Bitterhet
Äntligen fick jag någon att hämta min handdator. Redan nu håller jag på att tappa kontrollen totalt. Det känns nästan som om alla varit och hälsat på, de flesta för att påpeka viliken idiot jag varit, som om det inte redan var uppenbart att jag visste det? Idioter. Hur skulle det ha kunnat undgå mig. Knappast som om någon annan var tvungen att vara fastbunden i sin sjuksäng! Som om läget inte var illa nog ändå?
En av de få som inte besökt mig är Iago. Skulle inte förvåna mig om han dök upp endera dagen bara för att se just vilken skada han lyckats få fram bara för att jag inte kunde tollera hans förbannade beteende. Stifle har varit här och bekänt sina synder. I alla fall delvis, men det känns ouppklarat och hade Fray bara låtit bli att jaga upp mig så, så hade jag kanske kommit ihåg att fråga honom om det. Fattar inte att Fray vågar kalla mig envis. Han är mist lika illa själv! Ändå påstår han att han ser mig som sin vän. Jag ser egentligen ingen anledning att bestrida detta uttalande, men det skulle innebära att Verdandi fått rätt. Igen. Det skulle fan inte skada om hon fick fel någon gång.
Och alla, inklusive Saw, är bara tvugna att dra upp Triggers namn hela tiden. Det gör mig så förbannad. Har de inget annat att tala om? Förvisso sade Stifle inget om just den saken, men han är också den enda. Jag fattar inte varför folk inte bara kan hålla sig till sitt och låta bli mig. Eller i alla fall lägga ner samma "omsorg" till de nya istället för att vara på mig som en gupp asgamar. Det är precis vad de är. Bara väntar på att jag ska bryta ihop så de kan kasta sig över mig. Nå, det kanske är att överdriva, jag vet det, men det kan inte hjälpas att det ändå känns så.
Jag är så förbannat uttråkad, redan nu. Det kiiar efter att få göra något även om kroppen värker och molar bara jag ligger här som ett stycke kött. Inte heller känns det bättre av att jag faktiskt sitter fast! Okey, jag ska inte ljuga, jag kommer kliva upp och röra mig vid första bästa chans men är det inte vad man ska göra? Ingen mår fan bättre av att ligga till sängs hela tiden.
Och jag lovar, hindrar Saw mig från att ta tillbaka min plats sedan så kommer han fan ångra sig. Jag har kämpat mig hit, till Elysium, i hela denna värld som är den riktiga, och det ska fan mer än en ynka läkare att stoppa mig.
/Beam 12008-04-30
En av de få som inte besökt mig är Iago. Skulle inte förvåna mig om han dök upp endera dagen bara för att se just vilken skada han lyckats få fram bara för att jag inte kunde tollera hans förbannade beteende. Stifle har varit här och bekänt sina synder. I alla fall delvis, men det känns ouppklarat och hade Fray bara låtit bli att jaga upp mig så, så hade jag kanske kommit ihåg att fråga honom om det. Fattar inte att Fray vågar kalla mig envis. Han är mist lika illa själv! Ändå påstår han att han ser mig som sin vän. Jag ser egentligen ingen anledning att bestrida detta uttalande, men det skulle innebära att Verdandi fått rätt. Igen. Det skulle fan inte skada om hon fick fel någon gång.
Och alla, inklusive Saw, är bara tvugna att dra upp Triggers namn hela tiden. Det gör mig så förbannad. Har de inget annat att tala om? Förvisso sade Stifle inget om just den saken, men han är också den enda. Jag fattar inte varför folk inte bara kan hålla sig till sitt och låta bli mig. Eller i alla fall lägga ner samma "omsorg" till de nya istället för att vara på mig som en gupp asgamar. Det är precis vad de är. Bara väntar på att jag ska bryta ihop så de kan kasta sig över mig. Nå, det kanske är att överdriva, jag vet det, men det kan inte hjälpas att det ändå känns så.
Jag är så förbannat uttråkad, redan nu. Det kiiar efter att få göra något även om kroppen värker och molar bara jag ligger här som ett stycke kött. Inte heller känns det bättre av att jag faktiskt sitter fast! Okey, jag ska inte ljuga, jag kommer kliva upp och röra mig vid första bästa chans men är det inte vad man ska göra? Ingen mår fan bättre av att ligga till sängs hela tiden.
Och jag lovar, hindrar Saw mig från att ta tillbaka min plats sedan så kommer han fan ångra sig. Jag har kämpat mig hit, till Elysium, i hela denna värld som är den riktiga, och det ska fan mer än en ynka läkare att stoppa mig.
/Beam 12008-04-30
Aning eller inbillning
Kanske är jag en rätt dålig människa ändå. Det kan inte hjälpas att jag känner på mig att det är något lurt med Stifle, kanske har han ändå rätt. Till och med nu kliar det i mig efter att få trycka upp honom mot väggen igen, skrämma honom ur balans, men kanske har han rätt. Kanske är jag som Iago? Jag vill inte gärna tro så om mig. Jag kan kontrollera mig, jag gör sällan något utan att ha belägg för det, men det är något med den så tekniske Stifle som får det att klia i skinnet på mig. Nästan om om jag kunde känna av doften av hans ärrade själ och att det bara är tidsfråga innan det kommer till att märkas utåt.
Men samtidigt så är jag bara människa. Jag lyckades bli av med Fray som tydligen håller sig ombord på Virtue, och det bara genom att vända ryggen till. Vad händer om jag begår liknande misstag med Stifle? Kanske var det bara ett dåligt skämt som triggade mig så? Bara för att också denna värld, eller denna plats, också visat sig vara fulare och lömskare än jag hoppats på? Var där verkligen något mer hotfullt i den ton han hade i texten till Verdandi och Saw utöver besvikelsen över att de kanske misskött sina arbeten? Jag vet inte, men jag kommer hålla ögonen på honom. Precis som jag sagt honom så många gånger nu. Bevaka honom, på avstånd, tills jag får bevis för hur det egentligen ligger till. Det grämer mig att tänka att jag kanske har fel, att jag ska behöva gå till honom och be om ursäkt, men är det så, så är det också något jag kommer till att göra. Liksom jag kommer se till att sanningen kommer fram om det visar sig att jag har rätt.
/Beam 12008-04-22
Men samtidigt så är jag bara människa. Jag lyckades bli av med Fray som tydligen håller sig ombord på Virtue, och det bara genom att vända ryggen till. Vad händer om jag begår liknande misstag med Stifle? Kanske var det bara ett dåligt skämt som triggade mig så? Bara för att också denna värld, eller denna plats, också visat sig vara fulare och lömskare än jag hoppats på? Var där verkligen något mer hotfullt i den ton han hade i texten till Verdandi och Saw utöver besvikelsen över att de kanske misskött sina arbeten? Jag vet inte, men jag kommer hålla ögonen på honom. Precis som jag sagt honom så många gånger nu. Bevaka honom, på avstånd, tills jag får bevis för hur det egentligen ligger till. Det grämer mig att tänka att jag kanske har fel, att jag ska behöva gå till honom och be om ursäkt, men är det så, så är det också något jag kommer till att göra. Liksom jag kommer se till att sanningen kommer fram om det visar sig att jag har rätt.
/Beam 12008-04-22
Galet
Hela Elysium har varit på fötter både länge och väl nu. Hade det inte varit för att jag vet att min kropp slits så hade jag inte funnit vila nu heller, men det mest akuta är ordnat. Explosiva ämnen är säkrade, risken för brand minimerad och skadade är framgrävda, döda är återfunna. Ingen hade väntat sig att ett skepp skulla krascha rakt igenom en vägg. Vem kunde väntat sig det? Vi borde verkligen börja fundera på att se till att få fram ett dugligt övervakningssytem fort. Fray är inte riktigt redo för en sådan uppgift ännu, men borde man inte mana Spitfire att ta itu med saken? Nästa gång är det kanske inte människor som spränger igenom väggen. Dessutom borde vi sätta upp en ny vägg vid denna nya "ingång".
Fray är visst ombord på Virtue. Det förvånar mig inte även om jag trott att han var i gymmet och klev in efter honom. Istället var det Trigger som slog på sandsäcken jag hört utifrån. Inte för att jag klagar, det var faktiskt en syn att se. Inte minst därför att det inte kan vara annat än småroande när han slog på sig själv, så att säga. Fray har sina poänger ibland. Inte minst eftersom Trigger verkligen var på väg att slå ihjäl sig själv när jag påpekade vad Fray döpt den slitna sandsäcken till. Ibland är Trigger så uppenbar med vad han känner. Inte för att jag tänkte låta det beröra mig, jag var ju så förbannat säker på var jag hade honom.
Fan vad fel jag hade.
Måste världen alltid vara så förbannat komplicerad? Jag hade precis fått rätt på allt igen och tänkte fortsätta som om inget hänt då vi drack sprit, men så kommer han och förstör allt. Eller förstör och förstör. Se, det är precis vad problemet är! Varför känner jag mig så förvirrad? Jag! Beam! Alltid likadant, jag är skitdålig på att hantera sådant här.
Men fan vad han är snygg.
/Beam 12008-04-21
Fray är visst ombord på Virtue. Det förvånar mig inte även om jag trott att han var i gymmet och klev in efter honom. Istället var det Trigger som slog på sandsäcken jag hört utifrån. Inte för att jag klagar, det var faktiskt en syn att se. Inte minst därför att det inte kan vara annat än småroande när han slog på sig själv, så att säga. Fray har sina poänger ibland. Inte minst eftersom Trigger verkligen var på väg att slå ihjäl sig själv när jag påpekade vad Fray döpt den slitna sandsäcken till. Ibland är Trigger så uppenbar med vad han känner. Inte för att jag tänkte låta det beröra mig, jag var ju så förbannat säker på var jag hade honom.
Fan vad fel jag hade.
Måste världen alltid vara så förbannat komplicerad? Jag hade precis fått rätt på allt igen och tänkte fortsätta som om inget hänt då vi drack sprit, men så kommer han och förstör allt. Eller förstör och förstör. Se, det är precis vad problemet är! Varför känner jag mig så förvirrad? Jag! Beam! Alltid likadant, jag är skitdålig på att hantera sådant här.
Men fan vad han är snygg.
/Beam 12008-04-21
Saker man vill göra ogjorda
Huvudet bultar ännu och Fray är kvar med Saw, för att spela schack. Åtminstone skulle jag tro det enligt vad jag uppfattade. Allting är tydligen inte bara muskler och råstyrka när det kommer till Fray. Han förvånar mig fortfarande, men nu tror jag att jag börjar se ett mönster även om det är svårt att säta fingret på. Vi får se hur rätt jag har, eller kan få.
I övrigt så mår jag rätt uselt. Kanske inte mer än jag förtjänar efter att ha hällt i mig mer sprit än jag tål och därtill ha försökt ge mig på en gift man, men vad skulle jag annars gjort? Rätt mycket har det visat sig, men det finns en vissa fördelar. Jag slipper, till exempel, gå och hoppas på något som inte finns. Nu vet jag var skåpen står och även om det grämer mig, (annat kan jag inte säga) så är det väl ändå för det bästa? Inte för att jag riktigt kommer till att kunna släppa det på ett tag, tyvärr är det en av mina nackdelar, men läget är som det är och jag borde redan innan insett att jag var idiotisk som trodde något annat. Jag fattar bara inte hur jag kunde tro att jag faktiskt hade en chans. Och det trots att jag vet att han har två barn och en fru som förvisso inte är här, men hon lever ju fortfarande. Fan vad jag hatar det här. Helt ärligt. Varför kan man inte bara välja vad man ska känna istället för att det ska lottas ut till en?
Allt är dock inte skit. Förvisso önskar jag att jag själv kunde tagit mig an Iago när han nu dundrade in mitt i mitt ångestfyllda arbete, men så är ju inte situationen. Istället fick jag roas av hur Fray istället gick in för att ta min plats och sätta dit den förbannade snorungen. Åh nej, jag är inte dum nog att tacka nej till hjälp när jag får den serverad på det viset. Dessutom var Iagos uttryck värt guld när jag hälsade Fray som tornade sig upp bakom kräket. Dessutom såg jag till så att Saw fick ta hand om honom. Jag är, trots allt, inte blind och Saws leende när Iago försvann från sjukhytten bekräftar vad jag trodde; Läkaren avskyr ungen.
Det är dock tänkt att Iago ska passa in i samhället han med. Just hur vet jag inte, även om Verdandi sagt så mycket, men tills han gör det ska jag hålla ögonen på honom.
Nu, däremot, ska jag sova. Fick värktabletter av Saw och vill ge dem en chans att värka. Förhoppningsvis ska de ha slagit till innan jag vaknar igen att ta vid där jag avbröt mig. Mina klumpiga val ska inte vara anledningen till att processen med nybygget drar ut på tiden.
/Beam 12008-04-17
Om man kunde ångra sig
Huvudet bultar ännu och Fray är kvar med Saw. Åtminstone skulle jag tro det enligt vad jag uppfattade. Allting är tydligen inte bara muskler och råstyrka när det kommer till Fray. Han förvånar mig fortfarande, men nu tror jag att jag börjar se ett mönster även om det är svårt att säta fingret på. Vi får se hur rätt jag har, eller kan få.
I övrigt så mår jag rätt uselt. Kanske inte mer än jag förtjänar efter att ha hällt i mig mer sprit än jag tål och därtill ha försökt ge mig på en gift man, men vad skulle jag annars gjort? Rätt mycket har det visat sig, men det finns en vissa fördelar. Jag slipper, till exempel, gå och hoppas på något som inte finns. Nu vet jag var skåpen står och även om det grämer mig, (annat kan jag inte säga) så är det väl ändå för det bästa? Inte för att jag riktigt kommer till att kunna släppa det på ett tag, tyvärr är det en av mina nackdelar, men läget är som det är och jag borde redan innan insett att jag var idiotisk som trodde något annat. Jag fattar bara inte hur jag kunde tro att jag faktiskt hade en chans. Och det trots att jag vet att han har två barn och en fru som förvisso inte är här, men hon lever ju fortfarande. Fan vad jag hatar det här. Helt ärligt. Varför kan man inte bara välja vad man ska känna istället för att det ska lottas ut till en?
Allt är dock inte skit. Förvisso önskar jag att jag själv kunde tagit mig an Iago när han nu dundrade in mitt i mitt ångestfyllda arbete, men så är ju inte situationen. Istället fick jag roas av hur Fray istället gick in för att ta min plats och sätta dit den förbannade snorungen. Åh nej, jag är inte dum nog att tacka nej till hjälp när jag får den serverad på det viset. Dessutom var Iagos uttryck värt guld när jag hälsade Fray som tornade sig upp bakom kräket. Dessutom såg jag till så att Saw fick ta hand om honom. Jag är, trots allt, inte blind och saws leende när Iago försvann från sjukhytten bekräftar vad jag trodde; Läkaren avskyr ungen.
Det är dock tänkt att iago ska passa in i samhället han med. Just hur vet jag inte, även om Verdandi sagt så mycket, men tills han gör det ska jag hålla ögonen på honom.
Nu, däremot, ska jag sova. Fick värktabletter av Saw och vill ge dem en chans att värka. Förhoppningsvis ska de ha slagit till innan jag vaknar igen att ta vid där jag avbröt mig. Mina klumpiga val ska inte vara anledningen till att processen med nybygget drar ut på tiden.
/Beam 12008-04-17
I övrigt så mår jag rätt uselt. Kanske inte mer än jag förtjänar efter att ha hällt i mig mer sprit än jag tål och därtill ha försökt ge mig på en gift man, men vad skulle jag annars gjort? Rätt mycket har det visat sig, men det finns en vissa fördelar. Jag slipper, till exempel, gå och hoppas på något som inte finns. Nu vet jag var skåpen står och även om det grämer mig, (annat kan jag inte säga) så är det väl ändå för det bästa? Inte för att jag riktigt kommer till att kunna släppa det på ett tag, tyvärr är det en av mina nackdelar, men läget är som det är och jag borde redan innan insett att jag var idiotisk som trodde något annat. Jag fattar bara inte hur jag kunde tro att jag faktiskt hade en chans. Och det trots att jag vet att han har två barn och en fru som förvisso inte är här, men hon lever ju fortfarande. Fan vad jag hatar det här. Helt ärligt. Varför kan man inte bara välja vad man ska känna istället för att det ska lottas ut till en?
Allt är dock inte skit. Förvisso önskar jag att jag själv kunde tagit mig an Iago när han nu dundrade in mitt i mitt ångestfyllda arbete, men så är ju inte situationen. Istället fick jag roas av hur Fray istället gick in för att ta min plats och sätta dit den förbannade snorungen. Åh nej, jag är inte dum nog att tacka nej till hjälp när jag får den serverad på det viset. Dessutom var Iagos uttryck värt guld när jag hälsade Fray som tornade sig upp bakom kräket. Dessutom såg jag till så att Saw fick ta hand om honom. Jag är, trots allt, inte blind och saws leende när Iago försvann från sjukhytten bekräftar vad jag trodde; Läkaren avskyr ungen.
Det är dock tänkt att iago ska passa in i samhället han med. Just hur vet jag inte, även om Verdandi sagt så mycket, men tills han gör det ska jag hålla ögonen på honom.
Nu, däremot, ska jag sova. Fick värktabletter av Saw och vill ge dem en chans att värka. Förhoppningsvis ska de ha slagit till innan jag vaknar igen att ta vid där jag avbröt mig. Mina klumpiga val ska inte vara anledningen till att processen med nybygget drar ut på tiden.
/Beam 12008-04-17
När verkligheten skär sig
Jag blir inte klok på det här. Nog borde väl Verdandi kunna ta över igen? Hur skadad kan en person bli, ens i ett program? Och om alla de sår och skador som han bär är, som han sa, skador på hans insida och mentalitet, vad vad krävs då för att läka Fray? Inte ens jag kan låta bli att undra vad som hänt tidigare för att han ska bli så. Och jag lovade att hjälpa honom, men jag vet inte hur!
Stifle var förstås med hela tiden. Inte bara det utan att han dessutom var inne på mitt och Frays gemensamma rum under tiden jag sov. Det retar mig, men det finns inte mycket jag kan göra åt det. Varför vaknade jag inte? Kan det bero på att min kropp fortfarande värker och molar som om jag blivit översprungen av en hjord elefanter? Säkert. Vad kan de ha talat om? Gud ska veta att jag skulle kunna tänka mig att betala för att få veta.
I övrigt så fick vi trots allt svetsat ihop fler rör så att avloppet ska kunna gå at använda nu, bara vi får igång vattenledningarna. Minsann om inte basen börjar ta sig trots alla problem vi har innaför väggarna. Är något egentligen som det ska? Spitfire är fortsatt vresig. Sparrow ser man nästan aldrig och när man så gör undrar man om hon äter alls. Zeal verkar aldrig vakna ur koman och snart börjar väl Eagle att gråta i ånger över att ha givit ifrån sig sin delfin till Fray som inte ens verkar förstå varför han fått den. Nästan så man tycker synd om den lilla tyghögen där den ligger på bordet.
Jag ska snart i säng igen. Dagarna går och då och då känns det som om ingenting händer, samtidigt som alltför mycket händer på samma gång. Kanske är det för att allt hela tiden tycks ta ett stag fram bara för att fara två steg tillbaka? Fray är och duschar och under tiden så tror jag att jag ska byta om och den här gången ska jag själv snöra av mig kängorna.
/Beam 12008-04-16
Stifle var förstås med hela tiden. Inte bara det utan att han dessutom var inne på mitt och Frays gemensamma rum under tiden jag sov. Det retar mig, men det finns inte mycket jag kan göra åt det. Varför vaknade jag inte? Kan det bero på att min kropp fortfarande värker och molar som om jag blivit översprungen av en hjord elefanter? Säkert. Vad kan de ha talat om? Gud ska veta att jag skulle kunna tänka mig att betala för att få veta.
I övrigt så fick vi trots allt svetsat ihop fler rör så att avloppet ska kunna gå at använda nu, bara vi får igång vattenledningarna. Minsann om inte basen börjar ta sig trots alla problem vi har innaför väggarna. Är något egentligen som det ska? Spitfire är fortsatt vresig. Sparrow ser man nästan aldrig och när man så gör undrar man om hon äter alls. Zeal verkar aldrig vakna ur koman och snart börjar väl Eagle att gråta i ånger över att ha givit ifrån sig sin delfin till Fray som inte ens verkar förstå varför han fått den. Nästan så man tycker synd om den lilla tyghögen där den ligger på bordet.
Jag ska snart i säng igen. Dagarna går och då och då känns det som om ingenting händer, samtidigt som alltför mycket händer på samma gång. Kanske är det för att allt hela tiden tycks ta ett stag fram bara för att fara två steg tillbaka? Fray är och duschar och under tiden så tror jag att jag ska byta om och den här gången ska jag själv snöra av mig kängorna.
/Beam 12008-04-16
Problemen hopas
Det spelar ingen roll att jag känner mig som om någon tryckt ner mig i en alltför liten skyttel i alltför lång tid, det är helt omöjligt för mig att hålla mig stilla i flera veckor! Jag vet att Saw menar väl och är duktig på sitt yrke, men samtidigt så har jag en viss position att hålla och redan nu så har Iago varit på mig. Att han var den första förvånar mig inte. Så fort han uppfattar att något har hänt så är han där. Frågan är vem som kommer sedan?
Fray har förvisso givit mig något så underligt som massage, trots att han nu, vid två tillfällen, försökt krama livet ur mig. Jag tror inte att han verkligen skulle lyckats, om än att det skulle bero mer på honom än på mig, men Trigger verkar tro annat. Jag är säker på att jag skulle fått rätt, men i ärlighetens namn så tänker jag inte kontrollera det faktumet.
Mitt andra problem är Stifle. Det må vara att han faktiskt skämtade om att han tagit ihjäl personer även här, utanför Matrix - i riktiga världen, men i sådana fall är det ett dåligt skämt och något säger mig att han inte är att lita på. Kanske för att han ändå menar på att han drar någon vid näsan. Passande att det är Fray han drar vid näsan när jag konfronterar honom om det, men under tiden han talar med Fray är det vi andra som han påstår sig bedra. Lite för passande för min smak, speciellt en som också vill påstå att han inte ljuger och dessutom gärna påpekat för Fray att jag inte gör det. Kanske är jag bara sällsamt misstänksam, men frågan är om jag inte har anledning till det?
Jag bör ändå ta en sak i taget. Just nu är det Fray jag måste försöka fokusera på. Gud ska veta att det inte är lätt. Visst tror jag om mig att ha förstått mig på honom, men ändå gör han då och då oväntade saker som gör att jag måste tänka om. Jag förstår inte varför Verdandi måste skicka mig på honom, annat än för att jag skulle vara den som tåler mest stryk och ändå är kvinna, men för hur länge till? Han är en förbannat bra soldat och även om jag inte skäms för det, snarare tvärtom, så är jag fortfarande bara en polis och numera inte ens det. Blir det mycket värre får jag snart be om smärtstillande, för som det är nu vill jag inte visa mig svag. Det finns alltför många osäkra kort för det.
Därmed är det tid för mig att sluta. När som helst bör jag vara tillbaka och fram tills jag känner att jag börjar få kontroll igen så vill jag inte ha min handdator med mig. Vi får därmed se när jag skriver nästa gång.
/Beam, 12008-04-14
Fray har förvisso givit mig något så underligt som massage, trots att han nu, vid två tillfällen, försökt krama livet ur mig. Jag tror inte att han verkligen skulle lyckats, om än att det skulle bero mer på honom än på mig, men Trigger verkar tro annat. Jag är säker på att jag skulle fått rätt, men i ärlighetens namn så tänker jag inte kontrollera det faktumet.
Mitt andra problem är Stifle. Det må vara att han faktiskt skämtade om att han tagit ihjäl personer även här, utanför Matrix - i riktiga världen, men i sådana fall är det ett dåligt skämt och något säger mig att han inte är att lita på. Kanske för att han ändå menar på att han drar någon vid näsan. Passande att det är Fray han drar vid näsan när jag konfronterar honom om det, men under tiden han talar med Fray är det vi andra som han påstår sig bedra. Lite för passande för min smak, speciellt en som också vill påstå att han inte ljuger och dessutom gärna påpekat för Fray att jag inte gör det. Kanske är jag bara sällsamt misstänksam, men frågan är om jag inte har anledning till det?
Jag bör ändå ta en sak i taget. Just nu är det Fray jag måste försöka fokusera på. Gud ska veta att det inte är lätt. Visst tror jag om mig att ha förstått mig på honom, men ändå gör han då och då oväntade saker som gör att jag måste tänka om. Jag förstår inte varför Verdandi måste skicka mig på honom, annat än för att jag skulle vara den som tåler mest stryk och ändå är kvinna, men för hur länge till? Han är en förbannat bra soldat och även om jag inte skäms för det, snarare tvärtom, så är jag fortfarande bara en polis och numera inte ens det. Blir det mycket värre får jag snart be om smärtstillande, för som det är nu vill jag inte visa mig svag. Det finns alltför många osäkra kort för det.
Därmed är det tid för mig att sluta. När som helst bör jag vara tillbaka och fram tills jag känner att jag börjar få kontroll igen så vill jag inte ha min handdator med mig. Vi får därmed se när jag skriver nästa gång.
/Beam, 12008-04-14
