I-landsproblemets slut

Och nu när alla nervositetskänslor äntligen lagt sig igen (mer än fyra timmar senare) så känner jag mig löjligt modig som vågade skriva om mitt intresse till pojken P. Men Gudar vad nervös jag var vid tillfället! Och folk undrar varför jag inte ringde eller träffade honom personligen. Nå det sista är omöjligt eftersom att jag är i Gävletrakten och han på Öland och att överhuvudtaget säga vad jag känner. Glöm det! Detta var nervöst nog för fem!

Som svar fick jag dock höra att han inte alls hade samma känslor för mig, men påpekade också att vi ju inte kände varandra. Något jag absolut menar på stämmer. Utöver ett antal timmar på medeltisveckan, där de flesta spenderades på sista dagen, så vet vi inget om varandra utöver vad jag skrivit på msn. Men att skriva på msn är långt ifrån detsamma som att träffas irl.

Ändå så verkade han vilja se mer av mig, både uppe i Umeå, dit han far i morgon, och på msn. Vad mer kan man begära? Det är naturligtvis inte detsamma som att han kan bli intresserad, men det gör mig faktiskt ingenting. Helt ärligt! Jag är egentligen mer för principen; vi väntar och ser vad som händer, så detta kan ju inte vara mer än rätt. Hade jag inte lovat så dumt igår så hade jag ju aldrig sagt något alls om saken. Men det ger mig en liten fördel ändå; han vet att jag är intresserad, vilket ger honom möjlighet för en öppning OM han skulle ändra sig.

Och jag? Jag slipper bära tyngden av att "om jag bara sköter det här snyggt kan vi bli ett par" vilket gör att jag kan slappna av och bara vara mig! För att vara mig är jag bra på och till det behöver jag ingen press! Visst, det kommer absolut att kännas nervöst första gången jag ser honom igen, men jag vet att det alltid känns som om det blir värre än det verkligen blir, så det kan jag klara av. Lätt!

Intressant har också varit det faktum att alla grabbar jag talat om detta för har reagerat ungefär likadant; du verkar ju inte alls vara typen som blir nervös över sådant. *Haha* Trodde dem ja!

Av alla dumma idéer...

Så föll jag naturligtvis för den dummaste. Kan bero på att man aldrig ska prata om ens personliga små besvär eller känslorna kring dem efter två på natten, men vad ska man göra? Nu har jag istället kommit överens med en vän om att ifall han berättar för sin "tilltänkta" vad han känner för henne, så ska jag göra detsamma med min.

Åh, varför ska folk alltid sätta allt på dess spets? Jag brukar ändå vara ganska nöjd med att låta det vara, se hur det utvecklar sig, om det utvecklar sig alls. Det har visserligen också gjort att jag varit singel i sex år nu ungefär, men på det hela taget har det inte stört mig alls. Nu sitter jag istället här med en tyngd över min bröstkorg och skakig hand i väntan på att han ska komma online så jag får det ur världen. Och jag är inte ens säker på att jag är kär i honom, hur vet man det? Tänk om jag bara inbillar mig?

Men det är mer än ett vanligt svalt intresse jag känner, det vet jag med mig för varför skulle jag annars känna mig så... kvävd? Och när det under den tidiga morgonen nämndes att han kanske haft en flicka vid sin sida så kände jag mig inget annat än miserabel. Skitskumt. Det är rätt olikt mig.

I övrigt så är det tvättdag idag så jag sitter, tacksamt nog, inte helt sysslolös. Ska dessutom få iväg ett brev till a-kassan så jag kan börja få mina pengar någongång. Är mer än pank nu.

Linköping / Norrköping

Hinner alltså inte mer än hem förrän jag drar iväg igen. Fick råd genom att Ola lovat mig att betala min resa till Linköping för att lämna den väska han glömde hos mig och genom att låna ytterligare 600:- av honom men nu sitter jag också med 200:- på kontot och ett presentkort med 300:- till Willys. Hur det går med ersättningen från a-kassan får vi se, men det ser dåligt ut till att jag ska få några mynt till den 23:e så då får vi se när nästa utbetalning kan bli. Innebär att jag får ringa mina päron och tigga om pengar att betala räkningarna med. *suck*

I alla fall besökte jag då Linköping för att lämna av Olas väska och spendera natten där. Han bor med en av de högst styrande i Sverok. Snacka om nördighet av första klass! Vi diskuterade en stormtrooperuniform och diverse uträkningar, Sverok och tja.. stuff man inte riktigt lyssnar till men ändå förstår mer än vad som är vettigt utav. Såg även Star Wars episode 3 där och tja, jag hade gjort mig så mycket bättre som ressigör! Fram med mer våld och ondska och slopa lite av känslorna!

Hämtade även Feuflux, Malin och Snigel i Linköping för att köra oss till Simonstorp utanför Norrköping där vi hade kräftfest. Mötte upp med Rickard och flickvännen Anna och alla deras polare. Vi blev slutligen en 25 personer eller så som delade på en altan i vackert kvällsljus. Blev en jävla massa kräftor och mina första utomhusbad denna sommaren. Ett klockan 22 och ett efter midnatt någongång. Kan ha varit vid två också. Sitter och väntar på att filmen som Anna tog på Snigel och Rickard som dansar ska komma upp på Youtube. *hehe*

Spenderade söndagen med att hjälpa till att städa, fiska upp mörtar till Rickards pappa, spela Robowars och ha vattenkrig innan jag tog Bearnie med mig att köra till 08-land. Han skulle hjälpa mig bort till Sollentuna men var inte mycket till hjälp egentligen. Men vi hittade dit och fick därmed min begagnade sammetsrock med mig innan jag letade mig ut till Hammarby där jag dumpade av Bearnie. Synd att han missade tunneln som ledde därifrån för det var så snyggt och mäktigt med alla de blå ljusen som dök upp när tunneln utvidgades till en grotta.

Kom hem sent eftersom jag blev tvungen att sova en sluk för att inte köra i diket och här sitter man nu. Postade brevet till a-kassan och tvingade därmed ut katten också, men nu ska jag bara slappa. I morgon blir det Arbetsförmedlingen och Willys.

Allmänt slappande

Har ägnat förmiddagen åt att läsa ut 'De dödligas förförare' av Anne Rice, en bok som jag inte läst på många år nu. Allt medan katten slöat vid min sida. Just nu sitter jag och lyssnar på en skiva av gruppen Patrask som jag köpte under medeltidsveckan samtidig som jag sätter betyg på låtarna i iTunes och raderar ut de få som inte tilltalar mig.

Längtar på sätt och vis tillbaka till Gotland, men samtidigt är det ändå rätt lagom med att det "bara" pågår i en vecka. Det känns rätt lagom och ger en ändå mersmak till nästa år. Hur nästa år kommer att te sig vet jag inte alls, men jag ser redan nu fram emot det. Hur ser mitt liv ut om ett år? Bara det är lite spännande igen, på ett sätt det inte varit på en tid nu.

Ska faktiskt försöka skärpa mig igen, äta ordentligare, röra mer på mig, sy mer! Jag -ska- lära mig att sy. Medeltidsveckan har givit mig en nytändning. Kommer nog att stryka lajvet Congressus två ur min planering. Pengar känns fruktansvärt osäkert och jag vill spendera dem på annat än en trevlig helg. Det är tid att ta tag i livet igen och inte bara flumma runt. Göra något konstruktivt!

Åker iväg till Norrköping över helgen att ha kräftskiva och få fler dåliga anledningar till att dricka alkohol. Blir rätt måttligt eftersom jag ska köra hem på söndagen också, ifall jag inte hälsar på Emelie också när jag ändå är där. Emelie som ju arbetar på Kolmorden med elefanterna, noshörningarna och kamelerna. Hoppas hon får lite tid över för det skulle vara rätt roligt.

Jag borde kolla upp tvättiden här också. Mina lajvkläder behöver sig en omgång i tvättmedel!

Medeltidsveckan 2007

Är hemma från medeltidsveckan som, i vanlig ordning, har hunnit delge mig en hel del upplevelser trots att händelserna i stort är dem samma dag för dag. I alla fall de punkter man ska göra.

Man vaknar alltid av att tältet är för varmt; när du än går och lägger dig. Därefter är det frukost som gäller, allmänt småprat, marknaden, teater, improvisationsteater och kvällsunderhållning som oftast har med mjöd eller vin att göra. Så pågår det, dag ut och dag in med inslag av gyckel, eldshower i världsklass, eldshower i nästan världsklass, ett och annat oväntat inslag och vänner i stort.

Jag har njutit av allt. Besökt ställen jag missat förra året, ätit god mat, druckit gott. Gjort bort mig i fyllan, gjort scendebut under improvisationsbateljen, hånglat med en långhårig kneckt och halvt förälskat mig i en karl som ska flytta till Umeå. UMEÅ! Är dem inte bögar så bor dem banne mig ljusår från mig själv...

Scendebuten var annars min stora triumf! Övningen klarade jag inte alls av utan floppade totalt, bara för att faktiskt klarta mig bra när det väl gällde och publiken var på plats. Det är helt sjukt! Det är publiken, först och främst, som ger en alla idéer och energi sedan är det de andra deltagarne som gör det. Jag klarade mig naturligtvis inte vidare, men jag hade det jättekul och mina motspelare var grymt bra! Hur bra det var, vet jag däremot inte för jag är så fokuserad när jag gör det att jag inte reagerar på så mycket annat, men ett klipp ska tydligen poppa upp så dår får jag väl se. Fick dessutom beröm nog, av kända så som totalt okända, för att vilja ställa upp nästa år med, så det blir nog så.

Phu! Det är ändå skönt att vara hemma. Och hungrig är jag också så nu ska jag slänga in mig varm mat. Var i alla fall två dagar sedan sist så det ska bli gott!

Blir väl någon analys av det här äventyret till, men just nu ska jag äta!

Gäster och kattproblem

Nu har en hel del tid gått sedan jag sist lämnade mina tassavtryck här men det har hunnit hända en hel del. Bland annat kom en hel del medspelare från syskonskapet.se hit. Vi tittade på film via en projektor på väggen, sov på luftmadrass, åt tacos och marängsviss och bara hade det mysigt tillsammans. Tur och synd att inte fler kunde komma. Tur för att min ekonomi fick sig en törn redan som det var, synd därför att jag hellre träffar folk än bryr mig om min ekonomi.

Sedan hann inte ens den sista spelkamraten fara innan familjen kom. Snacka om skifte i bregottfabriken.
Hittills har vi varit i stan, sett Transformers, paddlat kanot och ätit rökt fisk. Idag hade jag tänkt fiska lite, men efter en blick i rummet insåg jag att jag snarare behöver städa lite. Familjen kom med fler kartonger som bland annat innehöll mina filmer, lite mer kläder och stuff i allmänhet. Nu börjar jag känna att jag behöver möbler att avlasta mina saker på... Får se om päronen dyker upp i kväll. De skulle iväg och se på Wij-trädgårdar i Ockelbo och systern är i skrivande stund iväg och köper brännbara cd-skivor och ett skrivblock till mig så jag kan skriva till mina släktingar.

Ringde handelsanställdas a-kassa också eftersom jag inte såg att de fått in mitt arbetsintyg på min sida. Skickade det i fredags för en vecka sedan men det hade inte kommit fram. Normalt enligt handläggaren, eftersom det är semestertider. Ring igen på månsag annars. Ha! Som om jag sitter hemma hela jävla sommaren för att jag är arbetslös?! Jag ska till Gotland på lördag och tänker -inte- ta arbetsintygen med mig dit! Får väl ta en ny kopia i morgon helt enkelt...

Bokade även tid för avlivning av Madam. Hon hade rymt för någon dag sedan och dök upp i mrose, alldeles säkert dräktig! Och glöm att jag tänker ta ungar på en katt som avskyr människor. Nej, istället kommer jag behöva ge min ekonomi ännu en törn för att avliva henne, till allas bästa. Om hon ändå inte vågar komma ut från sängens dunkel förrän jag sover eller är borta är det knappast något bevis för att hon skulle trivas.

550:- skulle avlivningen kosta, och till det behöver jag köpa en katttransport. Blir allt som allt en si sådär 800:- Inte ens att sluta sitt liv är gratis. Men som sagt; hellre det än att jag ignorerar faktum, släpper ut henne eller har en massa katter jag inte vill ha runt omkring. Det är pinsamt, dumt och idiotiskt att jag som djurvårdare inte kan erbjuda mer, men har jag begått nederlag tänker jag i alla fall stå upp för det. Om jag skaffar min en ny däremot, är jävligt tveksamt. Porthos är god som han är och det är mycket lättare att resa med bara honom, för resa är han kung på.

RSS 2.0