Adanas dagbok

Snart ny cykel ock jag har känt mej bättre. Myket bettre. Skule åter från ett besök hos en bekant från byn när jag stanades vid gläntan av Mernerde. Naturlitvis var han ente sen med att påpeka på mina kläder efter jag fallit av hästen ijen. Damsadel är svårt att sitta i. Hur många som hörde oss vet jag ente men nu lär jag slipa ha honom efter mej något mer. Jag såg till att han helt enkelt ente hade något val eftersom han ente bryde sej om brevet. Han är så himla redd om sitt rykte att han ente kunde jöra annat än visa just vad jag redan viste. Alver bryr sej bara om sej själva. Ock han är en mörker alv. En dag kanske hans far til ock med blir stolt över honom för det. Fast fortsäter han så här lät han snart vara general själv. Redan fast placerad hos Nheriths livgarde. Hade det inte smakat så bitert så hade jag nästan lett åt det men jag skule aldrig fått den tjänsten ändå. Visa har mer tur än de förtjänar. Andra får sita ock veta att hon inte duger till något als. Säkert minst en som skratade åt det hela. Men jag får skylla mej själv för att jag var så dum. Mitt liv i ett nöt skal trots allt.