Natalies död
Vilket inte är så illa som det låter, eftersom Natalie är en rollfigur bara och inte finns på riktigt.
Ändå tar det hårt, det gör det alltid med karaktärer man fäst sig vid, och speciellt om de är lättspelade som denna var. Jag skäms ändå inte för att säga att jag satt här och lipade, trots att det var en Snygg död. Jag har alltid mina roller i Snygga dödar, annars får det vara, men det är ändå sorgligt. Inget som tvingade mig att ha ihjäl henne förstås, men scenen var sådan att det blev snyggast så, helt enkelt.
Och bara för att ni ska få ta del av min nördighet, så kommer jag posta upp slutmesset här. Natalies sista meddelande, omringad av tre Sabbat-vampyrer som talar engelska, som hon inte förstår.
Ändå tar det hårt, det gör det alltid med karaktärer man fäst sig vid, och speciellt om de är lättspelade som denna var. Jag skäms ändå inte för att säga att jag satt här och lipade, trots att det var en Snygg död. Jag har alltid mina roller i Snygga dödar, annars får det vara, men det är ändå sorgligt. Inget som tvingade mig att ha ihjäl henne förstås, men scenen var sådan att det blev snyggast så, helt enkelt.
Och bara för att ni ska få ta del av min nördighet, så kommer jag posta upp slutmesset här. Natalies sista meddelande, omringad av tre Sabbat-vampyrer som talar engelska, som hon inte förstår.
*Engelska igen, som om det spelat roll? Hon har fullt upp med att försöka hålla sig på benen om sanningen skulle fram. Större och mer varglik, men inte mycket mer än människa ändå, och bara det hade tagit ork från henne. Det sår som bildats av att skottet gick genom henne hade dock slutat blöda och sakta börjat sluta sig igen. Hur var det vi sagt Thomas, gott läkekött hade hon alltid haft. Där kulorna, alla tre, sitter kvar, är saken däremot en annan. Ytterrocken sitter, just nu, passande på henne, vilket sade en hel del. Naglar som snarast bildade klor och ett ansikte som fått en del vassa tänder där hon flämtar och pustar till ett tydligt rosslande som inte akut hade med något förkylningsslem att göra utan snarare berodde på den blod som tricklade ut sig från hennes mungipa i det att det långa blonda håret tycktes en smula strävare och rakare. Någon skönhet var det väl inte tal om längre, även om fräknarna över näsa och kinder talade sitt tydliga språk. Anfall verkade dock inte vara bästa försvar där drag av smärta skymtade vid varje rörelse, vid varje flämtande andetag. Kroppen darrar och fläckar av blod klär återigen hennes rock. Känner vi igen det här Natta? Instinkten säger åt henne att springa, ilskan att anfalla och själv.. Står hon kvar. Trött och febrig, smärtsamt medveten om att hon ännu levde där silverkulorna bet och slet i hennes omvandlade kropp. Och hon orkade inte mer. Det var hopplöst och hon var precis lika ensam som när hon kom. Hon hade aldrig gjort sig bra som ensamvarg, hade hon? Francis ilskna ord ekade mellan husen, men för henne var det bara ännu ett bakgrundsljud och Natalie släppte efter och lät falla tillbaka till sin mänskliga kropp. Ett drag av ren och skär skräck sedan går skotten av. Den tunna kroppen rycker där kulor drar in i hennes magra kropp och balansen tappas och den blodiga och smutsiga flickan faller bakåt med blå ögon som möter en nattsvart sky, utan stjärnor. En duns senare så har det sista andetaget tagits och kroppen ligger död på marken i en gränd dit ingen vanligtvis går, i en pöl av hennes eget blod som varmt lämnar kroppen att svalna i den kalla vinternatten. Och nej, hon blev aldrig tjugo.*
Kommentarer
Postat av: w176
Gnyl. Men det var snyggt med lilla modiga valpen. Jag ser inte fram emot när Petra eller Tannchen stryker med
Trackback
