Luleå Fiskevårdsområde

Det visade sig vara lite svårt att hitta en vettig karta på just Luleå Fiskevårdsområde så då passade jag på att ta en ny bild som kanske kan leta sig ut på the internetz.
 
Fiskekort går att köpa för 50 kronor dagen och kan köpas på Luleå turistbyrå hos Vildmarksshopen samt på Team Sportia i Luleå.
 
Nu revs mitt fiskekort upp lite slarvigt, men man får i alla fall en lite bättre överblick än tidigare bild man kunde hitta på Google. Längst ut till höger borde det stå Klubbviken.
 
I morgon blir det fiske helt enkelt!
 

Lättnad

Blicken såg dimmigt upp mot det mörka tygklädda taket. Det mesta av discobelysningen hade släckts ner sedan länge, men fortfarande var någon enstaka gul och röd lampa tänd för att underlätta för vad lite av personal som fanns närvarande. De hade druckit för mycket, alldeles för mycket, men det fanns ingen tvekan om att hon levde. Hur annars skulle man kunna känna så mycket smärta om man inte levde?

En smärtsam utandning fick hela kroppen att mola, trots att hon annars inte rörde på sig, och trots det milda ljuset i utrymmet blev hon tvungen att blunda igen. "Mer!"
Rösten var sträv, skrovlig och trots att den saknade egentlig styrka och snarare lämnades som ett klent önskemål än en order så lät det ändå snarare som att den tillhörde ett odjur än någon som borde vara kapabel till att tala, men så var det nog precis som det skulle i slutändan. Hade hon inte lika gärna riskerat att börja gråta skulle hon kanske ha börjat skratta åt denna dimmiga tanke, men nu låg hon bara kvar på golvet och reflekterade inte vidare över att tungan lika gärna kunde växt samman med gommen så törstig hon var.
 
Ordet gav ändå effekt och sticket i armen bara ögonblick senare var inte hälften så smärtsamt som det faktumet att någon först greppat armen, men det hela var ändå inget annat än en förutsägelse om lättnaden som skulle ta vid. De var alltid snabba med att ge henne vad hon ville ha ända sedan det mycket kortvariga tillfälle då hon fått för sig att hon ändå förtjänade något annat och helt enkelt lämnat denna fristad för de förtappade. De hade protesterat förstås, det gör man gärna när man riskerade bli av med ställets största dragplåster, men det hade också slutat i ett blodbad. Det borde de förstås ha förväntat sig. Vad de däremot inte förväntat sig var att hon i stort sett kommit tillbaka bara timmar senare, driven tillbaka av bländande dagsljus och den där evinnerliga tystnaden som lett henne hit från första början. Ensamheten kom hon förstås aldrig undan, till och med här fick man nöja sig med att bara vara ännu en i mängden av ensamma förtappade själar, men möjligheten att dämpa och dränka sina tankar och känslor var så oändligt mycket större än vad världen utanför kunnat ge henne. För det fick man gärna bli kallad för tamhund, eller än värre ting. Slutligen var det vad hon iklätt sig, en tamhund att komma på inkallning och låta tänder bita tag där de önskade. De betten svepte iväg henne på mångt större djup än de första djupa bloss från hemmarullade jointar som öppnat upp för möjligheten att känna lättnad. Det hade dock gått fort att inse att jointar inte skulle räcka i längden.
Vad snabbt det gått utför efter det. En evig jakt på droger, minskad förmåga att behålla det själlösa livet som en hederlig skattebetalare, en minskad vilja till att låtsas vara som alla andra. Till slut hade hon satt sig i skuld och blivit vräkt och därefter hade hon lämnat Sverige och smärtan av att vara namnlös och utstött.

Igen slog hon upp det enda kvarvarande ögat när drogerna susade genom blodet i hennes magra lekamen och pumpades ut i hela kroppen via hjärtat. Igen kunde hon andas in och igen kunde hon andas ut utan att känna annat än en tacksamt bedövande känsla sprida sig genom den mörbultade blodfattiga kroppen. Ljuset i taket bladades ihop till en obeskrivlig virvel av färg innan mörkret sakta växte och lät ta över hennes syn och närvaro. För ett ögonblick blixtrade det till och hon kippade efter andan, men de få ryckningrana stillade sig snart och igen kunde hon sjunka undan till en efterlängtad medvetslöshet.
 
Vid tredje tillfället någon sedan svepte till henne med sopborsten utan att få en reaktion från den utslagna kvinnan med den öppna blicken fick man helt enkelt inse att hon dött bort. Chefen skulle förstås inte bli glad, men samtidigt hade en uppenbar risk för ett abrupt slut försvunnit. Det skulle förstås bli ett förbannat härke att städa undan både lik och tvätta rent golvet, men det kunde det väl vara värt. En varulv hade förstås inget bland vampyrer att göra men blodet var förstås en lockelse så stor som någon. Det hade hon själv också varit när hon först dök upp, men det var då det, nu skulle hon bit efter bit lämnas i kloaksystemet. Inte lönt att begrava henne, jorden skulle säkert bara spotta ut henne om det var möjligt och gudarna skulle veta att man inte ville ha polisen snokande i ärendet, det räckte med att chefen såg hungigt på en...

Svårigheter i vardagen

Ibland är det inte så lätt.
Inte lätt alls.

MEN HUR SVÅRT KAN DET VARA?!
 

Matlagningsexperiment - Soppa med oxhjärta

Så är det dags igen.
 
Ur frysen plockade jag ut ännu ett stycke oxhjärta som jag ska upp i bitar och delade på två omgångar. Bra att göra om första omgången skulle bli oätlig - eller om man bara skulle vilja testa något annat.
 
Jag stoppade genast i en näve bitar med oxhjärta i en kastrull med vatten, några skivor äpple samt grönsaksbuljong och lät det koka upp medan jag skalade motrötter och lite palsternacka. Speciellt morrötter är billiga nu, jag kom nämligen hem med två kilo igår för futtiga åtta spänn och kommer väl försöka göra en hel del med just rotfrukt framöver. Ändå är jag inte särskilt förtjust i morrötter...
 
I vilket fall skar jag upp morrötter och palsternacka i bitar och lät dem koka separat. Nu har jag rätt nyligen blivit ägare till en stavmixer så när de kokat ett tag (så jag lätt kunde sticka igenom gaffeln) tog jag dem av spisen, hällde ut vattnet och hällde ner dem i en skål för att mosa ut dem med stavmixern till hjälp. Därefter röde jag ner detta rotfruktsmos i köttet med buljongen. Tillsatte salt och peppar och insåg att jag dels hällt i lite för mycket peppar och att det dels smakade lite väl mycket morrot (som sagt, inget stort fan av morrötter).
 
Lite rotande i kylen och jag skär upp resten av äpplet som jag haft till köttet, samt häller i blandsaft! Lite sött till maten är aldrig fel. Jag kunde valt att hälla i lite cocca cola också, men Bobs bärsaft fick minsann duga!
 
Nu ska det puttra en liten stund till, men snart ska jag testa det. Kanske borde jag slängt i ett lagerblad med? Ni vet, för grytsmakens skull?
 
 
 
Hade tyvärr inget att lite snyggt garnera med, men soppa blev det i alla fall!
 

Matlagning - Oxhjärta

Det är lite mitt nya tema för stunden.
Som arbetslös, och än så länge utan inkomster alls i väntan på A-kassa, så är det ju inte precis som att pengar växer på träd så här kommer jag försöka slänga upp en eller annan bra idé för andra att använda sig av.
 
Idag köpte jag oxhjärta för 27,95 på Citygross. Mitt hjärta låg på 0,954 kilo, så det kostade mig futtiga 26,60 att släpa med mig det hem. Oxhjärta, tänkte jag sedan, vad sjutton gör man med det?
Google sa, i stort, tillaga det som vanligt kött!
 
Sagt och gjort! Jag skar bort lite fett ifrån ena kanten och delade sedan upp det i tre bitar. Två såg jag till att frysa in medan jag genast satte mig för att experimentera med den sista biten som jag skar upp i tärningar.
 
Sedan? Smör, salt, peppar, en smula grönsaksbuljong och papprikapulver och ner i en gryta!
That´s it! Det blev både gott och eftersom jag bara just lät det brynas och sedan puttra i en ytterligare fem minuter så blev det sådär lite härligt motstånd i köttet som jag personligen bara älskar - utan att det blev segt.
 
Skulle man vilja göra soppa på detta är det bara att hiva in lite mer buljong och vatten - och vilka kryddor man känner för, och kanske lite lök och / eller rotfrukt. Vill man ha mindre tuggmotstånd skulle jag gissa på att det bara är att hiva på locket och en gnutta vatten och sedan låta dte puttra i en kvart - 20 minuter.
 
För mig blev det en mindre måltid som tog drygt en tio minuter att ordna upp - inklusive googlande och tankeveck i pannan.
 
För övrigt blev det så pass gott att jag skar upp lite lammkött som jag fått av en god vän och hivade det i ugnen, gömt i ett foliepaket. Om ett par minuter ska jag se om det blev lika gott!
 
/VildKatt
loves foodz

Får rita sig pengar.

Så var det med det. Inga pengar denna månaden eftersom pappersarbetet kom in för sent. Inget värt att gnälla på eftersom jag minns att det sista fylldes i någonstans efter den 24:e, så det är bara att stå ut. Tur i oturen är att Sel ska betala lite extra av hyran för att hon betalat lite mindre innan, så det är bara till att hålla igen med övriga utgifter och sedan se när man får betalt från nästa jobb.

Här får man ibland betalt varje vecka, så det kanske hinner fixa till sig så att jag slipper ta mer av fonderna ändå.

Så just nu är det att se fram emot söndag då jag ska träffa David som vill ge mig jobb på hans trädgårds/gräsklipparfirma. Kanske blir det alltså inget Dobbies, om vi kan komma överens, för han har verkligen legat i med att jag ska hinna träffa honom innan något beslut görs!

Anyway. Fredag. Det blir kyckling korma och lite vin till det och som det ser ut nu så spelar jag redan, så spel på det skulle jag gissa. Får se om det blir utgång till den lokala puben i morgon. Är liksom på tiden.

/VildKatt - tur man har sparkapital

Till någon annan, som inte är jag.


It´s so fast I´m gonna die!

Det går bara så galet fort ibland att man blir helt mållös. Här har Sverige en del att lära, så mycket ska vara sagt.

Satt på golvet och lyssnade på Lindsey Stirling medan jag höll på att mecka ihop kökspallen Bekväm när mobilen ringde och ett okänt nummer lös på displayen. Bara att svara alltså, utan att ha knuten i magen som kommer när ex-jobbet ringer. Sedan går det fort. En Linda på Dobbies ringde och ville ha in mig på intervju. Det bästämdes att i morgon klockan tio blev bra och så var det bestämt!

I Svealand får man ibland sitta i veckor och bara vänta, men här går sådant på en handvändning!

Så jag har ringt och skvallrat för min mor i drygt en timme. Som man ju måste göra. När jag sedan loggar in på mailen har har Eugen, som jag mötte på en plantskola igår där jag också lämnade in mitt CV, mailat och skickat med mig en hög med kontaktuppgifter till folk som kan tänkas anställa mig tillsammans med bra länkar på bra butiker för både möbler, datorer och kläder.

Så ja, mitt första jobb här borta var kanske ett rent misslyckande, men vet ni vad? Jag kan leva med det.

Nu hoppas jag bara att morgondagens intervju går bra och att anställningsformen verkar vettig, sedan kanske jag kan dissa det här med att vara hemmafru igen. :D

/VildKatt - i de snabba kontakternas land

Hemmafru igen

Jag känner mig mer än lite misslyckad för att jag inte kunnat hålla mig kvar vid ett jobb i mer än två veckor, men jag är minst lika lättad. Hur svårt det faktiskt var att jobba som "pop-washer" hade jag inte ens kunnat föreställa mig, för hur svårt är det att diska? Nå, om det bara varit det man skulle göra?

Diska var en sak. Hämta disken uppe i restaurangen en annan. Putsa silvret, förbereda frukosten, sortera allt i köksregionerna, byta dukar på borden. Igår fick jag dessutom fläktfilter att tvätta av, vilket inte gjorts på minst två veckor (eftersom jag inte haft dem i disken innan) och det skulle ske Innan kockarna sätter igång med att jobba igen. Så med andra ord skulle det helst vara gjort dagen innan.

Problemet var väl egentligen inte att hålla rätt på allt, men problemet var att jag på detta får tre olika direktiv för varje sak - samt klagomål för att jag borde veta vad jag ska göra vid det här laget, när jag nästintill dagligen fått nya uppgifter. Faktum är att jag inte EN ENDA GÅNG faktiskt fått klargjort just vad jag Egentligen ska göra.

"Haha, pop-washer kallar vi folk som är kiktchen-portier. Vi har en mapp här där det står alla sysslor, vilket vi kockar egentligen ska gå igenom med dig, men det har vi inte gjort."
Just så sade den ena kocken i lördags, sedan stoppade han undan pärmen igen utan att jag fått en chans att se över den.

Och till råga på allt skar jag mig i fingret i samma andetag som min chef kom in (klockan 21) och frågade mig om jag dels kunde komma in klockan åtta dagen efter, sedan åka hem vid elva och komma tillbaka klockan fem igen. Allt för att han inte kan göra upp ett schema därför att de successivt ville knuffa ut tjejen som tidigare haft min plats, utan att säga till henne att de inte är nöjda med henne.

Så, jag ljög i lördags kväll och sa att jag fått ett nytt jobb och igår var min sista arbetsdag.

Åh UK, why you so crazy?

Sjöben

Jag svär på att jag fortfarande har dem! Tycker det gungar till lite hela tiden, men jag måste inbilla mig? Man kan väl inte ha sjöben när det gått mer än 24 timmar efter landsättning? Behöver jag nämna att jag var sjösjuk och därmed tackade mig själv för att jag var smart och köpte sjösjuketabletter? Nå, för så var det! Hade varit horribelt om jag inte kunnat sova mig igenom merparten av de där 16 timmarna till sjöss.

Anyway så sitter jag i London i skrivande stund. Jag och Sel lyckades manövrera oss genom stan för att hitta ut till The Pavement där spelaren till Thifnuin håller hus. Var inte så krångligt ändå, men vi har mest Selma att tacka för det. Selma är Sels GPS som så snällt lotsar oss in bland stora vägar och underliga korsningar. Förvisso tyckte hon, vid något tillfälle, att vi skulle göra en U-sväng under en bro...

Här har vi i alla fall blivit behandlade som adelsfolk och fått sovplats, mat och dryck och tillfälle att bada badkar! Något jag tog tillvara på, jag som inte badat badkar på över två månader! Hann till och med sova en slurk där. Göttans!

I morgon bitti reser vi dock vidare norrut. Jag borde väl ringa Luleå och snacka med arbetsförmedlingen, men jag tror att det kan vänta ytterligare en dag så jag faktiskt får en ärlig chans att ladda upp mobilbatteriet ordentligt. Inte nog med att det är dyrt att ringa härifrån, det skulle dessutom vara jävulskt irriterande om samtalet dessutom helt dog bort.

Så, i morgon håller vi tummarna för att vi hittar en lägenhet i närheten av Glasgow, inte sant? :)

/VildKatt - lite sjösjuk ännu, på riktigt!

Radioprat

Man vet att det närmar sig avresa när man får vara med på morgonpasset och önska en låt, med motiveringen om att man snart "flyr" landet. Det är vad som hände idag på Sveriges radio

Bilen har jag däremot kvar och det börjar bli lite av ett orosmoment. Helst ska den vara borta till fredag redan men blocket verkar inte vara på min sida. Kanske måste jag dra ner den till en fyra tusen innan någon nappar? Jag som gärna velat ha fem för den. Nåja, den som hinner får se!

I vilket fall ska det bli skönt att komma iväg, trots både bil och den ansökan som ska gå igenom tre statliga verk innan den kan komma till vila. Bara jag kommer iväg så borde det lösa sig hur som, känns det som i alla fall.


10 små tomtenissar

Midvinternattens köld är hård.
Tio små nissar i djup snö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter.
Snart i sitt eget blod han flyter.

Nio Små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljustrimma.
Ugglan ho-ar från sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen.
Tomte ligger död på trappen.

Ute på trappen står gröten och ångar,
åtta små nissars intresse den fångar.
Tre små nissar gröten sig nalkar,
stackars nisse på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt

Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katt som bakom dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna från tomtehand,
suger Misse bort från tand.

Sex små nissar mot julbordet ilar.
Snabbt de uppför bordsben kilar.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller neråt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lille nisse, stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra små nissar festat på sill,
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp,
och tar för sig i vars en kopp.
Ner ramlar nisse i glögghett hav,
likt skållad mandel hans skinn faller av.

Tre små nissar i granen sig svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga.
Strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek.
Ångrar då sin ystra lek.

Två små nissar omkring sig tittar.
En smällkaramell då de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppas.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Men under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jäkla tomte finns kvar.

GOD JUL!

(Och tack faster Nette för att du slängde upp texten på facebook så jag slapp leta. :D )

Anhalt 3, 4, 5 och 6.

Vi samlar allt i en stor klumpsumma helt enkelt.

Sedan jag skrev i bloggen i Umeå har jag hunnit med en hel del till. Efter Umeå drog jag mig ner mot Haninge i Stockholmstrakten för att bo hos Vicotnik och samtidigt hälsa på Helena som jag lärde känna i Luleå. Där hann jag även med att råka på en del forumiter från www.rollspel.nu (wrnu) som samlats upp för att möta upp Han som just landat efter en flygresa från Australien. Till det han jag förstås bli en smula onykter på krogen.
På en tisdag. Yepp, yepp...

Från Umeå tog jag mig sedan hem till Malmö. Ett besök på min tidigare arbetsplats där nere gav mig en chans att fråga om jobb, utan att få direkt gehör, men att träffa gamla arbetskamrater var lika roligt för det. Gled runt i ett par timmar bara för nostalgins skull och hade det riktigt jävla trevligt!
Dessutom fick katten ett nytt klösträd att ha och slipa klorna på när han nu ska bo hos mina föräldrar ett antal månader.

Från Malmö for jag, bara två dagar senare, till Nässjö och riksmötet för Sverok som varade hela helgen. Sverok är riksorganisationen för spelhobbyn som har 190.000 medlemmar och 1200 föreningar. Här ska 101 ombud komma överens om vad som gäller för kommande året. Överlag är det emellanåt en riktig cirkus att försöka samordna en sådan mängd olika viljor, men det var faktiskt ett lugnt och samlat möte i år. Nästan riktigt harmoniskt.

Det är också ett möte som kräver en hel del dextrosol, energidryck och minimal sömntid för att man ska orka med dels mötet, dels allt roligt som händer på kvällarna.

Nu däremot, efter att jag redogjort allt med en stor vägg av text, sitter jag på en obäddad säng i Växjö - i ett eget rum!
Mys och Eriks katter tassar runt på golvet som kelsjuka hajar och jag har sovit som en klubbad säl. Här har jag nu varit sedan i söndags kväll, och kommer väl stanna tills på fredag förmiddag. Planer har jag inte många, men igår käkade vi tacos och såg på en tråkig film i goda vänners lag och idag ska vi ta oss en runda i stan.

Därmed är denna rapport i mänskligt flängande genom landet slut. Nästa gång vi hörs bör bli när jag är i Kalmar, vilket jag är i från och med lördag. ;)

Over and out.

/VildKatt - mmmm tacos.


En tant kommer lastad

Nyss hemkommen efter att ha snurrat runt i Umeå som en idiot. Inte ens hem hittade jag, som jag annars brukar göra, utan det tog ett tag innan jag insåg att jag var på fel sida järnvägen ute på Holmsund.

Men Amanda kom och hämtade mig på universitetssjukhuset efter mina misslyckade försök att hitta ut till henne på Ersboda. Detta för att jag skulle kunna vara med i hennes och Emmies kampanj Post Mortem. Jag skulle bara vara med som en SLP (spelledarperson) men hade ändå ganska roligt. Inte minst så när jag fick leka med musiken i den scen som jag själv inte var med på.

Därmed har jag alltså hunnit lajva en smula även om det var korta prestationer. Fick köra en bull-tant, vid namn Ellen, vars beteende skulle påminna om proffessor Dolores Umbridge (Harry Potter). En tant som var besatt av en demon och därmed bjöd på bullar med blod till (som ingen åt). Dessutom fick jag spela en kort scen där jag var en viking som dog i strid.

Den senare kände jag nog att jag kunde dragit ut mer på, men att spela en besatt bull-tant i jakt på en särdeles sten kändes helt okej. Önskar nästan att jag fått en större chans att få tolka en motsägelsefull kärring bara för att få känslan att lossna ytterligare. Likväl tror, och hoppas, jag att de närvarande lajvarna fick vad de behövde för att dra kampanjen vidare. Ja, kanske kanske fick de till och med en obehaglig känsla med sig. ;)

// VildKatt - gör sig bra i blod och smuts


Så här bra var jag förstås inte, men det är vi nog tacksamma för. XD

Andra anhalten: Umeå

Efter att ha trotsat väder, vind och klass 1 - varningen så har jag nu ankommit, hel och fin, till Umeå och Holmsund. I detta nu sitter jag och Anders på hans soffa. Detta medan Porthos undersöker lägenhetens alla skrymslen och vrår i jakt på de få dammråttor som Anders råkat glömma bort att dammsuga upp.

Som vanligt var katten an klippa i bil och transportväska och väl framme gick han, utan problem, från bilen till lägenheten. Därmed ska jag och Anders äta lite paella-rester ikväll som Lena och Lars (Sels föräldrar) kastade på mig, och i morgon ska jag se till att fixa ihop något gott åt oss av älgbogen jag också fick med mig. De är minsann alltid lika snälla, glada och trevliga där i Byskem och envisas med att fortsätta göda mig också efter att jag lämnat deras hemtrevliga stora hus. Och vem kan klaga över att få god mat med sig?! :D

Här i Umeå ska jag däremot möta upp Amanda och snacka lite skit och klappa lite vovve, utöver laga mat och snarka i bäddsoffa.

Dessutom tillkommer det en liten överraskning... Ho ho!

/VildKatt - lite blåst?

Första anhalten: Byske

Hit kom jag då i onsdags kväll och började lite sådär hard-core med att grilla på den lokala 4H-klubben. Något som resulterade i att jag själv blev helt slut efter att ha umgåtts med en 20-tal människor, varav ca elva av de närvarande var knattar på en si sådär 11 år. Detta medan katten min gjorde sig hemmastadd i Sels familjs stora hus. Livet är allt bra orättvist!

Natten spenderades dessutom till merpart av att snoosa av ett särdeles envist alarm som liksom tycktes vilja väcka en lite när som under natten. Började med att ringa var 5:e minut typ, men fortsatte i en evighet, även EFTER det att jag drog ur sladden... Tror faktiskt den ringde en tjugo gånger, ibland med så mycket som en 40 minuters uppehåll mellan attackerna.

Anyway så var det upp vid sju som gällde, för att käka frukost innan vi började dagen. Därmed har jag, idag, hoppat kaninhoppning, borstat kaniner, matat gris, besökt återvinningsstationen, varit på prommenad, ätit dumplings för första gången, träffat ännu fler hundar och varit med på agilityträning...

I morgon ska vi tömma ut min bil en smula, innan vi ska börja städa Sels lägenhet en annan smula. Dessutom ska jag få sova till nio i morgon. Hurra!

Nu, med den lilla lap-topen i en säng full med dödströtta hundar, ska jag dock däcka av. Att klockan bara är halv elva kan jag leva med.

/VildKatt - inte särskilt vild