VildKatt

Är hemma från medeltidsveckan som, i vanlig ordning, har hunnit delge mig en hel del upplevelser trots att händelserna i stort är dem samma dag för dag. I alla fall de punkter man ska göra.

Man vaknar alltid av att tältet är för varmt; när du än går och lägger dig. Därefter är det frukost som gäller, allmänt småprat, marknaden, teater, improvisationsteater och kvällsunderhållning som oftast har med mjöd eller vin att göra. Så pågår det, dag ut och dag in med inslag av gyckel, eldshower i världsklass, eldshower i nästan världsklass, ett och annat oväntat inslag och vänner i stort.

Jag har njutit av allt. Besökt ställen jag missat förra året, ätit god mat, druckit gott. Gjort bort mig i fyllan, gjort scendebut under improvisationsbateljen, hånglat med en långhårig kneckt och halvt förälskat mig i en karl som ska flytta till Umeå. UMEÅ! Är dem inte bögar så bor dem banne mig ljusår från mig själv...

Scendebuten var annars min stora triumf! Övningen klarade jag inte alls av utan floppade totalt, bara för att faktiskt klarta mig bra när det väl gällde och publiken var på plats. Det är helt sjukt! Det är publiken, först och främst, som ger en alla idéer och energi sedan är det de andra deltagarne som gör det. Jag klarade mig naturligtvis inte vidare, men jag hade det jättekul och mina motspelare var grymt bra! Hur bra det var, vet jag däremot inte för jag är så fokuserad när jag gör det att jag inte reagerar på så mycket annat, men ett klipp ska tydligen poppa upp så dår får jag väl se. Fick dessutom beröm nog, av kända så som totalt okända, för att vilja ställa upp nästa år med, så det blir nog så.

Phu! Det är ändå skönt att vara hemma. Och hungrig är jag också så nu ska jag slänga in mig varm mat. Var i alla fall två dagar sedan sist så det ska bli gott!

Blir väl någon analys av det här äventyret till, men just nu ska jag äta!