Flytt-tankar. Igen.
Funderar redan på var min nästa flytt ska landa någonstans. Leker vilt med tanken redan nu, afstän det är ungefär ett år tills dess. Såvida inte F21 verkligen skulle råka göra en helomvändning och stänga ner, fastän de nu fått klartecken för att få fortsätta sin verskamhet, för i så fall hade jag åkt med syrran bara. Till Såtenäs, för där hade de haft verksamheten igång.
Men så lär det nog inte bli, men här kommer jag inte att stanna, det är då ett som är säkert. Redan nu känner jag hur dte kliar i mig att ge mig av igen. Det är helt enkelt något med den här trakten som gör mig en smula frustrerad redan nu, kanske hur folk får vara lite som de vill utan att några bryr sig bara för "han / hon är ju bara så".
Sedan känns det verkligen som om att jag inte har mycket gemensamt med folk här. Oftast är det en sak som kan binda en samman, men sedan tar det liksom slut. Det är precis som om man bara kan inrikta sig på en sak här, sedan tar det stopp. Och så är de flesta, både här och i Gävle, mer rasistiska än jag trott om folk att vara. "Smygrasister" har man ju hört om, och råkat på, rätt ofta. Men alltför mycket smygande är det faktiskt inte. Folk är bara knäppa.
Och våldsamma. Alltid någon som huggit någon /mördat sin pappa / skjutit någon trots att befolkningsmängden i trakten inte är särskilt hög. Dessutom är man rädd för djur. Typ arga älgar och björnar i skogen. Finn fem fel. Här finns ju jävla massa skog! Klart det finns djur i dem. *himlar med ögonen*
Är kanske lite bitter idag, nu när jag tänker efter. Eller i alla fall -rastlös-! Jag känner mig verkligen som en ensamvarg på sök efter en flock (eller en punkt) med nosen i marken och med behov av att röra på sig till nya jaktmarker.
Så vad jag behöver är lite tips på bar orter att bo på! Kanske löften om något jobb till och med? Om inte annat så kommer jag att börja spana i juni som bara den för att finna mig en anledning att dra härifrån. Syrran klarar sig bra numera så hon behöver inte mig som stöd längre.
En sak är dock bra. Jag har beslutat mig för att jag, med största sannolikhet, kommer att välja att ha en Lappsk Vallhund som förstahund. Ursprungsraser ftw!
Men så lär det nog inte bli, men här kommer jag inte att stanna, det är då ett som är säkert. Redan nu känner jag hur dte kliar i mig att ge mig av igen. Det är helt enkelt något med den här trakten som gör mig en smula frustrerad redan nu, kanske hur folk får vara lite som de vill utan att några bryr sig bara för "han / hon är ju bara så".
Sedan känns det verkligen som om att jag inte har mycket gemensamt med folk här. Oftast är det en sak som kan binda en samman, men sedan tar det liksom slut. Det är precis som om man bara kan inrikta sig på en sak här, sedan tar det stopp. Och så är de flesta, både här och i Gävle, mer rasistiska än jag trott om folk att vara. "Smygrasister" har man ju hört om, och råkat på, rätt ofta. Men alltför mycket smygande är det faktiskt inte. Folk är bara knäppa.
Och våldsamma. Alltid någon som huggit någon /mördat sin pappa / skjutit någon trots att befolkningsmängden i trakten inte är särskilt hög. Dessutom är man rädd för djur. Typ arga älgar och björnar i skogen. Finn fem fel. Här finns ju jävla massa skog! Klart det finns djur i dem. *himlar med ögonen*
Är kanske lite bitter idag, nu när jag tänker efter. Eller i alla fall -rastlös-! Jag känner mig verkligen som en ensamvarg på sök efter en flock (eller en punkt) med nosen i marken och med behov av att röra på sig till nya jaktmarker.
Så vad jag behöver är lite tips på bar orter att bo på! Kanske löften om något jobb till och med? Om inte annat så kommer jag att börja spana i juni som bara den för att finna mig en anledning att dra härifrån. Syrran klarar sig bra numera så hon behöver inte mig som stöd längre.
En sak är dock bra. Jag har beslutat mig för att jag, med största sannolikhet, kommer att välja att ha en Lappsk Vallhund som förstahund. Ursprungsraser ftw!
Kommentarer
Trackback
