En alfahonas memorarer

Träning, har jag kommit på, är lösningen på mitt problem. Det går förvisso inte att träna med folk längre, det har jag ju insett, men det hindrar egentligen ingenting. Jag har förr inte lämnat Hermes skrov så ofta, annat än för att försöka bemästra vattnet eller för att utföra något arbete, men när jag väl insåg att jag inte kunde vara i närheten av människor rädd för vad som skulle eller kan hända, så drog jag mig ut. Där kan jag vara ensam och driva mig längre än någonsin. Inga tankar, bara fysisk ansträngning.

Jag oroar mig fortfarande för att bubblan ska spricka. Att de kommer för att hämta mig, slänga sanningen i ansiktet på mig och förskjuta mig. Det gör mig förstås orolig, lynnig och till än mer besvär än innan så jag ser till att arbeta när jag kan och sedan hålla mig ur vägen. Kanske är det inte det bästa jag kan göra, men jag är inte redo för att vidta något annat steg. Kanske är jag bara feg helt enkelt. Jag vet ju att inget av det här kommer att hålla i längden.

/Beam 12008-08-24