VildKatt

Efter att ha kört klart fairway på jobbet så fick jag ta plats på ruffklipparen och ta de "långhåriga" områdena på banan vid namn Renen. Något som, så klart, resulterade i att jag fick igång min allergi som sovit så lugnt hela sommaren. Och det är något som händer när nysningarna tar vid och näsan börjar droppa som en läckande kran - jag får igång reptilhjärnan. När jag är riktigt allergisk är jag nämligen också så nära ett sammanbrott jag nästintill kan komma, utifrån erfarenheter genom de gågna åren.

Stressad, frustrerad och nästnintill panikslagen över alla svullnade områden, den evigt rinnande näsan, och de envisa nysningarna, är det sömn jag helst vill ha, men när det inte kan nås är det ett evigt födosök i centrum - som om att äta är det enda som hindrar mig från att antingen tänka på hur trängd jag känner mig, eller det enda som ger ett avbrott i alla påtryckta förkyldningssymptom.

Det slutade med att jag stod snörvlande i matkön på Willys med en korg med salami och brie, tunnbröd och glass, att stressat vaggande och svettande vänta på min tur att betala, där jag just innan gått bersärk på apoteket och slängde på mig näsdroppar, allergitabletter, solskydd, munskölj och hårinpackning.. Allt på en och samma gång.

Och tack Gud, och apotekarie, för nässprayen. Just där, efter apoteket och innan matbutiken, så snortade jag i mig lite spray och fick genast en kort stund av frid. Lite lättnad i bihålorna.

Att ingen hittills dött av min korta stubin när min slitna reptilhjärna går igång i jakt på mat och sömn är inget annat än ett under!