En alfahonas memorarer

Tanken var att jag skulle berätta, ange just vilken usling jag är och därmed få det ur världen. Slippa ta mer skit från Stifle som jag bara skulle sätta på plats först innan jag tog tag i nästa problem. Nu gick allt åt helvete och istället gjorde jag det nog sju resor värre.

Trigger och Iago. Vad de skulle där och göra vet jag inte. Varför skulle de till sjukhuskorridoren just då? Just när jag föll för min svaghet igen och stod med Fray och hånglade. Jag kunde inget göra. Inget säga! Inte ens den förbanade tyskens namn fick jag fram bara för att jag skämdes så mycket. När man hade all anledning att säga något så får jag tunghäfta. Och allt är Stifles fel. Det var han som började allt och jag klarar inte ens av att avsluta det!

Vid Gud. Jag vet inte hur jag ska klara av det här, men på något sätt så måste jag. Trigger har rätt att veta och är det någon som har rätt att kasta stenar här så är det väl han. Jag har dock en känsla av att han inte kommer att göra det och det kommer göra saken än värre. För som nu, vad är egentligen värre än att bli påkommen med att göra något förbjudet och sedan inte ens vara värd straffet därefter?

Fan ingenting.

/Beam 12008-08-31

Orpheus tog livet av sig. Ingenting säger annat. Det finns ingen att skylla på, ingen att anklaga än oss allihop, för att vi låtit det hända. Vi har svikti honom, svikit oss själva. Han dränkte sig med hjälp av en handduk och sten, så enkla medel, och återfanns av Iago. Jag hoppas att han lider under samma samvetskval som jag gör, om inte mer! Jag har aldrig trott annat än att det var vår unga ryss som misshandlade honom sist, trots att Orpheus själv höll tyst om saken. Och vi? Vad gjorde vi?

Jag kan säga vad jag gjorde. Ingenting. Orpheus avskydde mg, liksom så många andra, och jag var och är förblindad av mina egna känslor, av mina egna besvär, och jag gjorde ingenting.

Det är tid att ändra det. Jag har suttit still alldeles för länge. Låtit mig brytas ner av mina egna känslor och tankar, låtit blunda för omvärlden, men det är tid att ändra på det nu. Det är tid att agera.

/Beam 12008-08-29

Hur kan man vara så hög och så låg samtidigt? Jag mår illa och vill bara spy. Lägga mig i ett hörn och gråta. Ställa mig på det högsta berget och skrika ut min lycka. Jag har ångest samtidigt som jag försöker övertala mig om att det som hänt var för längesedan och inte borde få påverka mig. Men jag vet att jag har svikit honom.

Dumma, dumma tysk! Livet var så mycket lättare innan du klev in i mitt liv!

/Beam 12008-08-25

Träning, har jag kommit på, är lösningen på mitt problem. Det går förvisso inte att träna med folk längre, det har jag ju insett, men det hindrar egentligen ingenting. Jag har förr inte lämnat Hermes skrov så ofta, annat än för att försöka bemästra vattnet eller för att utföra något arbete, men när jag väl insåg att jag inte kunde vara i närheten av människor rädd för vad som skulle eller kan hända, så drog jag mig ut. Där kan jag vara ensam och driva mig längre än någonsin. Inga tankar, bara fysisk ansträngning.

Jag oroar mig fortfarande för att bubblan ska spricka. Att de kommer för att hämta mig, slänga sanningen i ansiktet på mig och förskjuta mig. Det gör mig förstås orolig, lynnig och till än mer besvär än innan så jag ser till att arbeta när jag kan och sedan hålla mig ur vägen. Kanske är det inte det bästa jag kan göra, men jag är inte redo för att vidta något annat steg. Kanske är jag bara feg helt enkelt. Jag vet ju att inget av det här kommer att hålla i längden.

/Beam 12008-08-24

Fortfarande ingenting. Inte ett ljud, inte en sned blick, utöver dem som brukar kunna dyka upp. Allt tycks vara som vanligt. Verdandi är fortfarande sjuk med hög feber och tydligen så fortsätter hon med att feberyra. Kanske har hon sagt något. Kanske har hon sagt något, men ingen tror på det eftersom hon just yrar? Jag såg över henne, som kortast. Fray lämnar knappt hennes sida, just nu så sov han invid hennes bädd, men inte ens om jag varit desperat nog så hade jag klivit in. Jag är ingen idiot och Fray är onekligen Fray. När det kommer till Verdandi så skulle han inte tveka till att ta livet av mig.

Men jag är inte så desperat, jag får bara fortsätta hoppas på att hon håller tyst eller att ingen tror på henne om hon skulle säga något.

/Beam 12008-08-22

Verkligheten är alltför fylld med känslor och vad folk vill kalla rättvisa, inom vilka ramar jag så smärtsamt blivit stöpt. Hur mycket skulle jag inte önska att jag kunde strypa kräket. Sakta krama livet ur honom och därefter bara känna tillfredsställelse. Sådan är jag nu inte, dessvärre, och det grämer mig att jag inte kan göra något åt denna pestbärande kloakråtta som, på något vis, fått reda på sanningen gällande vad som hänt mellan mig och Fray.

Jag har svårt att tro att Fray skulle sagt något, han bröt förvisso det löfte han gav mig om att hindra mig från att löpa amok, men han har alltid haft en viss förmåga att hålla tand för tunga. Eller är ändå felet hans?

Hur kräket till kloakråtta ändå -vågade- skicka mig bibliska citat går över mitt förstånd. Han jag tappat min pondus så totalt att han faktiskt tar risken att ge mig dåligt samvete för något jag redan lider under? Det här kan inte fortsätta, det är säkert bara en tidsfråga innan han går steget längre och börjar utöva utpressning mot mig eller något annat än värre. Skulle inte förvåna mig alls trots hans påstådda ärliga uppsåt!

Anledningen till att jag inte, direkt, såg till att statuera ett exempel jag borde lämnat av för evigheter sedan? Kräket räddade mig! På något vis har han uppfattat att jag inte klarar av att hantera Aztec och klämde sig in framför honom för att mana honom från hopprummet. Och trots hans förmaningar till min dator genom dessa bibliska utdrag så har han samma problem som jag när det kommer till vår gyllene demon. Jag känner så igen orden i korridoren och även om alla andra är så förbannat förblindade av Stifles ack så mjuka framtoning så är jag det inte. Jag ska fan klämma åt kräket där det gör som mest ont och om det inte hjälper mot att hålla honom från mitt liv, får jag tänka ut något annat.

Och Fray? Är det han som sagt något trots att han inte lovade... måste något göras.

/Beam 12008-08-21

Vad har jag gjort?! Fray sade att han gillade mig och just då insåg jag vad jag har gjort! Jag har förlett en man att tro att jag kunnat vara intresserad av honom bara för att jag inte kunnat kontrollera mig! Det hela är som gjort för en total katastrof och jag vet inte hur jag ska kunna avvärja det annat än att helt lägga av med att träna tilslammans med Fray, eller ens någon annan.

Det hela har till och med gått så långt att han kommenterar mina bröst! Förvisso är det Fray men också han borde väl ha några sorts gränser? Jag är glad att allt han stoppas innan vi kom längre, för det hade gått längre om han inte sagt orden. Fray! "Tycker om dig." Det kan förvisso bara ha varit ord han slängt ur sig i hettan, men det var en riktig varningssignal om vad jag egentligen håller på med. Jag måste lösa det här på något sätt! Att bara träna med hjälp av lappar kan inte vara hållbart i längden, det ska inte ens behövas!

/Beam 12008-08-19

Intensiva morgnar är något jag numera inte är van vid. Fray hämtade upp mig i morse, just efter att jag klivit upp, och träningen var bara ett faktum. Vad annat kan Fray vilja? Jag ska erkänna att jag var tveksam, till och med orolig, inför detta, men det hela gick bra.

Dessutom dök Trigger upp, vilket onekligen gav mig vissa bekymmer. Hur ska man kunna undvika att känna skuld när man, i just det läget, låg i underläge mot den karl som jag lyckats driva på villovägar? Jag var så säker på att han skulle genomskåda mig där jag låg under Fray, men det verkar inte vara så med tanke på hans beteende. Min axel, däremot, fick ta en del stryk. Först slagen ur led av Fray, sedan drar Trigger rätt på den bara för att, under vår privata träning, ha ett visst intresse av att smälla till den igen. Hade jag inte vetat bättre så hade jag trott att mina smärtsamma utlåtanden gav honom viss tillfredsställelse. Trigger uppskatta mina kvidande ljud? Inte då.

Allt känns faktiskt bättre nu.

/Beam 12008-08-16

Jag saknar honom. Alltid så förbannat upptagen, alltid efterfrågad och alltid så fruktansvärt plikttrogen. På sätt och vis avundas jag honom, efterfrågad och ett stort stöd för hela basen och trots att det verkar tära en smula på honom, kan jag inte tro annat än att han trivs. Här, liksom i Zion, så har han ändå en tämligen framträdande roll och det kan inte annat än passa honom att ha med ett finger överallt. Jag är förvånad över att han alls verkar vilja ha min åsikt alls faktiskt, innan han störtar iväg för att se över Iago.

Vad gäller ryssen så är det väl nästan det som svider mest. Att bli slagen på fingrarna av Iago utan att denna ens anstränger sig är nästan det värsta. Ibland undrar jag om jag ens skulle få samma brådskande uppmärksamhet om jag behövdes läggas in, jag som i alla fall har vett nog att inte överdosera på något medel som säkert han valt att svälja bara för att bli hög.

Så jag erkänner, jag är mer än en smula bitter och inte ens mina egna synder kan få mig att känna annat, även om den bitterhet jag känner är det minsta jag förtjänar.

/Beam 12008-08-14

Då och då blir jag förvånad över att mer inte hänt här. Utöver mina egna små bekymmer så är här ändå rätt lugnt även om det förstås tisslas och tasslas utmed korridorerna och alla knappast kommer överens med alla. Verdandi blev förvisso skadad. Trots att hon hela tiden påstått att det var hennes egen klumpighet som var boven så har jag förstås haft svårt att tro henne. Verdandi klumpig? Den dagen finns inte, såvida hon inte ligger sjuk vill säga.

Allting är däremot inte riktigt som det verkar ändå, men det vet vi säkert allihop. Jag valde att hälsa på Saw idag och i ärlighetens namn är det förvånande att han inte gjort mer skada ändå. Han är som en uppretad gorilla där han sitter och det förvånar mig inte det minsta att det har beslutats att han ska sitta där ett bra tag. Inte den minsta rena tanke uppfattade jag från honom och vi ska nog vara glada att det bara är Stifle och Verdandi som råkat illa ut, för nu börjar hans verkliga natur verkligen framträda. Men vi har ju sett tecken på hans våldsamhet förut, både jag och Trigger och Iago verkar ha fått en kamrat. Intelligensen på den här basen känns löjligt låg överlag. Nästan lite sorgligt. Ibland förvånar det mig att vi faktiskt lever alls.

/Beam 12008-08-14

Idag var det verkligen att välja mellan dessa båda alternativ och båda skulle onekligen ge mig bekymmer. Nu var det dock inte sjukdomar som gällde, eller är det ändå så när det står mellan att möta Fray och Aztec? Fast i en korridor behövde jag, helt enkelt, välja. Valet var ändå inte alltför svårt, tänka sig. Fray fick bli mitt val medan Aztec bara passerade med ett av sina leenden över sina läppar. Jag -vet- att han vet att mitt beteende beror på honom och enbart honom, men jag kan helt enkelt inte hantera situationen på bättre vis, trots hans mjuka leenden.

Istälet blev det alltså Fray som slöt sina fingrar om min arm, först bara för att meddela att Crow ville flytta ut från sin syster, men under arbetets gång tog han, naturligtvis till orda om ett helt annat ämne. Det började rätt så harmlöst med att vi började tala om rang och vilken ordning i ledet jag skulle ha, men därefter.. Han har bara inte vett att låta ämnet vara.

Det hela slutade med att jag erkände vad som var fel, varför jag inte kan träna emd honom, men han kom naturligtvis på råd. Svor att han skulle hjälpa mig, hejda mig om jag började gå för långt. Vad kan jag säga, jag tackade ju ja naturligtvis. Han brukar hålla sina förbannade ord och jag behöver träningen, utan den tror jag, helt ärligt, att jag skulle bli galen, för även om också det verkar strula ihop sig så är det i alla fall där jag känner mig både stark och levande. Självsäker och beslutsam. Allt annat har börjat bli så förvirrande.

/Beam 12008-08-12

Finns det någon gräns för hur förvirrad man kan bli och hur pass plågad man kan känna sig? När vet man att man nått denna gräns? På något vis vet jag att Aztec driver mig ditåt. För varje gång jag möter honom så gör han mig mer och mer förvirrad, mer och mer uppgiven och lamslagen. Och jag vet att han njuter av det, lika mycket som han fascinerades (och njöt?!) av mitt blod som kom av att jag klantade till mig uppe i taket borta vid ett av de nya rummen.

Kanske har jag ändå förtjänat det här, att hela tiden oroa mig för att hans ljusa uppenbarelse ska dyka upp i ögonvrån. Att han ska förlåta mig eller förbanna mig. Sakta driva mig till vansinne. Usch. Jag vet inte vad han gör för att oroa mig så. Han borde inte ge mig några problem, eller var det så enkelt att det var hans ord angående smärta som oroar mig så? Att han verkade vilja välkomna den, just som han sade? Och jag är så rädd i hans närhet att jag ber om andra att rädda mig, därför att jag inte själv klarar av det.

Jag är faktiskt rädd att jag en dag faktiskt söker mig till honom, som han menat att jag borde och skulle. Tänk om det händer.

Då tror jag faktiskt att allt tar slut. Åtminstone för mig. För mig symboliserar han antingen Izra'il, även känd som Azrael
- Dödsängeln, eller Israfil , känd som Rafael. Han som ska signalera början av Domedagen. Vilket som är det bud man inte vill höra.

/Beam 12008-08-11

Gud!

Ärligt talat så vet jag inte vad jag håller på med! Vad är det som pågår egentligen?! Jag kan inte ens låta bli att skratta åt mig även om tårarna rinner också nu. Vad i helvete ska jag göra? Tänk om Trigger får veta något, eller vem som helst annan! Fuck! Jag måste fan.. Fan, fan, fan!

Fray borde väl förstå bättre? Varför backade han inte, varför lät han det hela fortsätta? Nu står jag som en otrogen hund och skäms, vill bara låsa in mig och slänga bort nyckeln och ändå.. Jag gjorde det frivilligt. Det är det värsta. Det absolut värsta. Jag trodde jag var bättre än så här, men tydligen inte. Jag är lika usel som andra som vänder sig om efter varenda karl, varenda lockelse som uppenbarar sig, och jag kan inte säga nej.

Har aldrig haft det här problemet förr och jag älskar fan Trigger så varför gör jag då så här? Skulle vilja berätta vad jag gjort, alltihop, men jag vågar inte. Kan inte! Han kommer hata mig i all evighet och jag vet inte om jag kan hantera det.

Jag måste hålla tyst om saken. Låtsas som om det aldrig har hänt. Kanske märker ingen något, kanske kan jag slippa undan allt bara jag håller tyst.

/Beam 12008-08-07

Även om det inte bara innebär guld och gröna skogar. De kom helt enkelt hem tidigt för att saker gått åt pipsvängen igen. Maize försökte visst kapa skeppet och föra det tillbaka till Antioch eller Zion, vilket gjorde att de krockade med ett annat skepp. Lagom olämpligt. Inte nog med det, nu står vi dessutom med en operatör mindre än beräknat och det lovar fan inget gott! Jag hade hoppats på att hon skulle kunna ta över delar av Triggers arbete så att han kunde stanna kvar här oftare, men inte! Det gör mig faktiskt ganska upprörd om sanningen ska fram.

Är någon förvånad? Inte över att Maize försökt ta över skeppet, men för att ingenting jag vill få igenom fungerar. Allting verkar vara en enda röra och mitt i allt får vi nya medlemmar till vår grupp. Frågan är om de går att lita på när våra senaste rekryter inte är det.

Dessutom har Saw visst överfallit Verdandi. Stifle är väl också ett av Saws offer om jag får dra mina slutledningar. Något säger mig att den här basen riskerar att gå mot sin undergång. Men läkaren sitter snart bakom lås och bom i alla fall, frågan är bara för hur länge och vad som ska hända sedan. Och vad fan har hänt Fray? Kan Maizes lilla eskapad helt ha slagit luften ur puckot? Han beter sig som.. förr.

/Beam 12008-08-03

Aztec. Jag vet inte vad jag ska göra med honom. Går det ens att göra något? Nu lyckades jag till och med smälla till honom, trots att det bär mig emot, men inte ens det gav något resultat! Istället fortsätter han med sina närmanden, sitt så närvarande jag, testar mina gränser och vill helt enkelt inte förstå att jag inte vill ha med honom att göra. Ändå lyckades jag också med att stöta till hans förvuxna egoism. Han blev arg, eller åtminstone upprörd och det.. hjälper faktiskt inte. Inte alls. Tvärtom snarare. Och han kysste mig. Efter allt det här och han kysste mig ändå! Vad är det egentligen han vill? Tidigare löften om solsken och gröna skogar ersattes med hot till samma honungslena stämma och avslutades ändå med en kyss innan jag flydde från mitt dåliga försök att hantera vattenkällan på egen hand. Jag, Beam, flydde. Med kläderna i famnen, rädd för att stanna kvar och faktiskt göra som han bad mig om. Jag flydde, och det från någon så klen som Aztec. Något är, helt ärligt, fruktansvärt fel, men jag är långt ifrån säker på att det är mig det är fel på.

Hörde ett rykte om att skeppet är på ingående. Gud vad jag hoppas att det är sant! Jag har förvisso inte gjort något åt de problem jag haft, inte ens gällande den överilade korta.. händelsen med Stifle, men vid Gud, jag lovar att bättra mig bara de kommer hem igen! Och har Eagle med sig!

/Beam 12008-08-02

Denna gyllene blonda person skrämmer mig. Hör hur löjligt det låter! Varken stark eller våldsam, men han får mig att vilja krypa ur skinnet och jag står som handlingsförlamad med honom i närheten. Han äcklar mig samtidigt som jag facineras av hur vacker han faktiskt är. Jag förstår inte det här. Jag borde kunna jaga bort honom, smälla till honom och be honom fara dit pepparn växer, men jag klarar det inte!

Varje gång är det som om jag fryser till is! Blir totalt handlingsförlamad. Han må se ut som en ängel nedstigen från ovan, men under den där lamslående skönheten ligger det inget annat än en demon och väntar! Till och med nu, när jag sitter bakom min låsta dörr, är nyduschad och onekligen ensam känner jag hans blickar på mig. Hans sökande händer... Och det gör mig så frustrerad att jag inte vet vad jag ska göra!

"För den här gången" sade han. Jag hoppas verkligen att det var ett tomt hot.

/Beam 12008-07-29