VildKatt

Så föll jag naturligtvis för den dummaste. Kan bero på att man aldrig ska prata om ens personliga små besvär eller känslorna kring dem efter två på natten, men vad ska man göra? Nu har jag istället kommit överens med en vän om att ifall han berättar för sin "tilltänkta" vad han känner för henne, så ska jag göra detsamma med min.

Åh, varför ska folk alltid sätta allt på dess spets? Jag brukar ändå vara ganska nöjd med att låta det vara, se hur det utvecklar sig, om det utvecklar sig alls. Det har visserligen också gjort att jag varit singel i sex år nu ungefär, men på det hela taget har det inte stört mig alls. Nu sitter jag istället här med en tyngd över min bröstkorg och skakig hand i väntan på att han ska komma online så jag får det ur världen. Och jag är inte ens säker på att jag är kär i honom, hur vet man det? Tänk om jag bara inbillar mig?

Men det är mer än ett vanligt svalt intresse jag känner, det vet jag med mig för varför skulle jag annars känna mig så... kvävd? Och när det under den tidiga morgonen nämndes att han kanske haft en flicka vid sin sida så kände jag mig inget annat än miserabel. Skitskumt. Det är rätt olikt mig.

I övrigt så är det tvättdag idag så jag sitter, tacksamt nog, inte helt sysslolös. Ska dessutom få iväg ett brev till a-kassan så jag kan börja få mina pengar någongång. Är mer än pank nu.