Adanas dagbok

Först nu när jag kom åter till barackerna återsåg jag Mernerde som förtsås inte ändrat beteende alls. Underligt att tänka. Än underligt att skriva. Men jag kände att jag saknat kräket även om han först riskerade att slå mej sönder ock saman. Arg efter att jag berättat för Mäster Sezdan om vad han jort med flickan vid Gläntan. Duma alv. Det är något lite skumt med honom. jag kan bara ente säta fingrarna på vad. Så som han betede sig i stalet i slutet fick mej att tänka på Xarther. Obehaglit. Som tur är har ungtuppen mer tanke än så. Även om han saknar det på andra håll.