VildKatt

Det är så sjukt galet. Jag är nyvaken. NU! Det har -aldrig- hänt förr. Låg och sov när katten med ens blev kelig, precis som vanligt tidigt på morgonen. Jag hörde liv i trappan, folk som gick iväg, folk som åkte iväg med bil här utanför på gården och naturligtvis tror jag att det är morgon.

Katten insiterar på att han är dödligt uttråkad. Jag börjar muttra något om "envisa skrällen" vrider på mig och somnar om. Drömmer massa ytliga drömmar om tåg, min systers arbete på F17, och hästkärror. Katten kommer -igen- och menar att det är dödligt synd om honom. Jag vänder mig om. Så börjar jag fundera över varför jag egentligen känner mig så utvilad. Tittar ut. Kolsvart. Får ändå skumhetsaningar och går upp för att kolla mobilen. ARGH! ÖVER ARTON!

Nu är jag uppe. Har gjort mina armhävningar och situps och har ätit... kvällsmat. Katten släppte jag ut, menar har han ändå hållit sig så snäll genom en hel dag (10 timmar) så är han värd att få vara ute lite.

Men jag hade saker jag skulle gjort idag! Skulle ringt Arbetsförmedlingen, gått iväg och handlat glögg och lussebullar som jag tänkte ha i morgon och hämta min kamera (som jag också drömde om). Nu blir det inte så. Arbetsförmedlingen har slutat för dagen sedan länge och nu när det är så förbannat mörkt igen och snön regnat bort, så vill jag inte gå bort och skaffa de prylar jag skulle sett över idag. Nej. Istället ska jag vara vaken -hela- natten och hela lördagen. Sticka iväg vid halv nio på morgonen och trava bort till Coop och köpa lussebullar innan jag knallar in på Systemet och köper glögg. Sedan hämtar jag kameran på Siba. Först natten därpå ska jag sova och gå upp 10 på söndagen. Nu får det vara slut med slackandet!