Snyftkalas
*Sob, sob, sob*
Det är allt jag säger. Inte för min egen del, inte mer än att jag drabbades av akut sympati (vilket ju beror på att hälften utspelar sig i min hjärna), men för att något så ljuvligt surt och underbart helt verkar ha nått sitt slut.
Ja, naturligtvis talar jag om rollspel igen, vad annat liksom? Mitt liv är inte hälften så spännande som det fiktiva är.
Men för att återgå till ämnet så fick så Adana och Mernerde äntligen talat ut då. Och gråtit ut, å den ena parten. Alver gråter förstås inte, det är allmän kännedom. Och sedan? Ja, sedan var det slut, helt enkelt. Det känns slut, ut i varje fiber och med ens sitter jag där, med ett tomt skal, igen.
Mitt gamla hyrsvärd börjar verkligen mjölkas ut helt och hållet. Börjar kanske bli dags att faktiskt ta sig till att ge henne ett slut eller något. Även om det inte längre är aktuellt att låta henne hänga ibland bjälkarna i stallet. Nåja, jag får testa henne först. Man vet aldrig och i Langtrue får man aldrig några garantier.
*Skratt* Skumt ändå hur en kärlekshistoria kunnat fortgå utan att minsta kyss utbytts dock. Romeo och Julia kan slänga sig i väggen. Jag har faktiskt aldrig gillat Romeo och Julia. Två våp, rakt upp och ner som inte vågar stå för vad de känner trots att de båda lovar varandra det så dyrt och heligt, och fortfarande inte kan prata med varandra. Eh, fast just det sista är kanske mer ett allmänt syndrom i och för sig. *vissel* Jag står dock för att den kärlekshistorien är bättre. Om inte annat så personligare för min egen del i alla fall.
I övrigt drömmer jag mycket skumt just nu, vilket nog beror på att jag börjar bli förkyld, sådär lagom till att jag ska iväg med arbetsförmedlingen i morgon. Systern min har bilen, så stallet blir det inte av till förrän till kvällen. Detsamma i morgon, fast då är det, som sagt, jag som är iväg. Skellefteå, det ni!
Ibland har jag fortfarande inte uppfattat att jag bor i Norrland tror jag. XD
Det är allt jag säger. Inte för min egen del, inte mer än att jag drabbades av akut sympati (vilket ju beror på att hälften utspelar sig i min hjärna), men för att något så ljuvligt surt och underbart helt verkar ha nått sitt slut.
Ja, naturligtvis talar jag om rollspel igen, vad annat liksom? Mitt liv är inte hälften så spännande som det fiktiva är.
Men för att återgå till ämnet så fick så Adana och Mernerde äntligen talat ut då. Och gråtit ut, å den ena parten. Alver gråter förstås inte, det är allmän kännedom. Och sedan? Ja, sedan var det slut, helt enkelt. Det känns slut, ut i varje fiber och med ens sitter jag där, med ett tomt skal, igen.
Mitt gamla hyrsvärd börjar verkligen mjölkas ut helt och hållet. Börjar kanske bli dags att faktiskt ta sig till att ge henne ett slut eller något. Även om det inte längre är aktuellt att låta henne hänga ibland bjälkarna i stallet. Nåja, jag får testa henne först. Man vet aldrig och i Langtrue får man aldrig några garantier.
*Skratt* Skumt ändå hur en kärlekshistoria kunnat fortgå utan att minsta kyss utbytts dock. Romeo och Julia kan slänga sig i väggen. Jag har faktiskt aldrig gillat Romeo och Julia. Två våp, rakt upp och ner som inte vågar stå för vad de känner trots att de båda lovar varandra det så dyrt och heligt, och fortfarande inte kan prata med varandra. Eh, fast just det sista är kanske mer ett allmänt syndrom i och för sig. *vissel* Jag står dock för att den kärlekshistorien är bättre. Om inte annat så personligare för min egen del i alla fall.
I övrigt drömmer jag mycket skumt just nu, vilket nog beror på att jag börjar bli förkyld, sådär lagom till att jag ska iväg med arbetsförmedlingen i morgon. Systern min har bilen, så stallet blir det inte av till förrän till kvällen. Detsamma i morgon, fast då är det, som sagt, jag som är iväg. Skellefteå, det ni!
Ibland har jag fortfarande inte uppfattat att jag bor i Norrland tror jag. XD
Kommentarer
Trackback
