VildKatt

Det finns vissa saker jag inte förstår. Ett av dessa ting är hur man kan bo ihop med någon man egentligen tröttnat på sedan länge? Fick igår höra att en av mina kamrater bodde med sin sambo bara därför att inga alternativ fanns att tillgå just vid det tillfälle då hon fick sparken från jobbet och var helt knäckt. De hade brutit upp sedan innan, men så ville han tydligen så gärna ha tillbaka henne, och med ett grusat sinne och utan arbete så lät förslaget att flytta ihop helt enkelt lockande. Så där står de nu. Har fått höra mer och mer klagomål på vad som är fel på senare tid men har antagit att det snarare haft något att göra med att hon nyligen förlorat en närstående snarare än att deras förhållande egentligen varit dåligt.

Så fel man kan ha. Tydligen.

Förvisso kan det vara någon mix av båda tingen, dummare än så är jag så klart inte. Men nu har han dessutom sagt att han inte skulle med på begravningen av denna närstående person, varpå hon menade att det i så fall skulle vara sista droppen. Jag höll med. Någonstans får man dra gränsen. Men samtidigt så vet jag inte. Det är ingen nyhet att jag egentligen bör knipa igen när det kommer till personliga förhållanden, jag som inte haft något närmare sådant på fler år än man nog vill räkna, men likväl. Om allting nu känns så fel, så varför ska man hänga kvar vid det?