VildKatt

Igår så hade nästan all is smält bort vart jag än befann mig. Till och med på den skuggiga delen av stallet där solen bara når i korta stunder på morgonen. Rätt så vart var det också. Fem grader ungefär.
Ja, tänkte jag och trodde att jag skulle slippa mer vinter nu, i alla fall här nere, att bara vänta mig den uppe i Norrland igen.

Idag vaknade jag av att telefonen ringde och ännu en lägenhetsintressent ville ha en tid för att beskåda lägenheten, varmare än som var behagligt i sängen så klev jag upp därefter. Solen lyser in genom fönstret och det är en underbar dag, ska ut till Bergby och rida. Reser mig upp, sträcker på mig, tittar ut.

SNÖ!

När fan kom det?!

Nu ska jag snart ut och se vad det är för sorts snö, och bara förnöjas åt att det, för närvarande, inte är is under den. Antingen blir det perfekt eller så kommer jag behöva vänta ut ismassorna igen. Jag hoppas dock att det hinner smälta bort här, och under smärre delen av norrland tills jag ska köra upp. Håll tummarna.

Var ett tag sedan jag skrev något här, som Wilper så snällt på påpekade. Får kanske vara dags igen.

Just nu händer inte mycket. Det är för tidigt att egentligen packa undan så mycket, även om jag börjat gå igenom kläder och prylar som jag inte ska ha med mig. Mycket till möbler har jag inte haft under hela tiden jag bott här, så jag behöver inte göra som sist och sälja allt jag inte vill ha kvar. Istället blir det att placera skrivbordet på sängen, att sedan placera kattklästräd och lådor på den i sin tur.

Till helgen är det dock tänkt att jag ska köpa flyttkartonger och packa om alla böcker. De har i sin tur inte kommit upp sedan sista flytten, så det ska gå rätt fort. Så hamnar väl lajvkläder och lite annat där med, så det också är borta. Ska försöka använda upp badsalt och sådant så inte det heller behövs packas ner. Sedan ska jag packa ner vinterkläder i resväskan tillsammans med kläder jag använder, så få det bli min garderob sedan. Den 11:e mars kommer flyttfirman för att hämta sakerna och efter det, någon gång, ska jag kila härifrån. Med andra ord ska jag vara uppe i Luleå senast söndagen den 16:e mars.

Nu verkar jag ha fått rätt på pengarna också, så det med ska flyta på, vilket gör mig bra lättad. Har dock glömt att meddela syrran om läget. Får komma ihåg det tills i morgon.

I övrigt verkar Sandra, min syster, trivas rätt bra där uppe. Vi ska bara se till att göra lägenheten lite mer ombonad och möblerad så ska allt säkert flyta på sedan. Det verkar annars vara hennes största problem, för redan har hon varit med på folkrejs, har blivit lovad att få åka scoter och båt, har blivit hoptussad med folk, blivit bjden på fester och hela köret. Det enda hon var rädd för, sade hon, var att hon skulle trivas för bra. *skrattar* Ja, vilket dilemma va?

Detta kommer bli ett litet "gästinlägg" eftersom jag gärna vill ha upp det någonstans.

Adelheid är en rollfigur jag har. En människa som haft oturen att råka på en varulv och överleva med bara ett bett som minne. Något som oavlåtligen gjort henne till en varulv i sin tur. Ett illa öde för en sjuttonåring som haft ett ganska gott liv, men nu varken kommer att utvecklas mer eller bli särskilt gammal. I vilket fall så var hon ute och härjade en natt med fullmåne, för att på dagen komma till sans och inse att hon klivit rakt in i en jaktfälla. Lagom tacksamt ens i vanliga fall, men när det sedan visade sig vara drower som satt ut buren, ja, då blev livet knappast bättre.

Så, här är ett utdrag av hennes tankar:

Ännu en tid har gått. Jag vet inte hur lång tid däremot. Hur länge har jag varit fast här? Ibland känns det som evigheter, ibland bara kort som om allt ännu väntar. Väntar på något. Kanske något från mig. Det är en otrevlig känsla. Att inte veta, men med tanke på läget så är det mitt minsta bekymmer. Grottan känns alltid lika unken, lika kvävande som första gången, men den är varmare än vädret utanför och det är också min enda tröst.

Jag hatar att vara här och jag hatar drowerna men vad ska jag göra? Hur många gånger har jag inte försökt komma ur den här buren nu? Envist försöker jag att låta bli att göra som de säger åt mig, det är allt jag kan göra. De förtjänar inte mer och det gör nog inte jag heller. Varför gör de såhär?! Vad tjänar de på att hålla en som mig inspärrad? Mitt hopp ligger på att de antingen ger upp och släpper mig fri, eller skär halsen av mig. Det sista skulle väl bara väcka ulven inom mig, men jag vet inte. Det har aldrig hänt även om det vore det mest logiska. Varför förstår de inte bättre?! Jag hatar dem, hatar dem av hela mitt hjärta, men jag börjar bli så trött.

Har inte MacLeeland börjat undra? Varför söker han inte upp mig? Säkert är han också glad att slippa mig. Det skulle jag varit. Skulle inte förvåna mig om han tyckte att jag inte förtjänar bättre. Som om allt detta vore mitt fel! Som om jag önskat bli bli biten! Jag är så arg, och så trött. Kanske kommer jag ändå till den punkt där jag inget annat än önskar att jag hade en av de svarta alverna mellan mina käkar ändå. Jag förnekar inte att tanken börjar kännas allt mer lockande. Jag vet att de försöker knäcka mig, speciellt den -ene- av dem. Men jag ska stå ut, vad han än hittar på, och sedan...
Sedan får vi se vem som skrattar sist.

Hittade Lalehs låt "Live Tomorrow" bland mina mottagna filer, och tänkte helt enkelt lägga upp musikvideon här, för att låten i sig är så mysig och känns så träffande.



Its cold around me, the nigh t is young
the sun has fallen and I?ve become
the lonely one

the moon is dancing among the clouds
and my knees are shaking,
and my dreams are braking
but I know I live
But i know i live, today

I know we could live tomorrow
But I know I live today,
I know we could live tomorrow
But I don?t think we should wait! No..

I know we could..

Taking my life in my hands!
(the power who has it?)
Taking my life in my hands!
(the power who has it?)
I don?t like to wait!
no, i don?t like to wait!
It?s happening, It?s happening..

I know we could live tomorrow
But I live today!
I know we could live tomorrow
But I don?t think we should wait!

La-la-la, love

Det finns vissa saker jag inte förstår. Ett av dessa ting är hur man kan bo ihop med någon man egentligen tröttnat på sedan länge? Fick igår höra att en av mina kamrater bodde med sin sambo bara därför att inga alternativ fanns att tillgå just vid det tillfälle då hon fick sparken från jobbet och var helt knäckt. De hade brutit upp sedan innan, men så ville han tydligen så gärna ha tillbaka henne, och med ett grusat sinne och utan arbete så lät förslaget att flytta ihop helt enkelt lockande. Så där står de nu. Har fått höra mer och mer klagomål på vad som är fel på senare tid men har antagit att det snarare haft något att göra med att hon nyligen förlorat en närstående snarare än att deras förhållande egentligen varit dåligt.

Så fel man kan ha. Tydligen.

Förvisso kan det vara någon mix av båda tingen, dummare än så är jag så klart inte. Men nu har han dessutom sagt att han inte skulle med på begravningen av denna närstående person, varpå hon menade att det i så fall skulle vara sista droppen. Jag höll med. Någonstans får man dra gränsen. Men samtidigt så vet jag inte. Det är ingen nyhet att jag egentligen bör knipa igen när det kommer till personliga förhållanden, jag som inte haft något närmare sådant på fler år än man nog vill räkna, men likväl. Om allting nu känns så fel, så varför ska man hänga kvar vid det?

Kalles bud och Transport är uppringt så nu har jag bokat transport! 11:e mars kommer dem för att lasta på mina prylar så att de kan lossas uppe i Luleå den 13:e eller 14:e mars. 1100:-/ kubikmeter tar dem betalt för, så det blir jävligt billigt i slutändan, speciellt med tanke på att jag inte har så mycket prylar. Ju smidigare jag packar ju bättre.

Ska börja stöka runt lite idag, sedan blir det snart att köpa nya flyttkartonger på IKEA så jag kan börja mosa ner saker där. Allt känns så smidigt överlag och nu ska jag bara få reda på hur jag får mina bidrag och hur mycket jag får, sedan är allt som det ska. Och hur det än blir med lägenheten, så slipper jag betala hyra uppe i Luleå innan jag blivit av med denna i Valbo. Najs!

Dagens länk; Tobias Persson, komiker från Halmstad som gör ett uppträdande i Stockholm Live.

Lägenheten är uppsagd och nu är det tänkt att jag ska vara uppe i Luleå till den 16:e mars. Innan dess ska jag boka in flyttfirman, se över mina ägodelar, slänga kläder jag inte använder och storstäda deluxe. Så ska resan upp planeras. Ska försöka hitta mg en sovplats på vägen, men risken blir att jag måste fara ända till Umeå innan jag kan få en sovplats utanför bilen. Om jag inte hittar något vandrarhem som har det tillåtet med husdjur.

Ännu en fördel med att vänta en tid; dagarna hinner bli lite ängre och kanske, kanske, att jag slipper den värsta snön med min lilla bil med "mud and snow"-däck.

Sedan är det bara att hoppas på att någon intressent vill ha lägenheten redan i April så jag kan slippa undan en månadshyra. :D

Utöver det ska Charlotte hitta en lokal till vår gemensamma födesledagsfest. Sovplatser till eventuella långvariga och långfärdade gäster har jag däremot fixat i överflöd, och därtill ska jag helst ha råd att åka ner till jippot också. *haha* Och får jag ihop allt just sådär perfekt som jag vill, så kanske jag kan klämma in GothCon också! För ska man ändå betala en si sådär 2000:- för att komma ner till södern så kan man lika gärna föröska klämma in ett besök i Göteborg också, helgen innan festen som kommer att hållas i Växjö. Hur soft kommer inte det att vara? Bara att hoppas att AF inte ska bråka också till råga på allt.

Enda molnet på min himmel just nu; Jag vet inte när jag får min nästa inkomstkälla. De drog in a-kassan för mig för att jag ska få bidrag från försäkringskassan istället. Nu vet jag inte hur mycket heller, men jag ska till AF på tisdag så får vi se om jag kan snoka upp några svar. Utöver detså tror jag att allt ska flyta på. Fatta vad spännande! :D