VildKatt

Livet går verkligen lite upp och ner just nu. Har kommit på att jag saknar Scully, som ju bor ända bort i skåne, att snacka med en smula. Skulle vilja ta lite vin, äta god mat och bara snacka en massa skit med någon överlag. Sel har ju varit upptagen och nu ska ju Kelizie få valpar också, så allting är lite på tårna nere i Byske - där Sel ju bor. Överlag har jag alltså känt mig lite hängig och kännt mig löjligt ensam. Undrar om det är nackdelen av att vara kvinna, eller om det är P-pillerna som jag började med för dryga månaden sedan? Man kan ju bli lite snurrig i kroppen när man börjar peta i sig en massa hormoner så det senare skulle inte förvåna mig, även om det helt enkelt bara kan vara en del av att leva.

Överlag saknar jag nog bara att ha lite mer kvinnor omkring mig. Inte för att det är något fel på grabbarna som jag umgås med, men de förstår inte ritkigt allt - av ganska naturliga skäl. Kanske är det till och med tur att det är så, nu när jag tänker efter. Lite av charmen är ju att män och kvinnor inte ritkigt ska förstå varandra, men ibland behöver man också träffa andra än rollspelskamraterna. Kanske är det tur att det snart är GothCon så man kommer iväg lite. Inte för att man lär träffa många fler kvinnliga kamrater där... men man kan ju låtsas i alla fall!

Bilen fungerar annars igen. Inte för att den inte fungerat innan, men farbror polisen uppskattar generellt inte att man kör utan framlykta. Det fanns faktiskt reservdelar på Biltema (älska biltema!) för min gamal ford, så Oskar var så snäll att han installerade hela saken åt mig medan jag fokuserade på att byta vindrutetorkare. Jag lyckades nämligen skära upp mig mellan tumme och pekfinger på de trasiga extralamporna det första jag gjorde, så till så mycket till hjälp var jag. Lika värdelös som vanligt. Tur man har folk omkring sig som har lite vett och skicklighet!

Största fördelen med att ha fungerande bil är dock att jag nu kan ta mig till stallet igen! Träffa både Figaro och Hogge, och kanske återfå lite kondis! Är ju lätt en månad sedan sist! Helt jävla galet, det är vad det är! Sötpojkarna! Sådant gör en ändå glad i slutändan, det att Karin inte tröttnat på att vänta på en seg skåning med söndrig bil, utan fortsatt låter en pyssla med hennes hästar. För djur och frisk luft ska nog fan snart få fart allt igen- och allra helst emd en riktig slurk Våkänsla till!