Efterlajv - Nidum VII
Nidum VII avslutades med ett ytterst vått regnväder i enighet med Nidumkrönikans goda anda, men det var faktiskt torrt i övrigt - till skillnad mot förra året. Och jag måste säga att det gick riktigt bra för mig som åkte dit som en gammal bekant roll vid namn Noomina Askenbål, som kanske inte är den minst skrupelfria av rollpersoner. Om än att det skulle vara orätt att kalla henne för den allra värsta. Det finns alltid värre, så att säga.
Vad jag visste från min intrig var:
1. Ett särskilt barnbarn till en nobel herre i Bartonien behövde en escort över gränsen till Eindirien där han skulle avlämnas åt avlägsna släktingar. Han gnälldelite i början, men några lätta groggar dämpde den saken så att färden därmed blev sällsamt lätt att företa sig.
-Detta kom sedan upp i lajvets gång där pojkens moder helt enkelt lät fråga mig om saken, efter att herr Sparrebo inte kunnat hålla tyst om saken. Blir väl så när det är hans ägor man far igenom. Hon påstod sig dock vara pojkens moster. Just det. Vi tror inte på allt vi hör... Och jag valde att inget förneka, även om jag uteslöt nämnadet av groggarna och det faktum att jag ljög om att jag överlämnade honom till någon. Det gjorde jag nämligen inte, bara lämnade honom på dörrporten till en särdeles söt liten stuga.
2. En viss Marcel, som är en särdeles... egen poet, kommer vara på samma område. En forna älskare till mig, som dock inte var mycket att hänga i granen, och som tydligen anser att en natt är värd att spinna något vidare med. Han kommer nog visa sig vara jobbig, men kanske om jag gav honom samma verkningsmedel som sist vi träffades?
- Jag såg till att det blev gjort. Om än inte att jag gjorde det personligen. Nej, jag skickade istället den närvarande gycklar- (*host*) gruppen på honom med en flaska uti vilken de blandat drogen i. De skvallrade naturligtvis på mig, men jag menade att jag förvisso såld dem medlet, men vad de sedan väljer att göra med det - ja det kan ju inte jag stå för! (Speciellt som jag inte ens betalade dem)
3. Jag hade "hittat" en medaljong på vägen som jag skulle försöka bli av med. Kanske genom att försöka inbilla folk att den skulle ge dem ofantlig styrka?
- Här misslyckades jag sälja smycket, även trots löften om styrka. Det visade sig dock, efter lajvet, att smycket var ett som förespråkade en tro som går under namnet Limajdyrkande, vilken just blivit "utrotad". Alltså borde smycket väcka avsky och ogillande. Ingen nappade dock på det, vilket kanske var tur för mig?
Vad som kan vara värt att spinna på, utöver detta, till nästa lajv kan jag rabbla upp här i enkel punktform:
* En kapten i det Einiriska gardet (spelad av Thomas) blir skyldig mig fyra (eller fyrtio?) guld efter vadslagning under de grenar han själv ställde upp i under spelen i Falz Brygga. Han flyr dock utan att betala. Något som, naturligtvis, inte kan tillåtas.
*Eindiriska storkonungen Antorn Falk har uppenbarligen drabbats av storhetsvansinne och i och med hans tio nya lagar så verkar hans folk vilja bege sig från riket. Åtminstone skicka deras barn därifrån, som annars riskerar klosterskola och / eller treårig värnplikt. Ett tillfälle att syssla med människosmuggling med andra ord. Frågan är om man verkligen ska hjälpa dem över till Bartonien, eller sälja dem som slavar? Kanske kombinera dem båda tingen, beroende på vem som flyr?
*Jag gjorde fina pengar. Inte bara genom att sälja potenshöjande läkemedel, utan också genom vadslagning och försäljning av droger, så det kanske är hög tid att utöka försäljningen och kanske än mer - gräva sig djupare ner i undre världen i övrigt?
Sedan hände förstås lite annat smått och gott. Inte minst att jag slog Antorn Falks rådgivare till präst i Kaleha, vilket kändes oförskämt bra. Sedan var jag så säker på att den felkryddade förrättssoppan var förgiftad att jag passade på att hälla ut den under bordet medan Marcel läste en av sina dikter, för att sedan påstå att jag ätit upp den. Allt för att undvika giftet, som alltså inte fanns där, samtidigt som jag alltså var uppfostrad för att jag "ätit upp" den måltid som Storkonungen så vänligt bjudit på.
Så. Nu är det nedskrivet så att jag, förhoppningvis, kommer ihåg det till nästa år så jag kan använda mig av det igen. Skönt att ha en karaktär som man kan fortsätta med, för det har jag hittills inte gjort. Men nu är både Edana och Noomina utplacerade. Den senare i både Eterna- och Nidumkampanjerna. Toppen!
I morgon är jag ledig från jobbet, men ska fara söderut igen - till Skellefteå! Jag ska nämligen flytta bilen igen, förhoppningsvis för sista gången, för att ge Sels bror Dennis en chans att lappa ihop min arma bil! Han som erbjöd sig så vänligt att både finna och montera in en ny växellåda. Det är så man blir alldeles lyrisk!
XD
Vad jag visste från min intrig var:
1. Ett särskilt barnbarn till en nobel herre i Bartonien behövde en escort över gränsen till Eindirien där han skulle avlämnas åt avlägsna släktingar. Han gnälldelite i början, men några lätta groggar dämpde den saken så att färden därmed blev sällsamt lätt att företa sig.
-Detta kom sedan upp i lajvets gång där pojkens moder helt enkelt lät fråga mig om saken, efter att herr Sparrebo inte kunnat hålla tyst om saken. Blir väl så när det är hans ägor man far igenom. Hon påstod sig dock vara pojkens moster. Just det. Vi tror inte på allt vi hör... Och jag valde att inget förneka, även om jag uteslöt nämnadet av groggarna och det faktum att jag ljög om att jag överlämnade honom till någon. Det gjorde jag nämligen inte, bara lämnade honom på dörrporten till en särdeles söt liten stuga.
2. En viss Marcel, som är en särdeles... egen poet, kommer vara på samma område. En forna älskare till mig, som dock inte var mycket att hänga i granen, och som tydligen anser att en natt är värd att spinna något vidare med. Han kommer nog visa sig vara jobbig, men kanske om jag gav honom samma verkningsmedel som sist vi träffades?
- Jag såg till att det blev gjort. Om än inte att jag gjorde det personligen. Nej, jag skickade istället den närvarande gycklar- (*host*) gruppen på honom med en flaska uti vilken de blandat drogen i. De skvallrade naturligtvis på mig, men jag menade att jag förvisso såld dem medlet, men vad de sedan väljer att göra med det - ja det kan ju inte jag stå för! (Speciellt som jag inte ens betalade dem)
3. Jag hade "hittat" en medaljong på vägen som jag skulle försöka bli av med. Kanske genom att försöka inbilla folk att den skulle ge dem ofantlig styrka?
- Här misslyckades jag sälja smycket, även trots löften om styrka. Det visade sig dock, efter lajvet, att smycket var ett som förespråkade en tro som går under namnet Limajdyrkande, vilken just blivit "utrotad". Alltså borde smycket väcka avsky och ogillande. Ingen nappade dock på det, vilket kanske var tur för mig?
Vad som kan vara värt att spinna på, utöver detta, till nästa lajv kan jag rabbla upp här i enkel punktform:
* En kapten i det Einiriska gardet (spelad av Thomas) blir skyldig mig fyra (eller fyrtio?) guld efter vadslagning under de grenar han själv ställde upp i under spelen i Falz Brygga. Han flyr dock utan att betala. Något som, naturligtvis, inte kan tillåtas.
*Eindiriska storkonungen Antorn Falk har uppenbarligen drabbats av storhetsvansinne och i och med hans tio nya lagar så verkar hans folk vilja bege sig från riket. Åtminstone skicka deras barn därifrån, som annars riskerar klosterskola och / eller treårig värnplikt. Ett tillfälle att syssla med människosmuggling med andra ord. Frågan är om man verkligen ska hjälpa dem över till Bartonien, eller sälja dem som slavar? Kanske kombinera dem båda tingen, beroende på vem som flyr?
*Jag gjorde fina pengar. Inte bara genom att sälja potenshöjande läkemedel, utan också genom vadslagning och försäljning av droger, så det kanske är hög tid att utöka försäljningen och kanske än mer - gräva sig djupare ner i undre världen i övrigt?
Sedan hände förstås lite annat smått och gott. Inte minst att jag slog Antorn Falks rådgivare till präst i Kaleha, vilket kändes oförskämt bra. Sedan var jag så säker på att den felkryddade förrättssoppan var förgiftad att jag passade på att hälla ut den under bordet medan Marcel läste en av sina dikter, för att sedan påstå att jag ätit upp den. Allt för att undvika giftet, som alltså inte fanns där, samtidigt som jag alltså var uppfostrad för att jag "ätit upp" den måltid som Storkonungen så vänligt bjudit på.
Så. Nu är det nedskrivet så att jag, förhoppningvis, kommer ihåg det till nästa år så jag kan använda mig av det igen. Skönt att ha en karaktär som man kan fortsätta med, för det har jag hittills inte gjort. Men nu är både Edana och Noomina utplacerade. Den senare i både Eterna- och Nidumkampanjerna. Toppen!
I morgon är jag ledig från jobbet, men ska fara söderut igen - till Skellefteå! Jag ska nämligen flytta bilen igen, förhoppningsvis för sista gången, för att ge Sels bror Dennis en chans att lappa ihop min arma bil! Han som erbjöd sig så vänligt att både finna och montera in en ny växellåda. Det är så man blir alldeles lyrisk!
XD
Kommentarer
Trackback
