VildKatt

Riktigt så illa är det väl inte däremot men där Natalie Raam, min varulv, dog, fick jag ju fylla upp med något annat och minsann om inte det gick väldigt fort. Jag körde ett testrejs med henne redan igår och det gick som smort. Kan vara en ren lyckoträff, nybörjartur om så önskas, men jag hyser ändå starka förhoppningar om att det kan fungera. Och nej, naturligtvis påminner hon väl inte det minsta om lilla söta Natta, men det är ju halva poängen, är det inte? Får se om denna också kommer förbi halvårsstrecket. Mina ulvar tycks gå åt som smör i solskenet. Lite jobbigt eftersom man fäster sig så vid vissa karaktärer, men man överlever ju, även om man får mess till dem efter deras död, ägnade åt loggar som ännu inte avslutats. Men ni ska få ett litet smakprov på min nya roll, vars tankar och beteende verkade uppskattas hos mina medspelare. Min roll är ute och gå med en Liten chihuahua, vilken tillhör hennes Chefs dotter.


Adana spelades också igår och där gick det väl.. illa däremot. Jag vet inte riktigt hur hon ska hantera att hennes magi blivit stulen, men hon brukar klara sig på ett eller annat vis. Återstår att se var hon vaknar upp och sedan blir det att fråga Narath varför hon fick lov att leva. Tro mig, det är en fråga som både jag och min karaktär vill ha svar på. Vi hyser rätt många gemensamma drag vi två. *skratt*

Sel är, allt som oftast, med på ett hörn. Det är svårt att släppa bra spelare när man väl fått tag i dem och eftersom vi kommer riktigt bra överens off också så blir det extra mycket tjatter ibland. Nu fick jag dock tag på henne med att göra en ofrivillig smajley igen, och naturligtvis fångade jag det i en skärmavbildning. He, he! Det krävs lite för att roa de små! Och alla stavfel beror på tiden på dygnet, inte bara det faktum att jag är usel på engelska. *flin*

Vilket inte är så illa som det låter, eftersom Natalie är en rollfigur bara och inte finns på riktigt.

Ändå tar det hårt, det gör det alltid med karaktärer man fäst sig vid, och speciellt om de är lättspelade som denna var. Jag skäms ändå inte för att säga att jag satt här och lipade, trots att det var en Snygg död. Jag har alltid mina roller i Snygga dödar, annars får det vara, men det är ändå sorgligt. Inget som tvingade mig att ha ihjäl henne förstås, men scenen var sådan att det blev snyggast så, helt enkelt.

Och bara för att ni ska få ta del av min nördighet, så kommer jag posta upp slutmesset här. Natalies sista meddelande, omringad av tre Sabbat-vampyrer som talar engelska, som hon inte förstår.

Porthos fick följa med till stallet idag så han också fick lite omväxling. Något som, som vanligt, gick ut på att han gömde sig när jag väl skulle ut, och inte dök upp igen förrän jag varit i sadelkammaren ett tag, men det är ändå nyttigt för honom att komma med ibland. Miljöträning är bra skit.

Satt, som vanligt, uppe och spela till sent in på småtimmarna. Klockan fem, ungefär, kom jag i säng efter att ha försatt Adana rejält i klistret hos drowerna och min varulv fick raggas på av en blind kvinna. Vet inte riktigt vad hon tyckte om det men förvånad blev hon i alla fall, hostfian. Tid att ge snorungen lite feber också, och snor!

Men trots den sena natten / tidiga morgonen, så skulle jag luncha i stallet, vilket är min sak här i livet. Trodde jag skulle köra Tekno idag också, men tydligen hade någon Emma gjort det, i enighet med vad kalendern sade, så då var det bara Corall jag skulle motionera. Valde att köra henne också eftersom jag och Cina ska låta dem springa av sig lite i morgon, så då får hon gärna vara lite avsprungen redan. Det är sjukt mycket go i den gamla märren! Banan är si sådär en kilometer lång och vi tog säkert en nio varv. Tre i skritt, men sedan fick hon trava på under resten av tiden, och hade mer energi kvar! För farao, tur man inte hade hand om henne när hon var ung, den gamla löperskan. Har ju gått på Solvalla en gång i tiden, märren. Svettig var hon också, men svettäcke och lite god mat i lugn och ro gjorde biffen, så hon kunde gå ut och äta hö med de andra sedan.

Rapport avlades i hennes bok och sedan tog jag och katten och travade ut till bilen igen. Just nu har jag just avtjänat en frukost bestående av stekta grönsaker, köttbullar och åkerbärsläsk! En timmes sömn nu, sedan kan jag spela hela natten igen. Jag och min tagentskuldra. *garv* Sant! jag får värk i ena skuldran av att sitta och skriva. Spänner mig på något helsjukt sätt!

Puss och klet, brunstig get!

Tror jag hittat en duglig fisyr att använda:



Kom i säng strax innan fem och redan uppe igen. Vaknade vid halv nio av att Anna och Sandra planerade resa till någon skidbacke i närheten av Boden och insåg att jag var varm av allt vin jag hällt i mig under gårkvällen / natten. Så: öppna vädringsluckan, skriv vidare på inlägget, besök toaletten, drick lite mjölk och snart ska jag försöka sova en timme till innan jag tar mig ut till stallet. Tror jag får be Cina köra mig, att ta ett sista glas vin mellan fyra och fem.. var nog inte helt smart.
He he he...

Att ringa och fyllesnacka med Björn, för att få ett samtal av Sel direkt därpå, var dock ett bättre event det också, plus att gårdagen var riktigt trevlig. Buzz, UNO (kortspelet) och SingStar gjorde kvällen, utan tvekan!

Hemsidan till stallet håller sakta på att byggas upp och jag börjar känna mig rätt nöjd faktiskt. Snyggt och prydligt, så långt i alla fall. Anna är fortfarande kvar här och i kväll blir det SingStar på den stora nya TV:n som kom i måndags. 50 tum. Helt sjukt galet! Är förstås Sandras TV, det ska sägas, men den är svår att undvika ens för mig som knappt besöker vardagsrummet. man sitter liksom I filmer och program. Ska så verkligen spela lite Final Fantasy på den där burken, så fort jag får lugn och ro hemma. Har inget emot besök, men det känns otrevligt att sitta och spela medan Anna passar på att plugga för att ha kvällarna fria till sociala aktiviteter.

Igår var jag ute och red Corall med gummiband och det gick riktigt bra, även om jag mest tyckte att dem var i vägen. Hon har en tendens att gå lägre än dem är inspända till, även fastän jag spände åt mer allt eftersom. Tyvärr var det blötsnö, i samband med att det börjat tina ute, men de skulle ploga upp igen igårkväll så nästa gång blir det gummiband på långa "travbanan" som de gjort över ängarna. Hon brukar vara stirrigare där närmligen.

Körde Tekno Rappen igår med, i den lilla röda sulkyn. Vi skulle bara skritta två varv och jogga två, men jävlar vad hästen låg i under "joggingrundorna". Jag fick kramp i händerna ska sägas, så som han låg på. Måste skaffa nya handskar också, så det blir lättare att hålla honom utan att tappa tömmarna. Är mycket kraft i kusen vill jag lova. Och så måste jag uppenbarligen dricka mer vatten. Brukar vara därför man får kramp, trots allt.

Skulle på inflyttningsfest till helgen, men jag är så pank att det inte finns, och har varken råd till det ena eller det andra, så det får vara. Istället ska jag spendera helgen med att sätta mina karaktärer i skiten. Eller kanske försöka få dem ut därifrån. De gör mig tokig, de där hjärnfantasierna jag har till folk. Varulven leker med elden på så många vis att det inte kan beskrivas och mitt hyrsvärd sitter fast med världens slemmigaste drow. Underbart!

Peace out!

Ingen har väl undgått att notera att jag inte har en normal dygnsrytm? Nu har vi Anna från södern på besök och jag satt uppe hela natten för att kunna säga hej, bara för att sova framåt morgonen sedan. Halv fyra, efter att ha vaknat vid flera tillfällen av att de andra två (syster och Anna) fnissat och pratat, så kom jag upp igen och vi spelade Uno och har käkat tacos, kollat på TV och käkat kladdkaka. Sedan hamnade jag här framför datorn igen, som vanligt. Natalie, min varulv, pratar med vampyren Petra i telefon i detta nu och Sarah, min polis, råkade på primogenen för Brujah men fick vad hon ville ha. Slutet gott, allting gott?

Och däremellan får man meddelande på msn som man passar på att fånga på skärmavbildning bara för att visa upp som fula inlägg här i min alldeles egen blogg!

Inte nog med att folk faktiskt börjar sätta mig på bevakning (OooOooh) utan de verkar faktiskt intressera sig också. Spännande värre! Idag har det dock inte hänt mycket. Jag begav mig ut till stallet för att luncha hästarna, och det var KALLT I say! Minus arton och en svag bris på det. Hade vantar, men skulle behövt dubbla par!

Corall hade sprängt eltrådarna i morse igen så nu får hon stå ensam i nedra hagbiten och skämmas. Troligtvis görs det för att man måste vidröra två trådar för att få sig en el-kyss och det är en bra bit mellan dem, vilket gör att hon säkert klipper dem en och en. Cina ämnar köpa en ny lina och dra runt den, så att där blir fyra, och sätta dem två översta så pass nära att man inte kan undvika att få sig en smäll om man vidrör dem. Tror också att det kan göra susen. Därmed kom Corall idag undan ödet att först vätas, sedan ta en närmare bekantskap med eltråden. Vi vill inte ha lösspringande hästar ute på vägen igen!

Hemsida till stallet hade Eva också beställt och smånördig som jag är, satte jag igång.
 Välkommen till Stall Gläntan.

*Fniss* Gläntan *Fniss*  <---- Internt för oss som spelar på Langtrue.

Tidigt uppe innebar en massa dötid som jag spenderat framför datorn, väl medveten om att ingen brukar vara vaken vid sju, utom Sara, som jag hann vinka av innan hon försvann iväg på jakt i Örebrotrakten. När jag låg i sängen låg jag dock och tänkte på alla möjliga scenarion som mina karaktärer kunnat råkat ut för, har råkat ut för och kommer att råka ut för i de rollspel som jag ägnar mina kvällar åt. Något som ledde till att jag tyckte att det var dags för att uppdatera Adanas jävla dagbok.

Nu är det gjort! Och jag är faktiskt framme vid aktuella datum. Tjo för mig!
Oktober, november och december fick gås igenom den här gången och i eftermiddag tänkte jag göra om designen också. Brunt är bra, men det går att göra snyggare så det går lättare att läsa. Illa nog med stavfelen, som är medvetna, men designen behöver inte vara dålig för det.

Mycket har också hänt i Adanas fiktiva liv inser jag. Inte undra på att hon sitter i en dammig vrå av mitt huvud och lider av självömkan, liksom min varulv från Vampiri-världen sitter vid en annan sådan och ömkar sig på sitt håll. Jag börjar få en massa EMO-karaktärer tydligen. *garv* Ja, utom Sarah då, min polis, som verkar oväntat nöjd istället som till och med log, fastän hon var nykter. Shit pommes! Lite av ett mirakel faktiskt.

Nu ska jag dock klä mig och ta mig iväg till stallet, men för nyfikna finns det en länk till Adanas dagbok just: här!

Inga problem med hästarna sedan rymningen inte. Igår red jag både Corall och Jojsan och båda gick fint, duktiga damer. Speciellt Corall kände jag mig nöjd med som sänkte sig i traven istället för att springa omkring med huvudet högt uppe, som annars är en klassiker. Knasiga hästar, men gamla travare är litet utöver det vanliga överlag. Jojsan, däremot, visar sällan sådana tecken alls däremot, men så sprang hon aldrig något vidare heller. Istället skulle hon bli mat men köptes upp för slaktpriset av Eva. Så blev en travare en riktigt bra ridhäst istället.

I övrigt fick jag städat till fiskarna igår och hittade den försvunna kampfiskhonan. Hon hade gömt sig i pumpen hon, men var både fet och såg kry ut, så därmed kan jag meddela att inga fiskar gått bort under mina fjorton dagars frånvaro under julen. Men det trodde jag inte heller egentigen, inte så feta som dem är. Det ÄR svårt att svälta ihjäl fiskar, däremot lätt att mata ihjäl dem. Det ni...

Wibban fyllde sitt 26:e år också, så igår kväll drack vi lite drinkar och spelade bowling, vilket var precis lagom trevligt. Väl hemma sedan hade jag tänkt komma i säng vettig tid, eftersom jag, hör och häpna, redan vaknar vid nio på morgonen. Lagom att försöka vidhålla en dygnsrytm då tänkte jag, men sedan fastnade jag i skitsnack med Sel samt spelade Blokus över internet och idag... klev jag upp vid ett. Så.. det var den dygnsrytmen det!

Så till dagens I-landsproblem. Mitt hår börjar bli för långt för att jag ska kunna göra en vettig tuppkam av det, så jag funderar på att snagga mig litet utmed sidorna, kapa en centimeter utmed kammen, sedan bara låta det växa till sommaren. Eventuellt -inte- klippa kammen och låta det växa. Eller ska man behålla tuppkamsfrisyren ett tag till?

Har inte hört av mig på ett par dagar, men det betyder inte att det inte hänt saker. Förvisso har jag, först och främst, ägnat mig åt härlig dekadens genom att spendera en jävla massa tid framför datorn och har ju haft sällskap av Sel sedan nyår. Hon for hem igår för att vila upp sig, vilket kan ha behövts eftersom sömnen blivit ganska lidande. Speciellt för hennes del.

Utöver att spela våra nördiga rollspel har vi också spenderat en massa tid med hästarna. "Höjdpunkten" var när det ringde i måndags morse, just efter sex, och vi just gottat oss åt att vi kommit i säng innan det ljusnat (vilket är vid halv nio här uppe). Något vi kunde glömma eftersom det var Eva som ringde och meddelade att alla sju hästar rymt. Upp igen alltså, jagade upp syrran med, sedan var det att jaga hästar i trakten. De tycks ha varit ute ett bra jävla tag med tanke på hur svettiga de var och inte var de lättfrångade heller.

Vi kom genom Porsön och där såg vi flocken först. Det var dock bara en som hade grimma på sig, men de verkade rätt trötta vid det här laget. Pffft heller! Nog för att vi höll i Brooklyn, men resten stack en stund senare och då var det ju kört. Bara att fara vidare med bilen. Nästa anhalt blev utanför en by. Tror det var Bjärsbyn. De hade travat ut till ett gäng ängar och kom inte längre. Yes! Tänkte vi, men tros att vi fick tag i Bobbi (en av ledarna) bröt sig Corall ut och tog med sig tre andra. Smidigt nog sprang de till en annan hästgård och folket där fick in dem i en hage. Dit tog dem resten också. (Själv arbetade jag med min bil.)

Efter väntetid i den norrländska kylan var det sedan bara att rida hem djuren i skritt och på täcke bara. Jag tog Corall och hade Brooklyn som handhäst. Sandra fick Jojsan, Sel tog Sara med Techno i släp och Cina tog Bobbi med Polly på släp. Så var det att skritta förbi en JÄTTESTOR älgko som käkade frukost bland träden, och en skogsbruksmaskin som raensade granar från grenar. Den sista skapade en smula med sprättande än den första, men överlag gick allt lugnt och städat till och vi kom alla hem helskinnade. Bara Corall som blödde en smula på höger bak, men det visade sig bara vara ett litet småsår. Väl hemma sedan somnade vi som stockar, då vi kom hem vid tio-snåret.

Igår skrittade vi av allihopa barbacka. Fick kliva runt i snö och skog lite, men alla utom stackars feta Polly verkade vara i oerhört gott skick, mjukare än någonsin, och Polly tror vi mest beror på träningsvärk. Tydligen hade hon haft verk också efter det att jag bockade runt på henne just innan jul, så pass att hon inte velat resa sig, att det nog borde vara detsamma nu.

Idag fick dock Corallen vila, så ska jag ta mig ut i morgon.