Adanas dagbok

Ut över att jag råkade trefa på Nherith så har tiden löpt på alv fritt. Vägrade dock seja något till Nherith. Det behövs ente. Vi har knapast mer att säja. Istälet har jag ägnat mej åt Léal ock åt en vandrare som jag hitade på krogen här i byn. Riktit trevlia nätter. Specielt Léal var lite förvånad över att jag bar kläning. Eler ägde kläningar ska jag kanske säja. Han är så söt. Synd att han ska drika så myket bara. Ock det ska man höra från mej. Får se om vandrings mannen dyker upp ijen han med. Spenande typ den där. Rätt grov överlag ock lite mörk i skinnet. Lite av en rikti karl.