Hysteri
Jag har faktiskt gjort det. I gymmet och återigen under träning. Jag förstår fan inte vad jag tänker med, eller vad som händer. Stifle av alla förbannade människor? Det är ju knappast som att jag gillar honom. Än mindre nu när jag sett att han visst kan både anfalla och försvara sig, även om det verkade krävas ett vapen för att locka fram hans dolda egenskaper.
Gud! Detta kan inte vara bra. Inte alls! Och han försökte fan döda mig! Inte undra på för i helvete! Och lyckas inte han gör väl Saw det när han kommer tillbaka! Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar ju fan inte träna något mer. Vem blir det nästa gång? Spitfire? Det skulle vara lagom snyggt, skulle det inte? Fan. Jag hoppas inte att Helios kommer hem nu, det går ju bara inte. Inte när jag uppenbarligen är sjuk eller något.
Fan Sarah.
Inte ens duschen hjälpte. Jag stod säkert där inne i minst en halvtimme, men det hjälper inte. Jag är fan förtappad och förlorad och vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag ens kunna säga det här till någon?
"Öh hej. Jag hånglar upp folk jag inte direkt gillar. Till och med folk jag avskyr." De kommer fan låsa in mig när de frågar om saken. Eller så kommer jag behöva knarka resten av mitt liv. Kanske är det en reaktion mot värtabletterna jag överdoserade i samband med mina skador för månader sedan? Jag ska fråga Unicorn om saken.
/Beam 12008-07-20
Gud! Detta kan inte vara bra. Inte alls! Och han försökte fan döda mig! Inte undra på för i helvete! Och lyckas inte han gör väl Saw det när han kommer tillbaka! Och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vågar ju fan inte träna något mer. Vem blir det nästa gång? Spitfire? Det skulle vara lagom snyggt, skulle det inte? Fan. Jag hoppas inte att Helios kommer hem nu, det går ju bara inte. Inte när jag uppenbarligen är sjuk eller något.
Fan Sarah.
Inte ens duschen hjälpte. Jag stod säkert där inne i minst en halvtimme, men det hjälper inte. Jag är fan förtappad och förlorad och vet inte vad jag ska göra. Hur ska jag ens kunna säga det här till någon?
"Öh hej. Jag hånglar upp folk jag inte direkt gillar. Till och med folk jag avskyr." De kommer fan låsa in mig när de frågar om saken. Eller så kommer jag behöva knarka resten av mitt liv. Kanske är det en reaktion mot värtabletterna jag överdoserade i samband med mina skador för månader sedan? Jag ska fråga Unicorn om saken.
/Beam 12008-07-20
Namnlös
Fan, fan, fan! Det är, allvarligt talat, något fel på mig! Först Fray och nu.. Stifle! Det är helt jävla sjukt! Hur kunde jag kyssa Stifle?! Jag menar.. Stifle?! Jag måste fan ha ätit något, eller andats in något! Vad i helvete ska jag ta mig till?
Rastlös
Det märks att folk är borta och saknas. Att mötas av Iagos buttra uttryck när man äter frukost är knappast en höjdpunkt i livet. Liksom Aztecs gyllene närvaro får det att krypa i huden på mig. Ett besök hos Verdandi gjorde faktiskt viss verkan, vilket väl var mer än jag vågade räkna med däremot. Stifle smyger omkring och försöker undvika att arbeta. Gud vet vad han gör istället, och frågan är om jag ens vill veta. En vacker dag får jag väl be Spitfire träna med mig, annars kan jag lova att jag går i bitar snart.
Och det har ändå bara gått tre ynkliga dagar!
Får väl nöja mig med att porten faktiskt är så gott som klar. Ska bara fetta in muttrarna ordentligt så borde skeppet kunna återkomma genom fullt fungerande metallportar. Grattis Elysium.
/Beam 12008-07-10
Och det har ändå bara gått tre ynkliga dagar!
Får väl nöja mig med att porten faktiskt är så gott som klar. Ska bara fetta in muttrarna ordentligt så borde skeppet kunna återkomma genom fullt fungerande metallportar. Grattis Elysium.
/Beam 12008-07-10
Älskade ängel
Kunde bara inte låta bli!
Först började jag med att skicka meddelanden till honom, lite delvis för att jag kom på mig med att inse att kräket snart skulle fara iväg, delvis för att jag helt enkelt hade lite tid över. Han är rätt rolig, den där pajasen, om än odräglig. Silkeshandskar, på mig? Fast jag vet att han själv inte heller är så förtjust i tanken. Det skulle göra lika ont på mig, som på honom, så att säga. Även om det blir lite av tvärtomspråket på sådant vis.
Vi träffades därefter, förstås. Jag dök kanske inte upp när det var som mest lägligt direkt. Just efter att han sagt farväl till sina ungar, men det löste sig även om jag kände mig en smula egoistisk som säkert verkade vilja skynda på honom från sina små. Så var fallet däremot inte. Inte för att jag klagar att han inte låste fast sig vid detta farväl, men för mig hade han gärna fått arbeta sig igenom det längre. Och jag borde verkligen insett att han inte ville höra mig ifrågasätta hans resa. Varken tidigare eller då, men jag lär mig visst aldrig.
Likväl så höll vi oss inte därvid i evigheter. Han fick en ny frisyr. En lite kortare och mer lättksött och jag fick en chans att utöva det lilla av tyska jag tvingat Verdandi att lära mig. Han blev förvånad så det bara visslade om det och jag älskade (Gud. Älskade?) varje hundradel av dessa överraskade uttryckssätt! Varför han verkade så chockad över att jag kunnat ha lärt mig det via program vet jag däremot inte, men jag frågade inte. Hade annat att tänka på om sanningen skulle fram, och dessutom så var det ju inte så. Han verkade därtill vilja lära mig mer av hans skumma språk, men jag vet inte. Har man inte läst att alla par borde få ha någon hemlighet? Kanske är det lika bra att jag inte förstår hans tyska så han i alla fall kan prata med sina små utan att jag kan höra vad han säger? De skulle nog också uppskatta det tror jag.
Måste förresten tillägga att handklovar är en bra uppfinning även om jag placerat nyckeln lite dumt den här gången. Men när han kommer tillbaka ska jag se till att placera den lite lämpligare, även om resultatet blev bra ändå. Ibland är han så lätt att överraska, till mitt stora nöje, men nu får jag väl vänta ett tag. Hoppas de kommer hem lite tidigare än räknat. Måste nästan hitta på något tills dess. Och varför känner jag mig som en liten ungdom som går och trånar utanför hans balkong i hopp om att få se honom igen, när jag vet att han är iväg? Fan. Jag har blivit ett våp.
/Beam 12008-07-10
Först började jag med att skicka meddelanden till honom, lite delvis för att jag kom på mig med att inse att kräket snart skulle fara iväg, delvis för att jag helt enkelt hade lite tid över. Han är rätt rolig, den där pajasen, om än odräglig. Silkeshandskar, på mig? Fast jag vet att han själv inte heller är så förtjust i tanken. Det skulle göra lika ont på mig, som på honom, så att säga. Även om det blir lite av tvärtomspråket på sådant vis.
Vi träffades därefter, förstås. Jag dök kanske inte upp när det var som mest lägligt direkt. Just efter att han sagt farväl till sina ungar, men det löste sig även om jag kände mig en smula egoistisk som säkert verkade vilja skynda på honom från sina små. Så var fallet däremot inte. Inte för att jag klagar att han inte låste fast sig vid detta farväl, men för mig hade han gärna fått arbeta sig igenom det längre. Och jag borde verkligen insett att han inte ville höra mig ifrågasätta hans resa. Varken tidigare eller då, men jag lär mig visst aldrig.
Likväl så höll vi oss inte därvid i evigheter. Han fick en ny frisyr. En lite kortare och mer lättksött och jag fick en chans att utöva det lilla av tyska jag tvingat Verdandi att lära mig. Han blev förvånad så det bara visslade om det och jag älskade (Gud. Älskade?) varje hundradel av dessa överraskade uttryckssätt! Varför han verkade så chockad över att jag kunnat ha lärt mig det via program vet jag däremot inte, men jag frågade inte. Hade annat att tänka på om sanningen skulle fram, och dessutom så var det ju inte så. Han verkade därtill vilja lära mig mer av hans skumma språk, men jag vet inte. Har man inte läst att alla par borde få ha någon hemlighet? Kanske är det lika bra att jag inte förstår hans tyska så han i alla fall kan prata med sina små utan att jag kan höra vad han säger? De skulle nog också uppskatta det tror jag.
Måste förresten tillägga att handklovar är en bra uppfinning även om jag placerat nyckeln lite dumt den här gången. Men när han kommer tillbaka ska jag se till att placera den lite lämpligare, även om resultatet blev bra ändå. Ibland är han så lätt att överraska, till mitt stora nöje, men nu får jag väl vänta ett tag. Hoppas de kommer hem lite tidigare än räknat. Måste nästan hitta på något tills dess. Och varför känner jag mig som en liten ungdom som går och trånar utanför hans balkong i hopp om att få se honom igen, när jag vet att han är iväg? Fan. Jag har blivit ett våp.
/Beam 12008-07-10
Social kompetens
Ibland undrar jag om Fray levt allt under de år han faktiskt levt både här och som ett av miljoner uppkopplade batterier. Fortfarande ville han envisas om att veta vad det var som påverkade mig så under vårt senaste träningspass, men jag vägrar. Jag har fan sagt vad jag behöver för att han ska kunna dra vissa slutledningar utan att jag ska behöva säga exakt vad som pågår. Det är för fan inte mitt fel att jag inte kan låta bli att tänka på än trvligare tillfälen än vad jag får av vanlig träning.
Visst är det rätt illa, det erkänner jag, men jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Sluta träna? Försöka undvika Trigger? Det förra är uteslutet, inte minst eftersom Fray tog upp träningen igen, som om inget hänt. Det är mer än jag förväntat mig av drygskottet som inte vet sitt eget bästa, men i det här fallet så tackar jag och tar emot. Dessutom lovade han träning med ögonbindel vid nästa tillfälle. Får väl bli efter det att Helios återvänt, för just innan dess är vi väl alla upptagna kan tänkas. Tid att träna in mina nya kator ska jag väl ta mig däremot. Han verkar bli rätt nöjd med att jag tar det hela så allvarligt.
/Beam 12008-07-03
Visst är det rätt illa, det erkänner jag, men jag vet inte vad jag ska göra åt saken. Sluta träna? Försöka undvika Trigger? Det förra är uteslutet, inte minst eftersom Fray tog upp träningen igen, som om inget hänt. Det är mer än jag förväntat mig av drygskottet som inte vet sitt eget bästa, men i det här fallet så tackar jag och tar emot. Dessutom lovade han träning med ögonbindel vid nästa tillfälle. Får väl bli efter det att Helios återvänt, för just innan dess är vi väl alla upptagna kan tänkas. Tid att träna in mina nya kator ska jag väl ta mig däremot. Han verkar bli rätt nöjd med att jag tar det hela så allvarligt.
/Beam 12008-07-03
Våldsrisk
Något är på gång på basen. Stifle var ledbruten och stel, skadad utan tvekan. Jodå, jag såg till att se efter när jag ändå hade honom på plats. Just vem som skadat honom så vet jag inte, men det finns en del misstänkta. Skulle varit färre om inte Stifle varit så förbannat klent byggd, men är det så många han faktiskt skulle skydda på det vis han gör? Han hade dessutom kunnat ordna upp sin fysik med lite träning, men i ärlighetens namn så vill jag inte klaga. Han sätter sig redan emot mig rätt mycket och skulle han bli fysiskt starkare så skulle han bergis försökt än hårdare. Inte för att jag inte tål det, men det skulle höja oddsen rätt mycket mer till hans fördel är jag rädd.
Däremot är jag inte orolig för hans hälsa. Han får väl sköta den bäst han vill. Jag vill mest veta vem som är kapabel att förorsaka honom sådan smärta, för det är, banne mig, inte jag. Om inte annat så vill jag veta så jag vet vem tusan jag ska hålla ögonen på. Inget säger ju att denna någon stannar vid att bara terrorisera en person här när rätt många är så klena som de är.
/Beam 12008-06-26
Däremot är jag inte orolig för hans hälsa. Han får väl sköta den bäst han vill. Jag vill mest veta vem som är kapabel att förorsaka honom sådan smärta, för det är, banne mig, inte jag. Om inte annat så vill jag veta så jag vet vem tusan jag ska hålla ögonen på. Inget säger ju att denna någon stannar vid att bara terrorisera en person här när rätt många är så klena som de är.
/Beam 12008-06-26
