En alfahonas memorarer

Idag var det verkligen att välja mellan dessa båda alternativ och båda skulle onekligen ge mig bekymmer. Nu var det dock inte sjukdomar som gällde, eller är det ändå så när det står mellan att möta Fray och Aztec? Fast i en korridor behövde jag, helt enkelt, välja. Valet var ändå inte alltför svårt, tänka sig. Fray fick bli mitt val medan Aztec bara passerade med ett av sina leenden över sina läppar. Jag -vet- att han vet att mitt beteende beror på honom och enbart honom, men jag kan helt enkelt inte hantera situationen på bättre vis, trots hans mjuka leenden.

Istälet blev det alltså Fray som slöt sina fingrar om min arm, först bara för att meddela att Crow ville flytta ut från sin syster, men under arbetets gång tog han, naturligtvis till orda om ett helt annat ämne. Det började rätt så harmlöst med att vi började tala om rang och vilken ordning i ledet jag skulle ha, men därefter.. Han har bara inte vett att låta ämnet vara.

Det hela slutade med att jag erkände vad som var fel, varför jag inte kan träna emd honom, men han kom naturligtvis på råd. Svor att han skulle hjälpa mig, hejda mig om jag började gå för långt. Vad kan jag säga, jag tackade ju ja naturligtvis. Han brukar hålla sina förbannade ord och jag behöver träningen, utan den tror jag, helt ärligt, att jag skulle bli galen, för även om också det verkar strula ihop sig så är det i alla fall där jag känner mig både stark och levande. Självsäker och beslutsam. Allt annat har börjat bli så förvirrande.

/Beam 12008-08-12