En alfahonas memorarer

Det kan inte hjälpas, men jag blir alltmer fäst invid honom. Han borde egentligen straffas för det och för de begär jag känner, men jag kan helt enkelt inte få för mig att utdela något Känns en smula orättvist men jag kan inte riktigt sörja över detta faktum heller ens en gång. I grund coh botten är jag nog en dålig människa ändå. Kanske hittar han Iago också så han slipper oroa sig för snorungen, men samtidigt så var det ju delvis jag som höll honom från att genast söka upp ungdomen. Och själv fick jag mig en simlärare på köpet. Behöver jag ens skriva att det är Trigger det handlar om? Som om att jag någonsin kommer att glömma det?

Fan, till och med nu, timmar senare, så känner jag mig varm. Het rent utav? Det är en sådan underlig känsla. Inte otrevlig, inte alls, men det känns så.. fel. Som om det egentligen inte har att göra med mig alls, fastän det känns så personligt och får mitt hjärta att slå så hårt. Som att det egentligen drabbar någon annan och jag bara råkar ha en överdos av empati som gör att jag, på något vis, tar del av det.

Jag vill fan inte att han åker iväg med Helios. Inte redan.

/Beam 12008-06-25