Spådd i kaffesump
Igår besökte jag min gamla väninna sedan dagistiden Mona. Trots att vi inte har så mycket verkligt gemensamt längre, hennes liv så olikt mitt, så träffas vi fortfarande då och då för att uppdatera varandra om vad som pågår i våra liv. Föga förvånande ligger jag som vanligt i lä, men i det här fallet är det bara att vänta sig. Monas liv är så mångt mer spännande än mitt! Dessutom bakade vi lussebullar, provade klänningar, drack glögg och så fick jag en kopp arabiskt kaffe.
Jag som aldrig dricker kaffe annars tyckte faktiskt att det var fullt acceptabelt att dricka. Dessutom spår man i det. Efter att man druckit upp ligger det nämligen "sump" kvar i botten. Då lägger man en tallrik på den, önskar sig något och vänder koppen upp och ner genom att vrida den mot sig. Så låter man den sista vätskan rinna ut innan man spår i den sump som är kvar och i de märken som ligger utmed koppens kant.
Nu visste jag först inte vad jag skulle leta efter, har ju aldrig gjort det förr, och när jag väl förstod mig på det, ja då hade jag sköljt ur muggen. Men Monas mamma hade hunnit titta i den och meddelat att där fanns en uggla däri.
En uggla enligt svenk symbolik står för vishet. Enligt romarna var det också något bra, medan det i arbisk kultur är ett dåligt omen. Så, ska jag förlita mig på min egen symbolik eller på den arabiska eftersom det var arabiskt kaffe?
Inte för att jag är så djupt troende på saken, men det är ändå lite spännande. Roligt. Och frågan gällde nyåret, om det jippot jag ska bevista ska bli roligt. I alla fall delvis, jag lade nämligen till lite till. Svaret blev alltså en uggla. Så, dåligt omen eller var det ett vist val? Någon specuellt klok person som dyker upp kanske?
Äh, jag vet vad jag tror och hoppas på, men det tänker jag faktiskt inte skriva ner. Lite hemligheter vill jag ha kvar, dels för egen del, men också för andra. Världen behöver lite hemligheter för att bevara lite av mystiken. I alla fall enligt min åsikt. Fick man allt framlagt hela tiden... Hu vad tråkigt! Inte nog med att jag inte kommer råka på någon drake, eller riddare i skinande rustning, när jag är ute och går, utan att man ska få allt serverat också? Nej tack. Alltså sitter jag med ett småflin på läpparna och hoppas på att det blir som jag tänkt. Och om inte? Tja, då ska jag ha roligt i vilket fall. Som Amanda sa; Man har det aldrig roligare än man gör sig!
Och jag gör mig rätt rolig. *haha*
Jag som aldrig dricker kaffe annars tyckte faktiskt att det var fullt acceptabelt att dricka. Dessutom spår man i det. Efter att man druckit upp ligger det nämligen "sump" kvar i botten. Då lägger man en tallrik på den, önskar sig något och vänder koppen upp och ner genom att vrida den mot sig. Så låter man den sista vätskan rinna ut innan man spår i den sump som är kvar och i de märken som ligger utmed koppens kant.
Nu visste jag först inte vad jag skulle leta efter, har ju aldrig gjort det förr, och när jag väl förstod mig på det, ja då hade jag sköljt ur muggen. Men Monas mamma hade hunnit titta i den och meddelat att där fanns en uggla däri.
En uggla enligt svenk symbolik står för vishet. Enligt romarna var det också något bra, medan det i arbisk kultur är ett dåligt omen. Så, ska jag förlita mig på min egen symbolik eller på den arabiska eftersom det var arabiskt kaffe?
Inte för att jag är så djupt troende på saken, men det är ändå lite spännande. Roligt. Och frågan gällde nyåret, om det jippot jag ska bevista ska bli roligt. I alla fall delvis, jag lade nämligen till lite till. Svaret blev alltså en uggla. Så, dåligt omen eller var det ett vist val? Någon specuellt klok person som dyker upp kanske?
Äh, jag vet vad jag tror och hoppas på, men det tänker jag faktiskt inte skriva ner. Lite hemligheter vill jag ha kvar, dels för egen del, men också för andra. Världen behöver lite hemligheter för att bevara lite av mystiken. I alla fall enligt min åsikt. Fick man allt framlagt hela tiden... Hu vad tråkigt! Inte nog med att jag inte kommer råka på någon drake, eller riddare i skinande rustning, när jag är ute och går, utan att man ska få allt serverat också? Nej tack. Alltså sitter jag med ett småflin på läpparna och hoppas på att det blir som jag tänkt. Och om inte? Tja, då ska jag ha roligt i vilket fall. Som Amanda sa; Man har det aldrig roligare än man gör sig!
Och jag gör mig rätt rolig. *haha*
Kommentarer
Trackback
