Vi är inte precis lika, har inte så mycket gemensamt längre, men det är ändå så himla trevligt att träffa någon som varit med från starten så att säga. Helt sjukt roligt!
Dessutom ska jag få prova en av hennes klänningar. Jag är lite skeptisk till om den överhuvudtaget passar, jag är bra mycket längre än henne, men man ska aldrig säga aldrig. Vill så gärna ha en ny klänning att bära på nyår! Det värsta är att jag vet ungefär vad jag vill ha och bara därför hittar jag naturligtvis inget. Åh, ge mig mina pengar dumma a-kassa, så jag kan titta runt ordentligt! Jag vill, jag vill, jag vill! *studsar och viftar med händerna*

Fanny ska färga håret, Ravnos ska färga håret och nu vill jag också färga håret! Var ett tag sedan jag gjorde det sist och då var det i slingor. Skulle bli lite rostrött trodde jag, men ickså. Mer eller mindre brun/blond bara. Nu funderar jag på att slänga in något rött igen, men kanske det skulle vara intressant att vara blond ett tag? Eller chestnut? Beslut, beslut. Men visst är det något speciellt med att ha nyfärgat hår till nyår? Hittar man ingen klänning som man vill ha så har man i alla fall en ny snygg hårfärg att visa upp.

En sak är säkert i alla fall. Inte grönt hår och inte svart. Grönt hade jag när jag skulle färga mitt hår lagunblått och inte belkte det. Jag har röda pigment i hårfärgen, även rent naturligt, så ja.. Blått + rött blir grönt. Förvisso inte knallgrönt men det var nästan bara synd. Ska det vara ska det vara på riktigt.

Svart är också att förglömma. Varför? Åh, låt mig visa.



Blek? En smula kanske. Och nej, det är inte världens bästa bild heller. Majken till vänster om mig och My med sin stränag blick i bakgrunden. Minns jag inte fel är detta nyåret 2001 eller något. Ute i en lyxvilla i Halmstad där vi fick både grillad lax och saffranssås. Ja vi fick mer än det, tre rätter, men mer än så minns jag inte. *flin* Var längesedan!

Ja, så har ännu en fallit ner i träsket. Facebook-träsket. Är lite förvirrande eftersom där är så mycket att pilla med och enligt amerikansk standard (?) så känns inte allt sådär genomtänkt. Men i alla fall:

Har ganska nyligen spelat klart på syskonskapet för denna gång, men jävlar! Xharter är så himla söt, men vad envis han är! Utpressning deluxe bara för att få ett förbannat namn! Jävla tur att det bara var ett namn och inget annat han skulle ha, vilket var vad både jag och Noomina antog att han var ute efter. *flin* Man känner andra som man känner sig själv eller vad då? Tydligen. Något sådant måste det vara. Och det värsta är att hon är lite imponerad av hans envishet och förslagenhet, även om han i övrigt är dum som ett spån. Inte tillräckligt mycket gillande för att det ska hjälpa honom, men allt det här har givit mig idéer. Nu hoppas jag bara att Sara får tummen ur röven och slutar brodera på vad hon själv kallar, och jag citerar; "Bara en liten påse". Pärlbroderier! Jisses...
Inte för att jag -egentligen- behöver Aion för att fortsätta på vad jag tänkt, men det skulle onekligen göra saken roligare.

I morgon natt, dvs om 25 timmar, så åker jag söderut igen. Inget ovanligt med det utöver att jag denna gång kommer vara hemma en evighet! Blöh! Är trevigt ett tag, men sedan... Hu nej. Det är inte det att jag inet gärna bor med folk, för det gör jag gärna, men med familjen? Orka! Men! Och detta är ett stort men, så fungerar jag på att ta min dator med mig. Mina föräldrars dator är urusel. Liten urgammal skärm, windows XP och ett j-vla virusprogram som hela tiden ska meddela en om att det behöver uppdateras eller kollas, eller har hittat något, eller eller eller... DÖ!

Nu blir det lite arbetsamt för även om min dator är liten och tämligen simpel att ha med sig, så väger den ändå lite. Och katt och resväska på det. Men tanken har slagit mig förr och till och med min mor frågade om jag kanske skulle göra det så.. Det blir nog så. *Stön* Jag är -så- nördig!



Fast min är så pass "gammal" att varken mus eller tagentbord är trådlöst.

Och här kommer årets julhälsning:

Juldans med nissar

Tack Emelie @ http://www.emelille.blogg.se för den fina länken!

Jag mår så skumt idag. Alltså fysiskt. Sov så himla dåligt och gick och lade mig redan innan tolv igår. Var bara så död av någon diffus anledning. Trodde dock jag skulle ha ont i kroppen med tanke på att jag igår red för första gången på minst ett år, men det verkar jag klara mig undan ifrån. Har dessutom spenderat dagen åt att tvätta. Lagom roligt att ha tvättid klockan sju.

Min granne, snett ovanför mig, kom däremot ner och skulle ha tiden efter mig. Så vi talades vid i valig ordning. Hon är lite speciellt, en ganska surmulen lite "anit-allt" människa som av någon anledning fått för sig att jag behöver backup av henne. Ringde på och ovade mig lite tjocka tröjor som hon krympt ifrån och ville till och med erbjuda mig gardinstänger och gardiner för att jag inte har sådana själv. Tack, men riktigt så långt behöver vi inte gå. Skulle snacka med den lokala djuraffären om att anställa mig skulle hon också. O.o Tack. Men.. man behöver ju inte överdriva. Sa faktiskt att jag inte behövde gardiner. Lättare att hålla rent så. *haha*

Själv har jag idag tagit kontakt med Svensk Bevakningstjänst med lite frågor om väktartjänsterna de utlyst, samt skickat mitt CV till Kolmården som sökte folk. Allt i Norrköping, så snart tror väl Emelie att jag försöker stalka henne. *haha*

Fick dessutom en massa tips av hovslagaren igår, i samband med att jag var i stallet hos den tjejen som vill ha mig som medryttare. Varför har jag så svårt att säga att jag nog ska härifrån? Gah! Jag är en sådan tönt! Men samtidigt känns det svårt att säga nej till tips och råd när jag inte vet vart jag ska. Vill inte flytta utan att ha jobb denna gången.

Och Yassilus, aka Martin, har en julklapp till mig! Jag är så jävla nyfiken! Må vara att det bara är ett litet klistermärke eller något, men jag vill veta! Ja, ja, så jag är sjukt nyfiken, men vad tusan..

I övrigt vet jag fortfarande inte vart jag ska ta vägen under nyår. Eller jo, jag ska till Linköping, så mycket är klart, men jag vet inte var jag ska bo! Jobbigt. Hade jag inte haft katten med mig hade det varit lugnare, men nu har jag ellergikerna att tänka på också. Men en sak i sänder. Känns som att folk inte vet vad de ska själva heller, så att fråga om bolplats är som att fråga en tioåring om vad de ska bli när de ska bli stora; "Polis! Eller brandman! Eller dagisfröken." Dvs: jag vet inte ännu, vi får se.

Och just det! My och co! Vi ska ha lussebak hos Stina den 20:e december! Eller julstök i alla fall! Vad mysigt! Så boka in den 20:e december allt Svalövsfolk, så ses vi då!

Nu åker både jag och Emelie ner till Skåne över julen och tänkte försöka ordna med lite Decemberfika alt Julfika för de som är intresserade. Har svårt att nå fram till alla hur som helst, inte minst för att jag blivit av med telefonnummrena till vissa av människorna i samband med att jag töntade bort telefonen. Därmed börjar jag med att efterlysa folk här!

Datum är obestämt, men någon gång efter den 16:e december skulle vara toppen. Hör av er!
Jag går att nå via kommentarerna här, Lunarstorm, finns även på Helgon som Adana och på msn under mailen [email protected]

Telefonnummret går att finna på eniro för er som vill ta den vägen.

Kom igen nu, visst hade det varit trevligt med lite fika eller dylikt?! :D



I övrigt så är det första gången på evigheter jag är vaken såhär tidigt och mina ögon tyckte det var en urdålig idé. Världen var suddig och alltför skarp för dem i evigheter innan jag fick iväg ett meddelande till KDT (aka Jenny) om att jag var vaken. Annars skulle hon ringa och väcka mig, men så slipper hon den utgiften. *hehe* Har köpt lite Julejus som lyser så fint i fönstret och köpt hem glögg som jag tror var lite stark för mig. Lördagsdagen gick åt till ett svagt glöggrus, samtidigt som jag skulle vara vaken i evigheter för att få rätt på mitt dygn. 32 timmar senare, med paus för en timmes sömn, så tillät jag mig äntligen att somna på riktigt. Och tja... det verkar ju ha fungerat. :D