Saker man vill göra ogjorda

Huvudet bultar ännu och Fray är kvar med Saw, för att spela schack. Åtminstone skulle jag tro det enligt vad jag uppfattade. Allting är tydligen inte bara muskler och råstyrka när det kommer till Fray. Han förvånar mig fortfarande, men nu tror jag att jag börjar se ett mönster även om det är svårt att säta fingret på. Vi får se hur rätt jag har, eller kan få.

I övrigt så mår jag rätt uselt. Kanske inte mer än jag förtjänar efter att ha hällt i mig mer sprit än jag tål och därtill ha försökt ge mig på en gift man, men vad skulle jag annars gjort? Rätt mycket har det visat sig, men det finns en vissa fördelar. Jag slipper, till exempel, gå och hoppas på något som inte finns. Nu vet jag var skåpen står och även om det grämer mig, (annat kan jag inte säga) så är det väl ändå för det bästa? Inte för att jag riktigt kommer till att kunna släppa det på ett tag, tyvärr är det en av mina nackdelar, men läget är som det är och jag borde redan innan insett att jag var idiotisk som trodde något annat. Jag fattar bara inte hur jag kunde tro att jag faktiskt hade en chans. Och det trots att jag vet att han har två barn och en fru som förvisso inte är här, men hon lever ju fortfarande. Fan vad jag hatar det här. Helt ärligt. Varför kan man inte bara välja vad man ska känna istället för att det ska lottas ut till en?

Allt är dock inte skit. Förvisso önskar jag att jag själv kunde tagit mig an Iago när han nu dundrade in mitt i mitt ångestfyllda arbete, men så är ju inte situationen. Istället fick jag roas av hur Fray istället gick in för att ta min plats och sätta dit den förbannade snorungen. Åh nej, jag är inte dum nog att tacka nej till hjälp när jag får den serverad på det viset. Dessutom var Iagos uttryck värt guld när jag hälsade Fray som tornade sig upp bakom kräket. Dessutom såg jag till så att Saw fick ta hand om honom. Jag är, trots allt, inte blind och Saws leende när Iago försvann från sjukhytten bekräftar vad jag trodde; Läkaren avskyr ungen.

Det är dock tänkt att Iago ska passa in i samhället han med. Just hur vet jag inte, även om Verdandi sagt så mycket, men tills han gör det ska jag hålla ögonen på honom.

Nu, däremot, ska jag sova. Fick värktabletter av Saw och vill ge dem en chans att värka. Förhoppningsvis ska de ha slagit till innan jag vaknar igen att ta vid där jag avbröt mig. Mina klumpiga val ska inte vara anledningen till att processen med nybygget drar ut på tiden.

/Beam 12008-04-17


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0