Adanas dagbok

Jag vet inte vad som är med världen lengre. Föll av hesten ijen och den spang iväg medan jag blev kvar med en axel ur led. Drack mjöd ock sprit för att förjaga alla dålia minnen som komit mej an på senare tid. Är illa när Thifs ord är tröstande sådana. Att det ska krävas att en ung onge till alv ska se en för att man ska få minsa taksamhet. Löjligt att det kändes. Det enda jag mins från den kvälen. I kväl kom Xarther förbi ock öpnade dören till mej. Han fik dra axeln rätt. Änu en alv jag ente förstår mej på. Han bryter ala regler som geller. Bara för skojs skul säkert. Bara för att han kom på mej när jag helsade på Aion. Det jör mej så frustrerad. Alver ska tusan håla sej till alver ock jag förstår ente vad jag jort för att förtjäna hans underlia beteende.