En alfahonas memorarer

Denna gyllene blonda person skrämmer mig. Hör hur löjligt det låter! Varken stark eller våldsam, men han får mig att vilja krypa ur skinnet och jag står som handlingsförlamad med honom i närheten. Han äcklar mig samtidigt som jag facineras av hur vacker han faktiskt är. Jag förstår inte det här. Jag borde kunna jaga bort honom, smälla till honom och be honom fara dit pepparn växer, men jag klarar det inte!

Varje gång är det som om jag fryser till is! Blir totalt handlingsförlamad. Han må se ut som en ängel nedstigen från ovan, men under den där lamslående skönheten ligger det inget annat än en demon och väntar! Till och med nu, när jag sitter bakom min låsta dörr, är nyduschad och onekligen ensam känner jag hans blickar på mig. Hans sökande händer... Och det gör mig så frustrerad att jag inte vet vad jag ska göra!

"För den här gången" sade han. Jag hoppas verkligen att det var ett tomt hot.

/Beam 12008-07-29

Jag har faktiskt gjort det. I gymmet och återigen under träning. Jag förstår fan inte vad jag tänker med, eller vad som händer. Stifle av alla förbannade människor? Det är ju knappast som att jag gillar honom. Än mindre nu när jag sett att han visst kan både anfalla och försvara sig, även om det verkade krävas ett vapen för att locka fram hans dolda egenskaper.

Gud! Detta kan inte vara bra. Inte alls! Och han försökte fan döda mig! Inte undra på för i helvete! Och lyckas inte han gör väl Saw det när han kommer tillbaka! Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar ju fan inte träna något mer. Vem blir det nästa gång? Spitfire? Det skulle vara lagom snyggt, skulle det inte? Fan. Jag hoppas inte att Helios kommer hem nu, det går ju bara inte. Inte när jag uppenbarligen är sjuk eller något.

Fan Sarah.

Inte ens duschen hjälpte. Jag stod säkert där inne i minst en halvtimme, men det hjälper inte. Jag är fan förtappad och förlorad och vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag ens kunna säga det här till någon?
"Öh hej. Jag hånglar upp folk jag inte direkt gillar. Till och med folk jag avskyr." De kommer fan låsa in mig när de frågar om saken. Eller så kommer jag behöva knarka resten av mitt liv. Kanske är det en reaktion mot värtabletterna jag överdoserade i samband med mina skador för månader sedan? Jag ska fråga Unicorn om saken.

/Beam 12008-07-20

Fan, fan, fan! Det är, allvarligt talat, något fel på mig! Först Fray och nu.. Stifle! Det är helt jävla sjukt! Hur kunde jag kyssa Stifle?! Jag menar.. Stifle?! Jag måste fan ha ätit något, eller andats in något! Vad i helvete ska jag ta mig till?

Det märks att folk är borta och saknas. Att mötas av Iagos buttra uttryck när man äter frukost är knappast en höjdpunkt i livet. Liksom Aztecs gyllene närvaro får det att krypa i huden på mig. Ett besök hos Verdandi gjorde faktiskt viss verkan, vilket väl var mer än jag vågade räkna med däremot. Stifle smyger omkring och försöker undvika att arbeta. Gud vet vad han gör istället, och frågan är om jag ens vill veta. En vacker dag får jag väl be Spitfire träna med mig, annars kan jag lova att jag går i bitar snart.

Och det har ändå bara gått tre ynkliga dagar!
Får väl nöja mig med att porten faktiskt är så gott som klar. Ska bara fetta in muttrarna ordentligt så borde skeppet kunna återkomma genom fullt fungerande metallportar. Grattis Elysium.

/Beam 12008-07-10

Kunde bara inte låta bli!

Först började jag med att skicka meddelanden till honom, lite delvis för att jag kom på mig med att inse att kräket snart skulle fara iväg, delvis för att jag helt enkelt hade lite tid över. Han är rätt rolig, den där pajasen, om än odräglig. Silkeshandskar, på mig? Fast jag vet att han själv inte heller är så förtjust i tanken. Det skulle göra lika ont på mig, som på honom, så att säga. Även om det blir lite av tvärtomspråket på sådant vis.

Vi träffades därefter, förstås. Jag dök kanske inte upp när det var som mest lägligt direkt. Just efter att han sagt farväl till sina ungar, men det löste sig även om jag kände mig en smula egoistisk som säkert verkade vilja skynda på honom från sina små. Så var fallet däremot inte. Inte för att jag klagar att han inte låste fast sig vid detta farväl, men för mig hade han gärna fått arbeta sig igenom det längre. Och jag borde verkligen insett att han inte ville höra mig ifrågasätta hans resa. Varken tidigare eller då, men jag lär mig visst aldrig.

Likväl så höll vi oss inte därvid i evigheter. Han fick en ny frisyr. En lite kortare och mer lättksött och jag fick en chans att utöva det lilla av tyska jag tvingat Verdandi att lära mig. Han blev förvånad så det bara visslade om det och jag älskade (Gud. Älskade?) varje hundradel av dessa överraskade uttryckssätt! Varför han verkade så chockad över att jag kunnat ha lärt mig det via program vet jag däremot inte, men jag frågade inte. Hade annat att tänka på om sanningen skulle fram, och dessutom så var det ju inte så. Han verkade därtill vilja lära mig mer av hans skumma språk, men jag vet inte. Har man inte läst att alla par borde få ha någon hemlighet? Kanske är det lika bra att jag inte förstår hans tyska så han i alla fall kan prata med sina små utan att jag kan höra vad han säger? De skulle nog också uppskatta det tror jag.

Måste förresten tillägga att handklovar är en bra uppfinning även om jag placerat nyckeln lite dumt den här gången. Men när han kommer tillbaka ska jag se till att placera den lite lämpligare, även om resultatet blev bra ändå. Ibland är han så lätt att överraska, till mitt stora nöje, men nu får jag väl vänta ett tag. Hoppas de kommer hem lite tidigare än räknat. Måste nästan hitta på något tills dess. Och varför känner jag mig som en liten ungdom som går och trånar utanför hans balkong i hopp om att få se honom igen, när jag vet att han är iväg? Fan. Jag har blivit ett våp.

/Beam 12008-07-10

Ibland undrar jag om Fray levt allt under de år han faktiskt levt både här och som ett av miljoner uppkopplade batterier. Fortfarande ville han envisas om att veta vad det var som påverkade mig så under vårt senaste träningspass, men jag vägrar. Jag har fan sagt vad jag behöver för att han ska kunna dra vissa slutledningar utan att jag ska behöva säga exakt vad som pågår. Det är för fan inte mitt fel att jag inte kan låta bli att tänka på än trvligare tillfälen än vad jag får av vanlig träning.

Visst är det rätt illa, det erkänner jag, men jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Sluta träna? Försöka undvika Trigger? Det förra är uteslutet, inte minst eftersom Fray tog upp träningen igen, som om inget hänt. Det är mer än jag förväntat mig av drygskottet som inte vet sitt eget bästa, men i det här fallet så tackar jag och tar emot. Dessutom lovade han träning med ögonbindel vid nästa tillfälle. Får väl bli efter det att Helios återvänt, för just innan dess är vi väl alla upptagna kan tänkas. Tid att träna in mina nya kator ska jag väl ta mig däremot. Han verkar bli rätt nöjd med att jag tar det hela så allvarligt.

/Beam 12008-07-03

Något är på gång på basen. Stifle var ledbruten och stel, skadad utan tvekan. Jodå, jag såg till att se efter när jag ändå hade honom på plats. Just vem som skadat honom så vet jag inte, men det finns en del misstänkta. Skulle varit färre om inte Stifle varit så förbannat klent byggd, men är det så många han faktiskt skulle skydda på det vis han gör? Han hade dessutom kunnat ordna upp sin fysik med lite träning, men i ärlighetens namn så vill jag inte klaga. Han sätter sig redan emot mig rätt mycket och skulle han bli fysiskt starkare så skulle han bergis försökt än hårdare. Inte för att jag inte tål det, men det skulle höja oddsen rätt mycket mer till hans fördel är jag rädd.

Däremot är jag inte orolig för hans hälsa. Han får väl sköta den bäst han vill. Jag vill mest veta vem som är kapabel att förorsaka honom sådan smärta, för det är, banne mig, inte jag. Om inte annat så vill jag veta så jag vet vem tusan jag ska hålla ögonen på. Inget säger ju att denna någon stannar vid att bara terrorisera en person här när rätt många är så klena som de är.

/Beam 12008-06-26

Så fick jag äntligen förorsakat blodvite på Fray även om det känns som något som ligger utanför protokollet. Jag har problem, verkligen problem. Fattar inte att Fray inte förstår hur det ligger till, hur jag blandar ihop hans träning med andra händelser som skett och hur jag inte kan sluta tänka på det ens när jag -vet- att det är Fray som trycker upp mig mot väggar och golv. Och jag -kysste- honom! Och han stod kvar! Vad fan händer egentligen?

Och vad fan händer om Trigger får reda på det?

Ett tag trodde jag att Stifle visste vad som hänt, men han påpekade bara det faktumet att Fray fått på snoken och inget annat. Förstå hur spänd jag var vid det tillfället! Naturligtvis är kräket ändå ett as. Ett dumt jävla as som vägrar berätta vem fan som klått upp honom så fruktansvärt. Inte för att jag bryr mig annat än att jag gärna vill rätta till saker med den hjärna som givit kräket sådana skador, kräket själv ger jag ju inte så mycket för. Kanske borde jag ge honom lite mer luft med tanke på vad jag vet om honom, men hans närvaro får det att krypa i huden på mig. Som att höra en skallerorms skallra och instinktivt veta att kräket hugger en om man kliver på honom. En ärrad och skadad själ beskrev jag det med innan, frågan är om den inte är frätt också. Eller frätande.

Och så gav jag mig förstås på honom bara för att jag är så förbannat frustrerad, men det tänker jag fan inte erkänna. Och vill han dö i frid så visst! Fint! Gör då det!

Jag borde sova. Verkligen. Och äta. Men jag saknar något. Eller så har jag snarare för mycket av något. Jag är så stekt. Jag bara känner det på mig. Kanske, bara kanske, är det lika bra att Helios snart ger sig av ändå? Jag behöver... tänka.

/Beam 12008-06-26

Det kan inte hjälpas, men jag blir alltmer fäst invid honom. Han borde egentligen straffas för det och för de begär jag känner, men jag kan helt enkelt inte få för mig att utdela något Känns en smula orättvist men jag kan inte riktigt sörja över detta faktum heller ens en gång. I grund coh botten är jag nog en dålig människa ändå. Kanske hittar han Iago också så han slipper oroa sig för snorungen, men samtidigt så var det ju delvis jag som höll honom från att genast söka upp ungdomen. Och själv fick jag mig en simlärare på köpet. Behöver jag ens skriva att det är Trigger det handlar om? Som om att jag någonsin kommer att glömma det?

Fan, till och med nu, timmar senare, så känner jag mig varm. Het rent utav? Det är en sådan underlig känsla. Inte otrevlig, inte alls, men det känns så.. fel. Som om det egentligen inte har att göra med mig alls, fastän det känns så personligt och får mitt hjärta att slå så hårt. Som att det egentligen drabbar någon annan och jag bara råkar ha en överdos av empati som gör att jag, på något vis, tar del av det.

Jag vill fan inte att han åker iväg med Helios. Inte redan.

/Beam 12008-06-25

Satan! Jag blir så förbannad! Inte bara på Fray, utan också mig själv. Det är andra gången på kort tid jag hamnar i riktig knipa och det känns så förbannat onödigt. Inte minst eftersom jag brukar vara så försiktig, att vara orädd är generellt inte det samma som att vara dumdristig, men det börjar allt mer verka som att det skulle vara så.

Fray tränade med ögonbindel i gymmet när jag kom, naturligtvis kunde jag inte låta bli, utan var bara "tvungen" att involvera mig i det hela. Det gick rätt bra, Fray är skicklig och parerade mycket av mina anfall, men jag fick in en del stötar jag med. Här inse jag dock att något går fel och han försöket ännu en gång att krama livet ur mig! Inte nog med det, utan att det ska komma till tankar om.. andra saker. Det är pinsamt och genant att inse att scenariot påminner om ett annat, och i ett sådant läge!

Fray bad om ursäkt förstås, men jag är trött på att hela tiden hamna i problem för att han inte kan kontrollera sig, så jag håller inne på det. Han får fan visa att han är värd det först.

/Beam 12008-06-13

Titeln säger nog det mesta. Efter mitt besök hos Verdandi var jag, som oftast, på uselt humör. Det borde inte påverka mig, men sanningen är uppenbarligen en annan. Ändå kan jag inte annat än säga att jag visste precis vad jag gjorde när jag lät Iago ta del av det hela. Han är så lätt att egga upp, mana till det förbannade raseri som driver honom. Allt gick faktiskt som planerat och samtidigt fick jag ur mig en hel del frustration och irritation. Det var bara en detalj som jag inte räknat med: järnröret. Iago tänkte efter och greppade ett järnrör. Inte nog med det, han planerade anfallet! Jag såg det! Noterade hans rörelser och inte minst så kände jag det när järnröret slog till mig i buken och han hävde mig över klippkanten.

Kanske borde jag vara tacksam att det var vatten jag föll i och inte ett gäng vassa klippor, men känslan av att drunkna är inte heller trevlig. Det värsta är att kräket inte menat det, annars kunde det ha varit perfekt. Inga vittnen till dådet, eller så kunde det ha varit. För överlevde gjorde jag uppenbarligen, annars skulle det vara jävligt svårt att skriva det här.

Svaret på hur jag klarade mig, stavas Trigger. Hur han lyckas vara på rätt plats vid rätt tid vet jag inte, men jag tänker fan inte ifrågasätta honom om det. Han drog mig, praktiskt taget, ur dödens våta käftar och satte mig på land igen. Och så kom sanningen fram, den om att jag inte kan simma. Jag kunde i Matrix, men det var år sedan och sedan dess har jag inte kommit i kontakt med vatten som varit djupt nog. Kanske var det anledningen till att jag inte klarade mig, eller så var det panikens fel.

Men upp kom jag, med hans hjälp, och jag bröt ihop. Det var riktigt kört där, och jag visste om det.

Det var inte bara tacksamhet som drev mig vidare därefter, när jag väl samlat mig en smula igen. Absolut inte, det behöver jag aldrig erkänna öppet heller. Jag tror dock inte att han klagar. Han gjorde det i alla fall inte då och det gav onekligen mig något annat att tänka på. Gud. Jag har ont i kroppen, det medger jag, men det är fan värt det! Vartenda blåmärke och varenda mör muskel. Och jag ångrar inte ett dyft.

/Beam 12008-06-12

Okey, något är helt klart fel på Iago. Inte bara idag då, även om han verkade fullkomligt apatisk, ja rent av smått glad när han såg mig (och hur underligt är inte det!), utan också överlag. Det är defenitivt något fel på folk som bara löper ut i bäsärk och inte tänker sig för. Nog för att det kräver träning, men ingenting i hans kroppsspråk eller beteende gav tecken på att han tänkte alls. Eller kunde tänka. Desperatism var det väl snarare, en vilja att ha ihjäl något som inte dog, för hur lätt är det att slå sönder sandsäckar?

Jag blir illa tvungen att tala med Verdandi om saken. Det bär mig emot, men vad fan ska man göra? Dessutom undrar jag varför han blev glad av att se mig? Eller nå, glad och glad, men för att vara Iago så var det väl så jävla nära glädje man kan komma? Skitskumt i alla fall. Hade det inte varit för att han är ett sådant yrväder, utan krontoll, hade jag fan trott att han hade något skit för sig. Men det där med att planera kommer honom antagligen inte ens för. Skumma unge.

Nåja, Verdandi var det.. Helvete. Efter sömn. Hon är lättast att ta som en smula yrvaken, eller om det är för att jag själv är utvilad? Gud vet.

/Beam 12008-06-08

Var Sparrow hållit till vet jag inte, men hon har absolut missat en hel del. Skönt att se henne igen däremot, hon har alltid fört ett visst lugn med sig, även om hon är hård mot sig själv. Fråga mig inte vad det är med alla de här klena personerna, men visst verkar de dras av samma åkommor. Sparrow trodde snarare att det var tvärtom, att skakade själar skapade klena kroppar, men jag är säker på att det snarare är motsatsen som råder.

Nåja, nu fick hon träffat Maize i alla fall och om inte annat så har väl gamla Maize funnit en ny att tala konst med. Kan säkert vara förbannat bra för själv är jag inte ett dugg intresserad. Borde se över Maize lite förresten, hon verkar ta ut sig rätt hårt med tanke på hur hon skakade när hon lämnade mässen. Dessutom har hon tappat i vilkt och jag är inte alls säker på att det är hälsosamt. Får kanske påeka det för Verdandi om hon inte redan noterat det. Vilket hon säkert har. Hon verkar se det mesta, kärringen.

Sparrow verkade för övrigt vilja umgås mer med mig. Inte mig emot, men visst är det lite märkligt? Vi är ju inte direkt lika och hon kommer ju bra överens med de flesta så vad ska hon med mig till? Nå, det är kanske bara bra att hon söäker sig till mig. Om inte annat så kan jag se till att hon äter lite och kanske kommer igång med att träna också.

/Beam 12008-06-08

Efter att ha arbetat, ätit, väckt Trigger, utforskat grottorna lite mer ingående, tagit en dusch, ätit igen, så är dagen numera slut. Nu ligger jag och kan inte låta bli att inse att det roligaste för dagen inte var att utfoska grottor så mycket som att faktiskt skrämma Trigger. Ja, hör och häpna, men om inte det aset är rädd för Aztec? Eller i alla fall tycker att han är riktigt obehaglig. Nå, inte för att jag klandrar honom, men någon måtta får det väl ändå vara? Trodde ärligt talat att han skulle krypa ur skinnet när jag beskrev Aztec och samtidigt strök utmed hans axel. Var en syn att se!

Sedan blev han, förvisso, upprörd på mig. Igen. Jag är duktig på att locka fram det ur honom, samtidigt som att han, vid de tillfällena lockar fram tankar hos mig som verkligen inte borde höra hemma där! Det är andra gången på kort tid när jag tänker på... saker jag inte borde tänka på! Än mindre när man ligger nertryckt någonstans. Pinsamt! Men nå, jag vet i alla fall hur jag ska hämnas om det händer för ofta. Tänkt att vår gyllene blondin skulle visa sig vara till nytta.

/Beam 12008-06-07

Ja vem hade trott att man skulle fått en chans att se vad också Spitfire går för i närkamper. Inte illa alls även om hon är ringrostig och kort. Envis som en åsna därtill, men i alla fall det kan vi ju påstå att vi har gemensamt. Sedan är hon minst lika retlig som en irriterad geting, men det kan man leva med. Hon kan ju sina saker åtminstone, annars skulle hon väl mest ha varit ett problem.

Bjöd in henne att komma och träna oftare. Fray är vida bättre än mig och det är nyttigt att ha lite olika personer att träna med. Håller en igång och i skick. Även om konkurrensen här knapapst är av samma kaliber som i Zion så kan det fortfarande inte vara annat än bra att hålla kroppen i trim och sina gamla tekniker i skick. Vem vet, för eller senare kanske det behövs i något skarpt läge. Inte för att jag lär få återvända till Zion ens om jag kunde, men vem ska hindra en från att drömma? Ibland ångrar jag att jag lämnade stället, men vad ska man göra. Alternativen är inte alltid så många, är dem?

/Beam 12008-06-06

Råkade på Fray ensam i gymmet idag och passade förstås på att se vad han gick för nu när han inte har sina förbannade spärrar ivägen.

Som väntat gav det en hel del även om han, naturligtvis, såg till att kopppla fast ett grepp om revbenen på mig. Jag blir knäpp om de inte läker ihop snart! Men jag blir allt starkare och uthålligare och snart ska jag kunna ge Fray en mtach på riktigt. Förvisso spelar han i en helt annan klass än mig och har dessutom fått för sig att jag är värd att träna, men jag tackar och tar emot. Vem vet, om några månader ångrar han kanske det tilltaget? Jag är, trots allt, varken dåligt byggd eller vidare svag, så får jag bara rätt på teknikerna igen så kan det nog bli något av det hela.

Faktiskt skönt att få en riktig tränare igen. Så fort man är av med en märks det hur mycket man tappar bort i gamla vanor.

/Beam 12008-06-04

Myckt ska man vara med om innan domedagen är här. Nu senast så var det Bengal och Spitfire som var i farten. Vilket par dessutom! Båda två fulla som ägg och med en humor utan dess like. Jag borde kanske brusat upp mer, men i alla fall Bengal backade klart undan bara jag blängde på henne. Nej, jag blev inte arg. Våt var jag mer eller mindre ändå, nyduschad som jag var, men visst: kläderna fick jag ju hänga på tork. Tur för dem, kanske, att jag ändå skulle till sängs? Nåja, var väl kanske inte så illa ändå. Det kan behövas lite humor på den här Gudsförgätna basen.

/Beam 12008-06-03

Hur ska man besegra någon som så uppenbart inte tål fysisk smärta när det inte heller är fysiskt våld han brukar. Jag vet inte ens vad han gör som gör mig så lamslagen, för det kan väl inte bara vara hans utseende?

Trigger och jag arbetar med hans önskade program. Nå, jag ska inte ta åt mig alltför mycket av äran, för i vanlig ordning så är det främst han som sköter jobbet, men jag finns där då och då. Nu skulle vi börja se över lite detaljer, medan vå kära blondin var sen. Alltså lät vi koppla upp mig först. Det är inget litet program han bett om, vår "kamrat". Guld, pyramider, vattenfall. Som Aztekerna själva fast i överdrift, naturligtvis. Lite för pråligt i min smak, absolut, men vad ska man göra?

I vilket fall så begav jag mig in för att se se över detaljer. Inte minst min egen pyramid. Där dök också Aztec upp, skimrande som..jag vet inte vad. Jag kan helt enkelt inte hantera det, hantera honom. Ändå -vet- jag att det är ett virus som gör honom så lysande, men det är så svårt att förneka vad man ser. Dessutom var han riktigt trevlig, på ett litet för nära vis.

Jag får helt enkelt undvika att hoppa med honom. Ska nog inte bli så svårt, jag hoppar knappt i vanliga fall ens en gång. Har helt enkelt för svårt att förneka vad jag ser trots att det är program.

/Beam 12008-06-01

Blev avbruten i mitt tidigare skrivande och hittar inte filjäveln så jag får väl börja om på en ny.

Avbruten ja, det är just vad jag blev. Trigger kom och hälsade på just som jag låg och skulle avsluta mitt vakna dygn med att skriva ett inlägg gällande Saws våldsamma beteende, vilket han inte har full kontroll över. Det skulle visa sig att Trigger haft liknande problem som jag haft med kirurgen och vi kom fram till att det har med Stifle att göra. Säkert Verdandi också, det är jag nog säker på, men det verkar som om Stifles nystartade doseringar med Zoloft är en stor pusselbit. Jag är fortfarande en smula yrvaken ska erkännas. Trigger gick nyligen och jag borde kanske ha somnat om en stund, men jag kunde inte.

Vad ska vi göra nu? Är han nöjd med vad han fick? Jag känner mig.. stel. Ovan. Gud. Det var så..otroligt! Jag glömde till och med bort att vara nervös och det känns.. bra. Ja, faktiskt bra. Men spänt. Hur allvarlig är han och hur allvarlig är jag? Han hade en smula bråttom när han stack och jag förstår ju att det beror på hans ungar, men det känns ändå som att det kanske är en anledning till att slippa vara kvar. Eller så är det bara jag som läser in saker som inte finns. Skulle ju inte vara första gången och säkert inte sista heller. Jag hoppas det blir mer, det gör jag faktiskt, även om det var intensivt och energifyllt på sådan nivå att det måste vara syndigt. Är det på gränsen till att dra på sig två dödliga synder? Girighet och lust?

Det känns som om jag kan grubbla mig fördärvad på detta så jag gör väl bäst i att gå uppp och jobba, efter att jag duschat av mig ordentligt. Får nog ta och tvätta mina sängkläder också.

/ Beam12008-05-31

En mycket varierande tid har nyligen passerat. Ett dygn som främst bestått av arbete med porten men som också lät mig komma på Fray och Stifle med att tala. Krävde en muntlig redovisning av Stifle gällande det förödande hopp som slet sönder honom och förolyckade Magnet. En rätt meningslös sak att göra, jag kan svära på att jag inte skulle förstått ett ord om jag inte redan fått Eclipses rapport. Inte nog med det, i slutet när han så gott som galopperade iväg med orden så tuppade han av. Inget annat att göra än att tacka och ta emot! Tydligen har Stifle börjat gå på Zoloft, vilket verkade vara anledningen till att han föll ihop. Borde söka upp lite information kring det där.

Så skulle jag till gymmet och träna upp mig lite. Arbetet gör förvisso sitt, men inte på samma vis som genomtänkt träning. Saw fanns dock på plats och gissa om han hade energi. Så, förbanna min nyfikenhet, man jag helt enkelt tvungen att se över just vad han kunde. En hel del visade det sig. Boxning och rena rama gatuteknikerna. Inte nog med det, uppenbarligen kan han inte hålla rätt på sitt förbannade humör heller. Blev allt mer vålds