VildKatt

Jag har alltid menat att jag har tur, och jag tror hårt på det. Hästaffärerna nu senast är ännu ett bevis där jag ju faktiskt slötittade på annonser gällande medryttare på lördagen och Karin med hästarna ringer på söndagen. Hur ämnat är inte det?

Men tur sträcker sig bara en bit fram, sedan gäller det ju att hala in vad som än dyker upp...

Här misslyckas jag totalt.

Jag skulle vara hos Karin klockan tio idag. Fem i ett vaknade jag och insåg genast att något gått fel. Här uppe är det knappt ljust klockan nio annars! Med andan i halsen ringer jag upp den arma kvinnan nästan innan jag hoppat upp ur sängen, men jag är på tok för sent ute. Hästarna är redan ute på sina respektive äventyr och jag får snällt vänta tills på söndag för en ny chans. Genast har alltså påståendet, om att jag alltid kommer när jag ska, slagit tillbaka på grund av mitt eget slarv! Jag hade ställt in motorvärmaren men helt glömt bort att ställa mobilen. Smart Jessica, smart.

Som straff tänkte jag genast ta tag i alla hushållssysslorna och börjar genast sortera ut mitt berg av tvätt. Packar ihop merparten i tvättkorgen och travar ner och ut för att ta mig till tvättstugan... Hela torsdagen är fullbokad - på båda tvättiderna! Där har vi då motsatsen till tur, nämligen otur!

Så nu ska jag börja med att diska, damma, ludda av möbler, dammsuga och moppa golv. Det och mentalt skälla på mig för att jag är en sådan klant!