VildKatt

Hujeda mig sådant barn jag är!
Efter att ha spelat både det ena och det andra genom natten, tog jag en slurk sömn mellan halv sex och halv åtta, för att sedan köra iväg till stallet och morgonfodra. Väl där inser jag att jag glömt närvarorapporten till Arbetsförmedlingen hemma, och eftersom jag redan är sen med den (och mina pengar kommer först 14 dagar efter att försäkringskassan fått den) så åkte jag hem om för att hämta den medan hästarna käkade frukost. Tur att jag själv också passade på att äta då, annars hade jag nog tuppat av nu. Anledningen? Den kommer här:

Jag tappade bort Tekno-rappen!
Tekno som är en nordsvensk kallblodstravare som jag kör med jämna mellanrum med tanke att den ska ställa upp i löp till våren. Allt gick som en dans på den upp-plogade banan som vi har som träningsbana. Allt gick fortsatt som en dans över vägen både till och från cykelbanan utmed Rutviksvägen, som är perfekt för att skritta av den frostiga hästen, men sedan..
Fingrar som is skulle jag bara rätta till tömmarna när jag tappade ena och Tekno började gå runt den som hölls kvar. Upp på en snöhög joggade han upp och jag föll av vagnen.
Hästen sprang mot stallet, och vidare! Varför i helvete stannade han inte hemma och gav sig på höet?!

Var bara att ringa stackars Eva som blev fullkomligt uppjagad, och med hjälp av folk i byarna där hästkraken och sulkyn passerat, börja skapa skallgång. Polis kontaktades, och vi fick höra att han sprang utmed E4:an söderut. Shit pommes, säger jag bara! Fick åka med ett par äldre herrar i deras bil och söka utmed vägen, men tacksamt nog hade hästen stannat hemmavid. Dock travat runt på E4:an just vid Rutvik i fel körriktining, och sedan vänt för att, då han fick sällskap av en lastbil, dra ner sig i diket. Jävlar, säger jag.

Ändå verkar han ha klarat sig där vi tog hem honom i hästtransporten. Han svettades som en gris förstås, och fick lindor på alla fyra (usch, sa hästen) och var i stort behov av att rulla sig, men sedan verkade allt vara som vanligt. Några blodfläckar fanns i snön där vi hittade honom, men vart de kommit ifrån såg jag inte ens efteråt, och då letade jag febrilt! Benen verkade dessutom vara torra och fina, inget haltande, ingenting. Får se hur han tar sig i morgon. Ska longera lite lätt så jag får se hur han rör sig.. Nervöst!

Och allt för att jag tänkte att vi borde klara oss med bara tömmar och inte klydda med att sätta fast balband och skit i slutet av dem. Helvete. Nästa gång ska jag limma fast tömmarna i baken på mig! Aldrig, aldrig mer något latande när det gäller att säkra tömmarna!

Jävla tur att Eva inte ville skjuta mig där vi jagade upp halva stallets medlemmar till ingen egentlig nytta.

Fy på mig.