Adanas dagbok

Igår fik jag tillfälle att ge Eleazar en rak högger. Det kändes riktit bra även om det var klart att han tilät mej jöra så. Sen fick han asistanss av den där silverhåria kvinnan som jeg ente vet namnet på. Irriterande. Blev så arj på allt att jag klampade up till Cestorian och skrek litte. Han vile höra alt om hur jag slatt till greven. Jag viste ente att Nóethel var en greve. Eler jorde jag. Vet ente. I ala fall så satt jag där ock drack vin när ja sa något dumt. Han blev arj. Men jag hörde hur han sa förlåt sen. Det käns ovanlit.