Adanas dagbok

Ung tuppen till alv är så roli emelanåt. Myket riktit så blav han arj över att jag ebjöd Azer att ha ijäl honom men så går spelet till. Jag viste ju att Azer inget skule jöra. Jag har sett både han och Mernerde ihop lite väl många gånger för att inte förstå att Azer har någon skum alvisk plan i huvudet för snor ungen. Men Merre verkar fortsatt o-villig att förlåta och lät mej till och med få ta reda på Nakks läger helt själv. Kanske lika bra det eftersom snor ungen säkert skule jöra något överilat anars. Han tykt lätt glöma att alver också dör om de blir ett huvud kortare eller får några pilar och skäktor i sej.

Nåja han lär sej nog han okså. Ska håla ögonen på honom lite. Han vänjer sej nog vid det oskå. Så småningom.