Adanas dagbok

Emelanåt är ung tuppen till mörker alv helt hoplös. Vad han skule med den unga kvinan till anat än att skräma henne vet jag ente. Må vara. Alver är alver. Men att jöra det i Sezdans tabard är mer än jag förstår. När ska ungen inse att sådana som vi ente har råd med sådana misstag. Dessutom var hon inget byte värt honom. Alldeles för lätt.

Valde att leksa upp honom senare. Naturligtvis har det med Azer att jöra. Vad han nu än ser hos den saklige alven med bara ett öga. Fast det är klart. Man ska vara redd om dom som håler en om rygen. Ung tuppen har många sådana. Han har mer tur än han förstår. Och själv är man inte mycket mer värt än skiten han kliver över. Jag borde ente bli förvånad av hans ovilighet att ha med mäniskor att jöra för det vil ingen alv. Ändå svider det. Men nå. Han verkar nöjd så i alla fall.