VildKatt

Vi samlar allt i en stor klumpsumma helt enkelt.

Sedan jag skrev i bloggen i Umeå har jag hunnit med en hel del till. Efter Umeå drog jag mig ner mot Haninge i Stockholmstrakten för att bo hos Vicotnik och samtidigt hälsa på Helena som jag lärde känna i Luleå. Där hann jag även med att råka på en del forumiter från www.rollspel.nu (wrnu) som samlats upp för att möta upp Han som just landat efter en flygresa från Australien. Till det han jag förstås bli en smula onykter på krogen.
På en tisdag. Yepp, yepp...

Från Umeå tog jag mig sedan hem till Malmö. Ett besök på min tidigare arbetsplats där nere gav mig en chans att fråga om jobb, utan att få direkt gehör, men att träffa gamla arbetskamrater var lika roligt för det. Gled runt i ett par timmar bara för nostalgins skull och hade det riktigt jävla trevligt!
Dessutom fick katten ett nytt klösträd att ha och slipa klorna på när han nu ska bo hos mina föräldrar ett antal månader.

Från Malmö for jag, bara två dagar senare, till Nässjö och riksmötet för Sverok som varade hela helgen. Sverok är riksorganisationen för spelhobbyn som har 190.000 medlemmar och 1200 föreningar. Här ska 101 ombud komma överens om vad som gäller för kommande året. Överlag är det emellanåt en riktig cirkus att försöka samordna en sådan mängd olika viljor, men det var faktiskt ett lugnt och samlat möte i år. Nästan riktigt harmoniskt.

Det är också ett möte som kräver en hel del dextrosol, energidryck och minimal sömntid för att man ska orka med dels mötet, dels allt roligt som händer på kvällarna.

Nu däremot, efter att jag redogjort allt med en stor vägg av text, sitter jag på en obäddad säng i Växjö - i ett eget rum!
Mys och Eriks katter tassar runt på golvet som kelsjuka hajar och jag har sovit som en klubbad säl. Här har jag nu varit sedan i söndags kväll, och kommer väl stanna tills på fredag förmiddag. Planer har jag inte många, men igår käkade vi tacos och såg på en tråkig film i goda vänners lag och idag ska vi ta oss en runda i stan.

Därmed är denna rapport i mänskligt flängande genom landet slut. Nästa gång vi hörs bör bli när jag är i Kalmar, vilket jag är i från och med lördag. ;)

Over and out.

/VildKatt - mmmm tacos.

Nyss hemkommen efter att ha snurrat runt i Umeå som en idiot. Inte ens hem hittade jag, som jag annars brukar göra, utan det tog ett tag innan jag insåg att jag var på fel sida järnvägen ute på Holmsund.

Men Amanda kom och hämtade mig på universitetssjukhuset efter mina misslyckade försök att hitta ut till henne på Ersboda. Detta för att jag skulle kunna vara med i hennes och Emmies kampanj Post Mortem. Jag skulle bara vara med som en SLP (spelledarperson) men hade ändå ganska roligt. Inte minst så när jag fick leka med musiken i den scen som jag själv inte var med på.

Därmed har jag alltså hunnit lajva en smula även om det var korta prestationer. Fick köra en bull-tant, vid namn Ellen, vars beteende skulle påminna om proffessor Dolores Umbridge (Harry Potter). En tant som var besatt av en demon och därmed bjöd på bullar med blod till (som ingen åt). Dessutom fick jag spela en kort scen där jag var en viking som dog i strid.

Den senare kände jag nog att jag kunde dragit ut mer på, men att spela en besatt bull-tant i jakt på en särdeles sten kändes helt okej. Önskar nästan att jag fått en större chans att få tolka en motsägelsefull kärring bara för att få känslan att lossna ytterligare. Likväl tror, och hoppas, jag att de närvarande lajvarna fick vad de behövde för att dra kampanjen vidare. Ja, kanske kanske fick de till och med en obehaglig känsla med sig. ;)

// VildKatt - gör sig bra i blod och smuts

Hit kom jag då i onsdags kväll och började lite sådär hard-core med att grilla på den lokala 4H-klubben. Något som resulterade i att jag själv blev helt slut efter att ha umgåtts med en 20-tal människor, varav ca elva av de närvarande var knattar på en si sådär 11 år. Detta medan katten min gjorde sig hemmastadd i Sels familjs stora hus. Livet är allt bra orättvist!

Natten spenderades dessutom till merpart av att snoosa av ett särdeles envist alarm som liksom tycktes vilja väcka en lite när som under natten. Började med att ringa var 5:e minut typ, men fortsatte i en evighet, även EFTER det att jag drog ur sladden... Tror faktiskt den ringde en tjugo gånger, ibland med så mycket som en 40 minuters uppehåll mellan attackerna.

Anyway så var det upp vid sju som gällde, för att käka frukost innan vi började dagen. Därmed har jag, idag, hoppat kaninhoppning, borstat kaniner, matat gris, besökt återvinningsstationen, varit på prommenad, ätit dumplings för första gången, träffat ännu fler hundar och varit med på agilityträning...

I morgon ska vi tömma ut min bil en smula, innan vi ska börja städa Sels lägenhet en annan smula. Dessutom ska jag få sova till nio i morgon. Hurra!

Nu, med den lilla lap-topen i en säng full med dödströtta hundar, ska jag dock däcka av. Att klockan bara är halv elva kan jag leva med.

/VildKatt - inte särskilt vild

Inte i bloggen i alla fall. Låtom oss kalla det för sommarsyndromet? För i verkligheten händre det saker, även om det mest inneburit abete för min del - trots ett och annat framsteg inom den annars också mer sociala sektorn.

Att jag inte tänker sitta ner och försöka sammanfatta all idioti jag mött på jobbet, och från ett håll som jag trodde var ett klart vänskapligt sådant (som jag sedan bröt helt med efter att ha skickat några argsinta sms) beror bara på att jag inte har tid. Eller ja, jag skulle kunna ta mig tid förstås, men jag anser att det är viktigare att fylla på den nya iPoden med musik, sedan packa och städa.

Jag drar nämligen till Gotland och Visby för att besöka Medeltidsveckan! Det var år sedan sist och jag har en ganska generös budget, så jag ska fan inte göra mycket mer än att njuta i största möjliga mån, och bara vara ledig! Det skulle förvisso bli en del regn, men för en som knappt sett regn på hela sommaren (heja Luleå) känns det för närvarande mest uppfriskande!

Så en och annan bild dyker väl upp på fejsboken, och i övrigt kan jag inte bry mig mindre. Jag tänker inte tänka på störda facebook-uppdateringar, inte tänka på folk på jobbet som ibland får mig att börja tugga fradga - och ringer någon till mig i fyllen och tigger skjuts så ska jag be dem dra åt helvete:

FÖR JAG HAR SEMESTER! HURRA!

Ja, då har jag arbetat mig igenom en hel vecka igen - helg inkluderat. Inte mycket rast och vila från Golfklubben inte, men det är rätt skönt att få jobba i köket ibland och inte bara fara och klippa upp banorna.

Det är dock inte vad inlägget ska handla om, utan det ska handla om min nya diet. En enkelt Atkins diet, more or less. Inga kolhydrater får intas (eller i alla fall så lite som möjligt) först och främst, så här stryker vi pasta, potatis och ris rakt av. Istället ska vi fokusera på protein och grönsaker och till min hjälp har jag också proteinpulver från Herbalife som ska ersätta en och annan måltid - eller tas till frukost. Jag väljer nog det senare - till att börja med.

Detta ska göras i drygt en månad framåt, tills den 7:e augusti, för att se om det gör skillnad. Ska försöka införskaffa en billig våg så jag i alla fall har något att gå på, och har dragit fram mitt måttband. Kanske blir en följetong av det här. Vägning och mätning varje onsdag? Eller söndag kanske? Fast just nu äger jag ingen våg (har faktiskt aldrig ägt en egen våg..) så just söndagar känns dumt. Vi löser det!

Och varför just till 7:e augusti? Jo, för då ska jag till Medeltidsveckan på Gotland, så klart! Och just på Gotland har de den berömda glassbaren med 125 smaker till kulglass där man dessutom kan köpa 10-kulorsglass! Dessutom är det ju min enda semestervecka på hela året så just den veckan vill åtminstone jag kunna njuta fullt ut. Men fram tills dess är det alltså hårda tag som gäller.

Hej och hå!

Kanske inte...

Allergin är ett jävla skit - och vägrar släppa gör den också, trots piller, och droppar och spray och hela skitet, men midsommaren flöt på i ett lagom tempo. Det firades med bad i badtunna, bad i havet, ömsint prat i nattens ljus, och trav på midsommardagen i Skellefteå med mig som chaufför på vägen hem - i partybilen. Allt som allt får man tacka Sel med familj, och vänner, för en UNDERBAR midsommar som verkligen satte upp mitt humör ett par behövliga hack!

Men något som nyss slog det är resan som väntar. Visby och Gotland ska få besök av mig under medeltidsveckan v. 32 (7-14 augusti) och jag längtar som en gnu kan längta efter Afrikas vida slätter! Flyget är bokat och betalt och ytterligare 2000:- ska ge mig rum i en lägenmhet! Fy fan, Gotland via lägenhet är ett helt nytt fenomen för min del. Känns som värsta lyxen - och fusket.

WIII! Jag skulle... behöva några nya lajvkläder känns det som, men vad fan.. Att köpa det nu??! Nej, jag bör nog snarare testa det jag köpte sist, som ännu inte använts. Hu! Nu ska jag räkna ner veckorna innan avfärd - och försöka jobba så mycket som möjligt för att spara ihop vad jag nyss slösat bort. Nästa extrapass blir på söndag mellan 12-15.

..ska bara bli av med allergin också.

Doktorn och barnmorskan har fått samtal av mig idag, och efter ett besök hos den förra så har jag nu fått recept på en hel del allergimedicin som jag ska hämta upp ikväll. Något som kommer kosta mig en ganska rund slant med pengar. Allergimedicin och P-piller - här tar vi hela apoteket i besittning! Näsdroppar, både med och utan kortison, tabletter och ögondroppar. Blir jag inte kvitt allergin nu blir jag det fan aldrig!

Har alltså också blivit bortbjuden till en Jenny och ska se på en serie och låta katterna hälsa på varandra. Inte varje dag Porthos får följa med till en helt ny lägenhet sådär helt appropå. Får nog ta och klippa klorna på honom innan, för säkerhets skull. Inte för att han lär bråka, men allting kan ju hända om det vill sig illa, så man kan lika gärna passa på.

Var förresten på "testa på hundkapplöpning" tillsammans med Sel i helgen och fick lånat en mellanpudel som fick ställa upp. Klipp kommer dyka upp på Y-tuben, men under tiden kan jag bidra med den här videofilmen på en hel del hundar!

Änmnu en morgon och frukosten är intagen.
Nu håller vi tummarna för att min allergi blev kväst under natten så man kan klara av en hel arbetsdag utan att nysa både hjärna och vett ur sig. Ska ta mig friheten att inte göra ett rackarns skit ikväll heller. Kanske spela en sväng, men that´s about it. Om det sedan blir rollspel eller WoW får vi se.

Snart helg i övrigt. Blir till att börja packa ner saker att kunna sälja av!

Efter att ha kört klart fairway på jobbet så fick jag ta plats på ruffklipparen och ta de "långhåriga" områdena på banan vid namn Renen. Något som, så klart, resulterade i att jag fick igång min allergi som sovit så lugnt hela sommaren. Och det är något som händer när nysningarna tar vid och näsan börjar droppa som en läckande kran - jag får igång reptilhjärnan. När jag är riktigt allergisk är jag nämligen också så nära ett sammanbrott jag nästintill kan komma, utifrån erfarenheter genom de gågna åren.

Stressad, frustrerad och nästnintill panikslagen över alla svullnade områden, den evigt rinnande näsan, och de envisa nysningarna, är det sömn jag helst vill ha, men när det inte kan nås är det ett evigt födosök i centrum - som om att äta är det enda som hindrar mig från att antingen tänka på hur trängd jag känner mig, eller det enda som ger ett avbrott i alla påtryckta förkyldningssymptom.

Det slutade med att jag stod snörvlande i matkön på Willys med en korg med salami och brie, tunnbröd och glass, att stressat vaggande och svettande vänta på min tur att betala, där jag just innan gått bersärk på apoteket och slängde på mig näsdroppar, allergitabletter, solskydd, munskölj och hårinpackning.. Allt på en och samma gång.

Och tack Gud, och apotekarie, för nässprayen. Just där, efter apoteket och innan matbutiken, så snortade jag i mig lite spray och fick genast en kort stund av frid. Lite lättnad i bihålorna.

Att ingen hittills dött av min korta stubin när min slitna reptilhjärna går igång i jakt på mat och sömn är inget annat än ett under!

Fungerar skitbra att ha som väckarklocka. :D

Naturligtvis har jag inte hört av mig på länge och när jag väl så gör så är det förstås för att jag tycker mig utstå ett eller annat slags lidande. Återigen av den där patetiska sorten som går ut på att man sitter och är ett ensamt emo som ingen tycker om - som hela världen hatar.

Nu tycker jag förvisso inte direkt så, men man måste ändå fråga sig hur länge ett hjärta kan blöda. Det har, mer eller mindre, gått ett år sedan mitt hjärta helt krossades, och de månader av lycka och samhörighet jag kände helt slogs i spillror för mig. Det tog hårt att alla ord om respekt, alla kyssar och alla benämningar av mig som "älskling" bara var illusioner. En charad. Och ändå visste jag, eller i alla fall anade, att illusionen låg där under. Förhoppnings bleknande för varje dag som passerade, för att slutligen försvinna och bli verklighet. En idiots bleka hopp. Ett hopp som så klart visade sig vara fel.

Jag hoppades på att den här sommaren skulle bli bättre än den förra. Att min osäkerhet skulle vara borta, min stabilitet tillbaka och mitt stoiska sinne beredd att att hålla världen så där lagom ifrån mig igen - på en armlängds avstånd. Sinnena tillbaka där de hörde hemma, så jag skulle få slippa att krocka med saker, fastna med maskiner, klanta mig på grund av att jag tänker på annat.

Nu är jag tveksam. Än har våren gått ut på att ha kortare humör än vanligt, saknar egentlig energi och nyss satt jag och tyckte synd om mig själv i badet. Kanske borde jag färga håret svart och skaffa lite skärsår på armarna?

Men jag är i alla fall ren igen och bara den här sommaren tar slut så ska jag i alla fall se till att rensa upp mitt liv. Skaka om det och börja på noll, igen. För till hösten.. ja då blir det att flytta till Skottland och jag får en ny chans att skaka om livet, som vore det en Etch-A-Sketch.

Men först ska vi ta oss igenom den här veckan, och det bästa botemedlet mot tankar är att ha folk i närheten, så jag ska bjuda till fest, och sysselsätta mig med stallsysslor. Gör mer. Tänk mindre. Försök för fan att läka och gå vidare.

...Snälla?

Igår skrev jag om problemet med att få ihop det så att både den andra kvinnliga arbetskamraten och jag skulle kunna få jobba lite på kvällstid för att pusta och bona upp giolvet i klubbhuset. I morse lät chefen meddela lösningen. Jag och den manliga arbetskamraten (behövs två pers för att kunna flytta på "alla" möblerna) fixar saken i morgon eftermiddag / kväll och, om det behövs, tar båda de andra det på fredag också.

The grand solution!

Anyway, med det undanstökat lagar jag nu till en stor jävla biff, gjort på älg- och flsäkfärs. Och lök. Den blev enorm och första provsmaket visade snabbt att jag saltat och pepprat för lite. Typiskt.

Helt ärligt så gör det så. Andra dagen och det känns redan som om jag varit där för länge. Idag droppades önskemålet om att jag och en annan arbetskamrat skulle jobba på kvällen på torsdag så att vi kunde moppa och bona golvet ordentligt så det är klart till helgen. Jag anmälde att jag kunde, medan arbetskamraten inte kunde. Nehej, nej då var det besvärligt.

Jag kan onsdag och fredag, sa kamraten.
Jag kan inte onsdag och fredag, sa jag.
Jaha.. Vad ska vi då hitta på, sa chefen.

Och så var det i full gång. Slutkontentan var att vi skulle tänka på det till i morgon, för av någon anledning ska vi tydligen vara två tjejer som ska göra detta trots att vi just bara är två tjejer - som nu inte råkar kunna på samma dag. En annan anmälde sig som frivillig också, men det hörde tydligen ingen alls på och trots att jag nu kan på torsdag, som önskat var, så duger det visst inte.

Så, tills i morgon har jag tänkt att jag minsann kan torsdag, men om det inte passar att jag sköter det så får väl de andra två ta det antingen i morgon eller på fredag. Basta. Och skulle det nu vara som så att jag inte kan göra det ensam, får de väl låta Erik hålla mig sällskap, fastän två till jobbat knappast behövs till att moppa och bona ett golv. I alla fall inte för min del.

Porthos ligger bakom ryggen på mig, i sängen, och snusar just sådr så man hör honom där han ligger. Och när man vänder sig om är det en fluffboll med tassarna över huvudet man ser.

Han är ju så söt. Och pälstussarna som ligger runt honom på filten kan vi ju ignorera. Det är dags för den tunnare sommarpälsen och någonstans måste ju resterna hamna när man rusar runt på överkastet. Och det är alltså så han ser ut, när han sover riktigt gott. Så eller...

Så här.

Katt it is!

Vaken igen! Ingen rast ingen vila! Och träningsvärk sedan igår har jag!

Nu ska jag iväg in till Järnvägsstationen för en kroppsscanning, så vitt jag hängde med. Där ska vi se vad min kropp innehåller för skit och kanske får jag ett eller annat tips på vägen som jag kan ha i bakhuvudet. Allt från en firma som håller på med hälsokost och..stuff.

Nåja ska dit typ nu. så jag får väl komma med mer välriktad information efter det - när jag hunnit vakna!

--------

Tillbaka!
Var alltså iväg till Aktivlivsistilcenter på Järnvägsstaionen för att kropsscanna mig. Genom att stå på en "våg" med ett par handtag i händerna, skickas det minimala elektriska impulser genom kroppen som mäter av kroppens innehåll.  Kändes inte ett dyft, för den som undrar.

Resultatet var ändå rätt intressant. Tydligen är jag jämnt balanserad mellan armar och ben liksom jag tydligen har en hel del muskelmassa ändå, men en metabolism som en 42-åring och med risk att få problem med de vitala organen om mer fett lägger sig kring dem. Just på gränsen så att jag överviktig också, så ja, det blir väl att skaffa fram den där cykeln till våren och börja käka frukost som vettigt folk igen!

Men med tanke på att jag hade en rätt grym viloförbränning så ser det ändå inte helt fel ut. Lite mer rörelse och lite jämnare måltider så ska vi väl fixa oss. Får se om vi får scannat igen om en månad eller så. ;)