Adanas dagbok

Kerrian är tilbaka i trakten. Det märktes rätt fort eftersom hon kom inridandes till gläntan i går. Like liten ock iriterande som vanlit. Pasar bra ihop med ponyn hon red på. Får se om hon lärde sig något. Tydlien hade hon inte förväntat sig att få motstånd. Ska koma ihåg hennes skräck när det gäler att använda vapen som vanliga till hyggen. Var rätt roligt ska erkännas.

Har tränat de båda unga alverna. De sköte sig faktiskt bra. Är nästan besviken för att de ente gnälde mer. Åtminstone Eils kusin borde klagat på mer än att mitt svärd var tungt. Thif vad han nu heter är det en annan sak med. Han vågar väl knapt gnälla ens om han velat. Får se om de är så pigga på att ta en dust til någon dag. Käner jag dom rätt så komer de ha tränings värk.