Adanas dagbok

Är ine i Valor nu. Tog lite längre tid än jag räknade med. Var nåra år sedan jag var här sist så en del harändrats. Värdshuset här har fått ny ägare. Sampson dog tydlien för tre vintrar sedan. Tiden går fort men han blev ju rett gamal endå. Stanar nog här i en dag eler två. Mären behöver nya skor trots alt.

Fik tjänst som vakt till ett mindre selskap som sökte skyd från eventuela rövare. Rör oss söderut så det apsar ju mej fint. Från en by till nästa. planen är att håla sej igång ock ta nya små tjenster utefter vägen. Har fungerat förr ock även om det är vinter så måste folk röra sej ibland. När det nu blir mörkt så tidigt okså får man vaäl ta det som en fördel. Man vet ju aldri vad som lurar.

Nheriths slav förtjänar sej ett gott spöstraf. Får se över saken en vaker dag. Visa tjäster får man jöra världen. Vet ente vem hans bekanta var utöver att hon var galen men det är också vanlit. Inte tål spetsöronen att höra ett saningens ord ente. Saningen svider som sagt. Hårdare på visa än på andra. Alv kvinnor är lite känsligare än männen desutom. Det är tydlit.

På väg till lönnkrogen för att söka mej till den enda jag vet som kan tänka sej bo utomhus i vintern ett tag så pasade jag på att ha ihjäl en alv. Han störde mej ock förtjänade ente bettre. Tid att visa att man ente är rädd för de förbanade spetsöronen. Har aldri varit. Funderade på att anvenda hans blod att skriva med men valde att nacka en höna istälet. Svartöga blev den som fick följa med ut sen. Ångrar det. Vi möte Narath borta i gråtan som Sethyril visade en gång i tiden. Ecklia alv. Svartöga kunde haft i jäl honom men valde att låta hoom slema iväg. Det jör mej så arj. Nej. Enta arj. Förbanad. Nu kunde jag ha slupit det problemet men får istälet veta att han fins kvar där ute. Någonstans. Tid att röra på sej. Fort.

Saker fortsätter gå fel. Mannen i huva dök upp ijen. Han som bara har ett öga. Jag vet ente varför jag bryr mej om hans duma åsikter. Han kenner ente mej ock komer aldrig jöra heller. Tor sej veta vad kvinor vill ock ska jöra och vägrar erkänna mej till något. Jag kenner ente honom heler. Vet altså ente varför jag bryr mej. Men jag bryr mej. Faktiskt.

Snart ny cykel ock jag har känt mej bättre. Myket bettre. Skule åter från ett besök hos en bekant från byn när jag stanades vid gläntan av Mernerde. Naturlitvis var han ente sen med att påpeka på mina kläder efter jag fallit av hästen ijen. Damsadel är svårt att sitta i. Hur många som hörde oss vet jag ente men nu lär jag slipa ha honom efter mej något mer. Jag såg till att han helt enkelt ente hade något val eftersom han ente bryde sej om brevet. Han är så himla redd om sitt rykte att han ente kunde jöra annat än visa just vad jag redan viste. Alver bryr sej bara om sej själva. Ock han är en mörker alv. En dag kanske hans far til ock med blir stolt över honom för det. Fast fortsäter han så här lät han snart vara general själv. Redan fast placerad hos Nheriths livgarde. Hade det inte smakat så bitert så hade jag nästan lett åt det men jag skule aldrig fått den tjänsten ändå. Visa har mer tur än de förtjänar. Andra får sita ock veta att hon inte duger till något als. Säkert minst en som skratade åt det hela. Men jag får skylla mej själv för att jag var så dum. Mitt liv i ett nöt skal trots allt.

Ut över att jag råkade trefa på Nherith så har tiden löpt på alv fritt. Vägrade dock seja något till Nherith. Det behövs ente. Vi har knapast mer att säja. Istälet har jag ägnat mej åt Léal ock åt en vandrare som jag hitade på krogen här i byn. Riktit trevlia nätter. Specielt Léal var lite förvånad över att jag bar kläning. Eler ägde kläningar ska jag kanske säja. Han är så söt. Synd att han ska drika så myket bara. Ock det ska man höra från mej. Får se om vandrings mannen dyker upp ijen han med. Spenande typ den där. Rätt grov överlag ock lite mörk i skinnet. Lite av en rikti karl.

Fik brev från Mernerde. Jag som knapt trode att han kunde skriva. Återijen komer jag på mej med att sakna något men det kan ente jälpas. Alver ock mäniskor fungerar ente ihop mer än ett kort tag ock han är bara för dum för att inse det. Jag ska snart skriva ett svar till honom. Kanske får honom att låta mej vara innan han jör ngot heldumt. Skule vara typiskt honom.

I natt jagade jag drower. De är lömska alver dom där. Var Svartöga hitat dem vet jag ente men det käns som om vi snart är kvitt nu. Den sista tråden till alverna som ska klipas av. Sedan är jag helt fri ifrån dom. Var dock skönt att röra på sej ijen innan all träning försviner. Är tilräkligt vass ennu. Två drower dödade. Tyvär hade de inget jätte värdefult på sej. Svårt att sälja drowvapen. Lät smälta ner dom istälet.

Av någon anledning så stör det mej att Corleu är i huset. Han har inget här att jöra även om han hus brunit ner. Bord ta med sej grå ock bo i lönn krogen istälet bland dem andra som inte har här att jöra. Stör han mej ijen ska han få veta att han lever.
 Då är det trevliare att ha hittat Léal här ijen. Han har varit i krig sen sist ock det verkade han ente alls ha jillat. Krig är hemska saker. Nu kanske han inser de bettre än innan. Fick talat med Aion okså. Och bråttats i snön. Nu vet han om att kråkan flaksar omkring här okså. Hade det inte bara varit för de där svevyierna hade allt varit perfekt.

Hitade mej en älva idag. Riktig söt liten krabat med humor. Han verkar bara äta frukt ock sådant. Mats heter han. Får se hur länga jag kan få honom att stanna. Skule vara något att visa upp för Shevarra.

Myket har hent nu. Börjar känas som om allt är som det ska ijen. Försökte ta mej an Jorel men det gick väl ente helt bra. Som tur vad hitade jag en spele man sedan som kunde se till att avsluta hela saken. Är ansträngande med folk som ente vet vad dem ska jöra. Annat var det med den här karlen. Rudir råkade jag osså på. Lika girig som vanlit. Man kan ente låta bli att retas me honom. Så hitade jag något för Aion att leka med okså. Kråka kalade han sej. Något skumt med den karlen. Vet ente eksakt vad men ska låta Aion ta reda på det. Om jag ente ser över det själv. Är så annorlunda här i jämförelse med Morels krog. Lätt att roa sej. Ente ens pigorna vet ju vem man är.

Att möta Xartjer var kanske ente det besta som hänt men okså det jälpte. Efter att jag besökt räv grytet ock också trefat Aion där så valde jag att ta mej tilbaka till borjen. Bad att få tala med mäster Sezdan ock lämnade in min tabard mot det att jag överlemnade Shevarra ett brev. Ett billit pris för att få lämna sin tjänst. Nu siter jag i wärdshusbyn där jag hör hema. Får söka mej en ny jtänst sedan men jag väljer nog att ta det lite lugnt ett tag. Kenna mej för. Är inte så långt till midvinter ändå. Kan passa på att slapna av lite. Inga fler alver.

Allting är så fel nu. Mernerde har jort något hemskt med Sanfindell. Cestorian skikar Svartöga med smyken ock jag vet ente vad jag ska jöra. Det är bara så svårt att ens tänka på det. Om Mernerde kan jöra så med Sanfindell vad inebär det sen när han trötnar på mitt sälskap. Jag har ju altid vetat att alver ente går att lita på men ibland *här klumpar bläcket sig. Verkar ha smetats ut och bildar helt enkelt inget läsligt*

Jag borde jöra något åt det här. Det går ente längre.

Shevarra hade sänt bud efter mej som vi kom överens om sist jag besöckte henne. Jag valde att låta Mernerde följa me ock möta oss på vägen. Jag är rätt stålt över ungtuppen som uppförde sej rätt bra. Shevarra var förstås arj. Han är rätt lik sin far. I utseende. Jag tror dock att hon förstod efter ett tag. Han är fortfarande lite ung dok. Kunde ente låte bli att jaga upp min häst så jag föll av. Jag borde nog skafa mej ridleksioner. Men hon kom dit hon skule ock vi återvände till våra baraker. Det var en riktit fin dag.

På väg till Morels lönn krog mötte jag Morth ijen. Det var lenge sedan sist. Han hade visst drömt en dröm om blod och människor på en ö som ramlade i vatnet. En reddade han i drömen men resten fik klara sej själva. Vile veta vad jag tykte om saken. Jag bara menade på att han kanske var nyfiken på just en mäniska. Eler om denna var bekant eller något. Ibland tror folk så myket. Rätt trevlit att se honom ijen däremot.

Tio dagar har gåt sedan mötet med Narath ock dett att Mäster Sezdan sett till att jag måse äta. Mernerde har varit ett gott stöd. Gav mig dock av från borjen idag för ett motionera mären. Lord Atherin mötes på vägen genom Gläntan ock av någon anledning så fik jag kenslan av att han tänkte hita på skit. Hur domt det än var så anföll jag med min merr. Något som naturlitvis ente gick bra. Ett hugg över hans underlia hest jorde jag i ala fall. Sedan sprang jag. In i armarna på Svartöga. Ett tag trode jag verklien att det skulle vara det sista jag såg. Två mörker alver. Av någon anledning vägrade dock Fex att överräcka mej till Atherin ock jag kom undan med blota förskrekelsen. Underlit.

Lite bettre redan så pasade jag på att lämna Nheriths marker för ett kort besök hos Shevarra som bbjudit in mej. Hennes värld är så olik min på ala vis. Ibland undrar jag om hon vet vilken tur hon har. Må vara att okså hon haft problem med alver men hon bor och lever rätt trygt. Att Nherith och Atherin skule ha med hene att jöra förvånar mej däremot. Vad kan de vilja hene ejentlien. Tror jag måste få hene att möta Mernerde. Det är lite skilnad melan alv ock alv ändå ock det är nog på tiden att Shev okså får lära sej det.

Återigen har jag varit tvungen att besöka Narath i hans djupa håla ock är nu fast hos Nheriths folk. Mitt försök att ta skydd bland hans alla slavar visade sig vara ganlöst ock därmed fik jag se mig äta. Det var svåare än jag trode att börja ijen och Atherins son var mig till mer jälp än jag vill säja honom. Han förstår nog ändå ungtuppen. Käns ändå lite bätre redan nu. Bara två dagar har gått sen jag föll ihop på lönkrogen. Mins knapt något från det als.

Nu när även min arbetsgivare noterat mitt tillstånd börjar tiden rinna ut. I morgon ska jag ta och söka upp Narath sedan måste den här pärsen vara slut innan de spärrar in mig på riktigt.

Efter förslag från Nherit Sezdan begav jag mej till byn för att sprida lite rykten ock avläsa hur landet låg. Skönt att röda sej bland mäniskor ijen som ente bara är slavar. Har varit lite sådan kontakt på senare tid. Lykligtvis fick jag treffat Shevarra också. Det var evigheter sedan sist. Hon verkar trivas med att vara jift. Något jag järna unar henne. Det är sjönt att någon här har det bra ställt. Vad mannen i huva tyker är dock retligt. Vid tillfälle ska jag nog je ijen. Just nu orkar jag däremot knapt mer än stå upp.

Först nu när jag kom åter till barackerna återsåg jag Mernerde som förtsås inte ändrat beteende alls. Underligt att tänka. Än underligt att skriva. Men jag kände att jag saknat kräket även om han först riskerade att slå mej sönder ock saman. Arg efter att jag berättat för Mäster Sezdan om vad han jort med flickan vid Gläntan. Duma alv. Det är något lite skumt med honom. jag kan bara ente säta fingrarna på vad. Så som han betede sig i stalet i slutet fick mej att tänka på Xarther. Obehaglit. Som tur är har ungtuppen mer tanke än så. Även om han saknar det på andra håll.

Cestoian de Maleí är åter i trakten ock slänger tyngder kring sej. Jag är ente i skick att hantera det det merks alltför tydlit numera. Ente ens hans ord förhindrar mig att ta till lipen. Saker är verklien inte som de borde ock jag vet ente hur myket mer jag årkar. Ska jag verklien behöva söka upp Narath ijen.

Jag vet inte vad som är med världen lengre. Föll av hesten ijen och den spang iväg medan jag blev kvar med en axel ur led. Drack mjöd ock sprit för att förjaga alla dålia minnen som komit mej an på senare tid. Är illa när Thifs ord är tröstande sådana. Att det ska krävas att en ung onge till alv ska se en för att man ska få minsa taksamhet. Löjligt att det kändes. Det enda jag mins från den kvälen. I kväl kom Xarther förbi ock öpnade dören till mej. Han fik dra axeln rätt. Änu en alv jag ente förstår mej på. Han bryter ala regler som geller. Bara för skojs skul säkert. Bara för att han kom på mej när jag helsade på Aion. Det jör mej så frustrerad. Alver ska tusan håla sej till alver ock jag förstår ente vad jag jort för att förtjäna hans underlia beteende.

Börjar ta slut för mej. All tid utan mat sliter på kropen ock jag börjar få svårt att hänga med i alvernas tempo. Ente mer än de räknat med. Nu får de ju rätt i att mäniskor ente håller. Har uppfatat att några slagit vad om att jag ente kommer håla månaden ut. Nå anskota heler om jag tänker je mej. Har ente sett skymten av Mernerde heler. Lika bra det. Han förstår lika lite han.

Emelanåt är ung tuppen till mörker alv helt hoplös. Vad han skule med den unga kvinan till anat än att skräma henne vet jag ente. Må vara. Alver är alver. Men att jöra det i Sezdans tabard är mer än jag förstår. När ska ungen inse att sådana som vi ente har råd med sådana misstag. Dessutom var hon inget byte värt honom. Alldeles för lätt.

Valde att leksa upp honom senare. Naturligtvis har det med Azer att jöra. Vad han nu än ser hos den saklige alven med bara ett öga. Fast det är klart. Man ska vara redd om dom som håler en om rygen. Ung tuppen har många sådana. Han har mer tur än han förstår. Och själv är man inte mycket mer värt än skiten han kliver över. Jag borde ente bli förvånad av hans ovilighet att ha med mäniskor att jöra för det vil ingen alv. Ändå svider det. Men nå. Han verkar nöjd så i alla fall.

Tog med mej Isidor till wärdshuset. Altid ett risk moment att sita där. Specielt med Isidor som ente är pålitli för fem koppar. Lemnade honom där sen. Min kusin tog reda på vad jag behövde sen. Tarks son. Oväntat. Vet ente hur sant det ejentlien är men åtminstone tyktes Nakk själv gå på det. Förbanade kräk. Man vet aldri riktit var han är. Eler var man har honom. Men det var vad jag behövde veta. Bara att avläga raport till min härförare.

Mernerde sökte efter försvuna Sezdan i natt. Verkade ha något på hjertat men jag var ente riktigt upplagd för mer lekar. Har helt enkelt ingen ork. Alvernas träningar kräver vad jag har kvar men nu har jag i alla fall betalat av Morel min skuld.

Alting har gått sin gila gång ett tag. Träning med alverna håler en verklien igång men det är mer än anstengande emelanåt. Inget anat förväntar de sej heller än att en meniska ska håla sama tempo som spetsöronen. Varför annars har Mäster Sezdan tagit in mej bland sina alviska truper. Det är ente riktigt så men det är ente lönt att seja något om saken. Hur väl de än hör hör de ente på sådant. Bara att hänga med och det händer att jag ente är den sämsta eleven. Ente för att det säjs. Men det märks. Har ingen alvisk syn men jag ser ändå.

Feber ock besvär är dock vad jag drabbas allt mer av i detta nu och vår Mäster har varit frånvarande. Ente värre än att han dyker upp på krogen däremot. Osmidit. Mitt val av att försöka läta honom från hans penningpung var kanske ente heller det smidiaste av drag. Får skyla på febern. Men där han var helt borta var ente hans hatade galder så. Kyss är ett för litet ord för att beskriva den smärtan. Ock Sanfindell oroade sig över att jag blödde från såret på buken. Ha. Ibland är han bra korkad.

Det var ila nog att vi var på jakt efter Nakks avkoma. Det kan jag leva med. Liksom hans död. Sådant händer. Att valet sedan blev för Nherith att kapa hans huvud ock ta hans ögon är obegriplit. Ändå höll jag tand för tunga. Det är ente min sak.

På krogen sedan tog jag tag i mitt stora problem. Drowen Narath har alltid varit en vagel i ögat. Blåtta eksistensen av alven grämer mej. Det är något me honom som får min hud att vilja lemna kråppen. Ente hjälpte väl besöket heler ente med tanke på vad jag fik gå ijenom. Hot om förgiftning inte minst. Ente bra för min del. Men det är jort ock ja får ta det som det är därefter. Måste dok ta mej ett bad. Ett varmt ångande bad.

Överhuvudtaget har det varit ett dålit dygn.