En alfahonas memorarer

Kanske är jag en rätt dålig människa ändå. Det kan inte hjälpas att jag känner på mig att det är något lurt med Stifle, kanske har han ändå rätt. Till och med nu kliar det i mig efter att få trycka upp honom mot väggen igen, skrämma honom ur balans, men kanske har han rätt. Kanske är jag som Iago? Jag vill inte gärna tro så om mig. Jag kan kontrollera mig, jag gör sällan något utan att ha belägg för det, men det är något med den så tekniske Stifle som får det att klia i skinnet på mig. Nästan om om jag kunde känna av doften av hans ärrade själ och att det bara är tidsfråga innan det kommer till att märkas utåt.

Men samtidigt så är jag bara människa. Jag lyckades bli av med Fray som tydligen håller sig ombord på Virtue, och det bara genom att vända ryggen till. Vad händer om jag begår liknande misstag med Stifle? Kanske var det bara ett dåligt skämt som triggade mig så? Bara för att också denna värld, eller denna plats, också visat sig vara fulare och lömskare än jag hoppats på? Var där verkligen något mer hotfullt i den ton han hade i texten till Verdandi och Saw utöver besvikelsen över att de kanske misskött sina arbeten? Jag vet inte, men jag kommer hålla ögonen på honom. Precis som jag sagt honom så många gånger nu. Bevaka honom, på avstånd, tills jag får bevis för hur det egentligen ligger till. Det grämer mig att tänka att jag kanske har fel, att jag ska behöva gå till honom och be om ursäkt, men är det så, så är det också något jag kommer till att göra. Liksom jag kommer se till att sanningen kommer fram om det visar sig att jag har rätt.

/Beam 12008-04-22