VildKatt

Ibland blir jag bara så arg och besviken och jag har inte ens någon jag kan projecera det på annan än mig själv. För det är just där felet ligger - hos mig. Något som är allt annat än upplyftande. Och inte lär jag mig heller. Borde verkligen hunnit lära mig att inte göra upp planer, inte låta tankarna flöda fritt och sluta hoppas på lyckliga slut, för det finns fan inga sådana. Iband får man vara tacksam för att det alls finns slut. I det här fallet trodde jag det fanns en början, men inte ens det. Vilket borde varit väl, om jag bara kunnat släppa det, men det kan jag inte. Eller så vill jag inte. Ibland är det svårt att veta hur landet ligger - ibland är det svårt att förstå. Ibland är man helt enkelt bara ledsen, och då får jag lov att vara det, så det så!