Adanas dagbok

Återigen har jag varit tvungen att besöka Narath i hans djupa håla ock är nu fast hos Nheriths folk. Mitt försök att ta skydd bland hans alla slavar visade sig vara ganlöst ock därmed fik jag se mig äta. Det var svåare än jag trode att börja ijen och Atherins son var mig till mer jälp än jag vill säja honom. Han förstår nog ändå ungtuppen. Käns ändå lite bätre redan nu. Bara två dagar har gått sen jag föll ihop på lönkrogen. Mins knapt något från det als.