VildKatt

Detta kommer bli ett litet "gästinlägg" eftersom jag gärna vill ha upp det någonstans.

Adelheid är en rollfigur jag har. En människa som haft oturen att råka på en varulv och överleva med bara ett bett som minne. Något som oavlåtligen gjort henne till en varulv i sin tur. Ett illa öde för en sjuttonåring som haft ett ganska gott liv, men nu varken kommer att utvecklas mer eller bli särskilt gammal. I vilket fall så var hon ute och härjade en natt med fullmåne, för att på dagen komma till sans och inse att hon klivit rakt in i en jaktfälla. Lagom tacksamt ens i vanliga fall, men när det sedan visade sig vara drower som satt ut buren, ja, då blev livet knappast bättre.

Så, här är ett utdrag av hennes tankar:

Ännu en tid har gått. Jag vet inte hur lång tid däremot. Hur länge har jag varit fast här? Ibland känns det som evigheter, ibland bara kort som om allt ännu väntar. Väntar på något. Kanske något från mig. Det är en otrevlig känsla. Att inte veta, men med tanke på läget så är det mitt minsta bekymmer. Grottan känns alltid lika unken, lika kvävande som första gången, men den är varmare än vädret utanför och det är också min enda tröst.

Jag hatar att vara här och jag hatar drowerna men vad ska jag göra? Hur många gånger har jag inte försökt komma ur den här buren nu? Envist försöker jag att låta bli att göra som de säger åt mig, det är allt jag kan göra. De förtjänar inte mer och det gör nog inte jag heller. Varför gör de såhär?! Vad tjänar de på att hålla en som mig inspärrad? Mitt hopp ligger på att de antingen ger upp och släpper mig fri, eller skär halsen av mig. Det sista skulle väl bara väcka ulven inom mig, men jag vet inte. Det har aldrig hänt även om det vore det mest logiska. Varför förstår de inte bättre?! Jag hatar dem, hatar dem av hela mitt hjärta, men jag börjar bli så trött.

Har inte MacLeeland börjat undra? Varför söker han inte upp mig? Säkert är han också glad att slippa mig. Det skulle jag varit. Skulle inte förvåna mig om han tyckte att jag inte förtjänar bättre. Som om allt detta vore mitt fel! Som om jag önskat bli bli biten! Jag är så arg, och så trött. Kanske kommer jag ändå till den punkt där jag inget annat än önskar att jag hade en av de svarta alverna mellan mina käkar ändå. Jag förnekar inte att tanken börjar kännas allt mer lockande. Jag vet att de försöker knäcka mig, speciellt den -ene- av dem. Men jag ska stå ut, vad han än hittar på, och sedan...
Sedan får vi se vem som skrattar sist.

Ja, såhär efter jul, när jag suttit ner och öppnat alla brev och betalat alla räkningar, så har jag också fått scannat! Jag fick nämligen två rollspelsrelaterade julklappar i år. Ett brev från Elin, aka w176, där hennes karaktär skrev till min angående lite arbete som jag absolut ska dra nytta av.

Dels fick jag ett porträtt av Wera på min mest spelade karaktär på syskonskapet någonsin, och den har jag lyckats scanna in denna natt och ska nu visa här. Visst är det lite nördigt, men med tanke på hur många timmar jag spenderat med vårt gemensamma textbaserade rollspel så kan man i övrigt inte bli annat än glad över sådana här julklappar. Både Elins och Weras då. En dag ska jag slänga upp alla bilder som fock har gjort åt mig på mina karaktärer. De börjar bli galet många och jag blir lika barnsligt lycklig varje gång det händer. Än mer när jag själv saknar allt vad konstnärlig förmåga heter.

Så, här är alltså den senaste bilden på Adana.

Nu har min scanner gjort bilden mer orange än vad som är verkligt, men i övrigt är bilden så jävla bra! Dels har hon fångat Adanas nyfikna okynnighet, dels ser hon ut som både kvinna, man och trollunge. *skrattar* Så förbannat passande!

Har ganska nyligen spelat klart på syskonskapet för denna gång, men jävlar! Xharter är så himla söt, men vad envis han är! Utpressning deluxe bara för att få ett förbannat namn! Jävla tur att det bara var ett namn och inget annat han skulle ha, vilket var vad både jag och Noomina antog att han var ute efter. *flin* Man känner andra som man känner sig själv eller vad då? Tydligen. Något sådant måste det vara. Och det värsta är att hon är lite imponerad av hans envishet och förslagenhet, även om han i övrigt är dum som ett spån. Inte tillräckligt mycket gillande för att det ska hjälpa honom, men allt det här har givit mig idéer. Nu hoppas jag bara att Sara får tummen ur röven och slutar brodera på vad hon själv kallar, och jag citerar; "Bara en liten påse". Pärlbroderier! Jisses...
Inte för att jag -egentligen- behöver Aion för att fortsätta på vad jag tänkt, men det skulle onekligen göra saken roligare.

I morgon natt, dvs om 25 timmar, så åker jag söderut igen. Inget ovanligt med det utöver att jag denna gång kommer vara hemma en evighet! Blöh! Är trevigt ett tag, men sedan... Hu nej. Det är inte det att jag inet gärna bor med folk, för det gör jag gärna, men med familjen? Orka! Men! Och detta är ett stort men, så fungerar jag på att ta min dator med mig. Mina föräldrars dator är urusel. Liten urgammal skärm, windows XP och ett j-vla virusprogram som hela tiden ska meddela en om att det behöver uppdateras eller kollas, eller har hittat något, eller eller eller... DÖ!

Nu blir det lite arbetsamt för även om min dator är liten och tämligen simpel att ha med sig, så väger den ändå lite. Och katt och resväska på det. Men tanken har slagit mig förr och till och med min mor frågade om jag kanske skulle göra det så.. Det blir nog så. *Stön* Jag är -så- nördig!



Fast min är så pass "gammal" att varken mus eller tagentbord är trådlöst.

Nyx är ett regelsystem som används i rollspelssammanhang och är skapad av Snigel, aka Olle, och går att finna här:
Nyx.

Detta är upplagt här för att Gud ska kunna sova. Och nej, jag menar inte Gud som i Gud den "Allseende" utan Gud som i.. Calle? Så var det nog. *nickar åt sig själv* Och Calle, hoppas jag, ser inte allt. Vissa saker vill man inte se.


Och bara därför att jag kan:

Det är sådana här viktiga saker som håller en uppe till fyra om morgnarna.

Inte hade jag tappat nycklarna heller. Nej, istället hade jag lagt dem i ett av bilens öppna fack för att "inte tappa bort dem" vilket gjorde att jag hade lätt för att hitta dem idag i dagsljuset medan jag gjorde bilen redo för att fara iväg och handla. Vilken lättnad! Men tänkt att man kan vara så senil? Det är skrämmande att man är det redan vid 24-års ålder. Hur ska det då inte bli som 50-åring? Nåja, den som lever får se.

Och på tal om min bil. Det läcker in vatten från dörrarna vid regn, så golven har frusit till is, och än värre; Rutorna på -insidan- var täckta med frost så jag fick använda isskrapan även inne i bilen. Skitdrygt. Morsan ringde dock idag så jag berättade om läget för henne. Hon ska i sin tur höra med farsan om det inte finns något man kan göra åt saken. Jag fick istället, för dagen, torka fönsterna med toalettpaper för att i viss mån undvika att så sker igen. I alla fall på framrutorna. Även bagageluckan krånglar. Kan inte öppna det längre. Phu. Lär bli en lång vinter.

Är på avsnitt tretton i serien "Death Note" nu och det blir allt bättre! Intriger, mord, lömskhet och en smula magi. Aj löve! Hade svårt att slita mig från serien idag för att spela med Teemu som jag lovat, men nu sitter jag i alla fall och väntar på att Teemu ska svara med sin Aksal. Själv luftar jag Nahadja som jag generellt är ganska förtjust i. Jag skulle behöva ännu mer tid på syskonskapet för att hålla igång alla karaktärer som jag velat, men som tur är så tar jag mig inte den tiden. Det skulle faktiskt vara att gå för långt. Likväl har vi kommit på att Morel borde ha ett "kryddnäste" så det ska vi snart spela på. Nästa helg till och med. Tänka sig ett rum fullt med kuddar och divaner. Tyger som hänger från taket och dofer av örter. Som en bazaar. Har till och med hört viskas om svärdslukare. Det ni!